Kaffe med shock

Tanken var en god kopp kaffe efter maten. Och jag hittade en rejäl chokladbit inslagen i lite folie på köksbänken. Det slank ner i två tuggor och en par slurkar.

Men det var något obekant över det hela. Började kännas som efter jalapenos eller nåt annat mer brännande ämne. Snabbtitt i köket och visst låg det några chokladkakor där. "Hvid Chokolade", "Intense Mint", "Bak och dessertchoklad,mörk. Och ett tomt emballage. Där det står Excellence CHILI Noir.

Excellence och Noir, det är grejor det när det handlar om choklad. Men chili! Det var det mest korkade jag smakat i kakaoväg. Bättre att blanda in rödbetor, pölsa eller inlaggd sill! Ja ja, jag vet att någon måste ha tyckt om det, och det blir roligt att höra vem det är som smäller i sej en sådan här hemma, förutom jag förstås.

Men varm och god är jag i magen. Nu tar jag en kopp kaffe till. En slät.

Ut ut ut

Men är det inte dags att gå ut i solen?

JA!!!

Orolig väntan

Bara fredag. Vad bra! Då fick vi på nåt vis en dag till den här helgen. Jag trodde faktiskt nyss att det var Lördag, på fullt allvar. Något vimsig lindrigt sagt. Jaha, vad gör vi åt det då? Inte mycket att göra åt alls, utan bara att gilla läget, för det gör jag.

En hel dag i morgon att fylla, och det blir nog påfyllt, alldeles säkert. Mådde inte så bra igår men nu börjar det bli riktigt skapligt, sedan jag lyckades slänga bort "skräpet" som jag släpat hem.

Vår kamrat, DEN folkkäre pensionären, håller jag mycket och gärna kontakt med. Nu tror han att jag ljuger, om han läser det här, men det är faktiskt så. Det kostar inte på så mycket att göra det, utan snarare att det ger en hel del. Man känner sej faktiskt ganska ung och fräsh när man byter åsikter och trätar med honom. Hej Börje! Förstod att du kollade in.

Tycker inte fler än jag att han skall ansluta sig till den moderna världen omgående? Alla som håller med tycker jag visar sitt stöd genom att uppmana honom att "komma ut", i bloggvärlden. Jag tror att man skulle få läsa mycket fantastiska små, eller långa, berättelser om all världens ämnen. Den ena lögnaktigare än den andra.

Vad har man nu ställt till med då? Hjälp, vad skall man säga nu. Ursäkta eller nåt. Radera. Men vad sjutton. Karln får väl göra som han vill! Inget har väl hindrat honom förut. Ses i morgon.

Lager på lager

Jag har en förmåga att släpa hem saker. Bra att ha grejor, mest. Men det kanske är bara jag som tycker att det skall kallas så. Och kritik kan man få, men det överser jag så gärna med. Folk vet ju inte mitt bästa, men det vet ju jag i denna fråga.

Det är så svårt att kasta bort något som kanske, någon gång i framtiden, skulle kunna att komma till användning. Det är ju inte lätt sådär på direkten att avgöra om någonting skulle kunna att komma till nytta senare. Och eftersom jag tycker att det finns lite plats kvar i något hörn ännu, kan man väl bestämma senare om det skall kastas.

Det var städning i somras, då äldre bra att ha grejor städades ut, fast inte allt så klart. Självklart inte! Men nu har det funnits bra med plats att ta vara på ersättningsmaterialet för det kastade. Ut med det äldre och in med det nyare, och så får det mogna lite, och helt plötsligt kan man komma på att använda en liten skrotpinal till någon alldeles fantastisk lagning.

Då tycker jag att man kan vara så nöjd. Den ringa lagerkostnaden har betalats igen med råge. Men mest är det ju bara känslan av att det gick att få fart på något trasigt kärt objekt på detta vis. Och lite utvecklande. Problemlösning är nyttigt, men problemen själv kan man i och för sig vara utan.

Men jag har blivit mycket bättre på att kasta, jag menar återvinna, för det är ju frågan om det. Bara det att jag återvinner mitt skrot lite senare.

Nu håller jag på att återvinna nånting igen. Det var väl från besöket på gamla sopjobbet kanske, där jag plockade reda på det mesta skräpet förut. Det är bara det att den här gången var det ett gäng bacillusker jag tog hand om. Dom kastar jag så fort jag orkar och kan.

Någon mening

Jag brukar vilja skriva lite.

Ikväll skriver jag bara lite.

Jag skriver alltid bara för att jag vill.

Vill jag så skriver jag alltid lite.

Det är aldrig så att jag inte vill när jag skriver.

Jag skriver aldrig när jag inte vill.

Jag vet inte om det var någon stor skillnad på de två meningarna.

Men jag vet att rätt stor skillnad var det, på de två meningarna.

