Vad det var krångligt, nu då!

Att det skall vara så svårt att få rader och stycken som man vill. Redigera hit och redigera dit. Inte händer det nåt. Som limmade i sina skruvstäd sitter de små bokstäverna fast. Jag skulle ju vilja ha lite luft mellan rader ibland. Nu försöker jag. Kolla om det funkade. Hur gick det?

Sluta skratta! Det gör jag själv ändå åt eländet, men nu skall jag trassla mej upp ur denna bokstavsryssja och knoppa in. Men det där med redigering, det är överreklamerat. I morgon går det bättre. Då har säkert nån vänlig själ förbarmat sig, och troligen med ett stort smajl...

Men ett leende kan vara guld värt när man trasslar på som mest. Trasslar och fastnar. Och kanske finns där en liten hand som lossar denna trasselsudd till tråd så att man kommer vidare.

Så att man kan fastna på nytt.