Inte mest till utseendet, utan mer till innebörden.

Mest till innehållet, inte utseendet.

Därför är det rätt skönt att veta, vad man skrev den dagen.

Därför är det rätt skönt att skriva, vad man visste den dagen.

För en mening kan innehålla något, för nån annan.

Och kan för någon annan, innehålla en mening.

Dagens tallrik

Tisdag kväll i det förlovade landet. Extra Rapport så fort man bara funderar på att knäppa på TV:n, och säkert stort pådrag i Ockelbo nu. Det var väl för bra att kärleken håller, så att den lilla kommunen får lite pr och draghjälp. Det kan dom behöva efter nedgången med korgspel och plastbaljor.

Här är det lite oväntat lugnt, eftersom roliga studiecirkeln blev inställd. Det kan väl inte ha nåt samband med det ovanstående heller? Måste kolla om vår rolige ledare är från lilla kommunen mitt emellan allt annat. Men troligen är det bara någon sportlovsbiverkning. Så vi stannar hemma och övar och hittar på nåt annat med, var så säker.

Och kvällsmat har jag inte ens tänkt på, på riktigt, för det fixar hon som bäst, favoritdottern. Ja, lite sent idag, men det är inte hennes fel. Snarast mitt, som drummlar bort timmar hur lätt som helst. Men det är väldigt bra att man kan det, tycker jag. Lugn inställning med andra ord.

Och i morgon viner en annan iväg till gamla kabelverkstan, för att träffa optimistkonsulten som peppar och hjälper de här dagarna. Får se vilka som är där av det gamla gänget. Kanske nån flinar, lite, när man dyker upp.

Svårt att veta om man skall försöka lura åt sej en billig tallrik igen. Vi får se vad de bjuder på där nere en Onsdag.

Olika

För några år sedan läste jag mycket mer än vad jag gör nu. Då kunde det stadigt bli två böcker i veckan långa perioder. Slukade dem! Nu kan det gå flera månader mellan böckerna. Men jag läser ändå, men inte hela böcker så ofta. Och inte flyta bort i timmar i sträck så ofta.

Det som jag fastnat för och levt mej in i mest, är böcker om strapatser, verkliga äventyr och upptäcktsresor med dramatik. Och det är inte oftast resan eller äventyret rent geografiskt, som fängslat mej mest, även om det är grunden, utan det som ingår som verkliga kryddan i en sådan bok.

Hur tänkte de och resonerade i planering och förberedelser? Dumt eller smart? Ja det var verkligen olika det! Eller när katastrofen hotade. Psykologin som räddade den expeditionen, eller helt enkelt missräkningen, som sänkte den. Eller att som ansvarig ledare försöka att få en grupp att överleva, trots gnissel dem emellan, och mitt i de värsta fysiska umbäranden.

Därför är boken om Scott och Amundsens tävlan om Sydpolen en verkligt dramatisk och svårsläppt bok, tjock som den är.

Det korta avsnittet handlar om själva färden på antarktiska kontinenten, under hårda förhållanden på så skilda vis. Det största utrymmet i boken ägnas som tur är, åt alla förberedelser. Vilken läsning! Vad olika tankemönster de två verkar att ha haft.

Ja, jag har läst den fem gånger från pärm till pärm, och eftersom jag inte kommer ihåg allt ordagrant så måste jag ta upp den igen. Med glädje och verklig spänning.

Och så har vi äventyr med James Cook, Shackelton.....

(Kom på en annan bok nu ikväll så håll till godo: av Mary Willis Walker, "Under skalbaggens bo". Precis så intensiv som man pallar med, spännande och kanske skrämmande. Kan även tolkas positivt, om man är så lagd.)

Hetta

Klockan är 21, och allt är lugnt! Hemma igen sedan några timmar, från bilkörningsövningar på vinterväg. Bromsarna har kallnat, dessa glödande skivor av stål, så omilt behandlade genom åren av äldre generationen. Njau, överdriver som vanligt. Nej, nuförtiden har dom det lugnare. Visserligen provar och övar vi i vår körskola hårda inbromsningar och låser hjul, men det är väl lugnt nu förövrigt. Jag har då inget behov av att bevisa något utefter vägen. Som dåligt omdöme och liknande.

Och jag lekte också av mej, jag med, på den tiden då man var odödlig. Det hängde på det så kallade ...håret, om det skulle hålla ända i mål många gånger!

Så nu kan jag kompensera det genom att ta det med lugn och ro. Jag hinner då oftast med väldigt mycket, på väg någonstans, eftersom det tar en stund extra med all denna ecodriving. Speciellt i en gammal Volvo, -88.

Pistvakt

Åter hemma efter en halvdag i skidbacken. Det var en lagom eftermiddag för mina sedan länge fredade benmuskler. Nu är de lite lagom uppskrämda, till nästa gång, som kanske blir snart nog. Det är ju sportlov till veckan.

Bara att kasta sej ut i nästa friska aktivitet, som är övningskörning. Det kanske tar på krafterna det med, men jag är lugn och sansad som vanligt. Värre borde det vara för chauffören som kanske tror att hon skall leva upp till farsans alla orimliga krav. Jag måste försöka få ur mej, att det är rätt lugnt på den fronten nu. Hon brukar ändå lyckas med det mesta, ja allt egentligen.

Alltså är det svårast, som vanligt, med det pedagogiska. Att förmedla någon trygghet och samtidigt göra det enkelt att förstå vad man menar. Sen kanske man inte skall "mena" så mycket hela tiden. Det är bra att ransonera sina kommentarer om allt. Koppla ur om ni får kabel...

Chokladbollar i andra hand

Lördagar kan inbjuda till att besöka några av våra prylställen. Erikshjälpen är ett av våra vanligare.

Kände ett stort behov av att köpa djuptallrikar i dag. Det behovet måste tillfredställas omgående, och nitton stycken med enkel dekor betalades snabbt och bars ut i bilen. Rätt tung trave faktiskt. Fem kronor styck är lagom för vardagsporslin.

Sedan upptäcktes ett par helt ogådda skor, riktigt läder och i min storlek. Bruna har jag dåligt med sedan tidigare så varför inte. De provades och en helt obekant kvinna tvingades till att vara objektivt smakråd. Hon lurade givetvis mej att köpa dessa skor. Femtiokronorsskorna bars direkt ut till bilen.

Taktiken med detta snabba bärande ut till bilen är ju, så klart, att då kan man raskt angripa nästa intressanta pryl. Har man händerna fulla med skrammel är risken större att man avbryter, och det är inte bra på ett sådant fyndigt ställe. Vill inte missa den där trevliga prylen bara för logistikproblem, och kundvagnar är inte riktig känsla.

Men fikat var även det högsta prio, så det blev kaffe med bauta...chokladboll? och långpannekaka, allt hembakt. Tre personer, 60 kronor. Rena stölden, höj priset!

Prassel

Nu har jag öppnat en påse chips. Svenska naturchips. Lättsaltade.

Gick inte att hålla emot längre.

När man vet att de ligger där uppe i skåpet, nyttiga och goda potatisprodukter. Äts dom framför en bra film i lugn och ro, kan jag inte behöva ha dåligt samvete för en påse chips.

Fast det behövs ingen film heller.

Tjällossning

-21 när vi åkte.

Hemma från fiske och korvdag. Det blev lite angling med lånade grejor för junior i denna kyla, men ingen fisk. Inte ens på pimpling fick någon upp något. Men alla stod ut till klockan 13. Trots en del joggingskor och nedtrampade vantar och flams.

Korv och choklad, och kaffe för oss stora, jag menar äldre ansvarstagande kexsmulare, var allra viktigast ändå. Samt obligatoriska lumparminnen, det ena kallare än det andra. Var tvungen att sluta med det efter ett tag, för det går visst bara till -273.

Återstår att forska i inför vårvinterns fiske, här hemma i viken: Var är dom!

-7 nu

Röj

Det blev sent ikväll med allt. Passade just på att hämta in lite extra ved utifall det inte skulle räcka till kvällens eldning, det lilla som var kvar i pannrummet. Kallt som sjutton minst sagt, och nu är det minus tjugotre.

Det duger gott nu tycker jag. Särskilt när det är friluftsdag för pojken i morgon. Det blir nog en bister övning! Ett litet mandomsprov säkert, särskilt när man har valt att fiska! Planerna var tidigare, ja in i det sista, att angla. Och det var svårt att avstyra det tidigare, för det var kanske bara tio grader då, och morgondagen vet man inget om, fick man höra.

Mört har införskaffats och maggot, och borren låg framplockad. Bensin, det fanns i gula dunken, så ställa in fanns inte på kartan. Men som sagt, tjugotre grader. Problemet för huvudpersonen i dramat var mest att de sabla angeldonen vägrade visa sig. Igår kväll letades det utan resultat och ett pass på eftermiddagen idag. Och sen kvällspasset, en rejäl tur i varje vrå, gjorde han. Strunta i dom sa jag, aldrig sa han.

Vi gamlingar konfererade lite för oss själva. Vi städade nog angeldon i garaget i somras. Jo det gjorde vi alldeles säkert. La dem i nån kartong eller låda, alldeles säkert. Men var hamnade dom?

Inte för att jag tror att det går att angla i morgon, utan bara för att jag blir så vrång, så har jag letat igenom hela förbaskade innandömet i våra tre byggnader. Till och med lekstugan kollad. Nada!

Om nån sagt, strunta, hade jag sagt aldrig! Vrångskallen jag. Men visst, de finns där, i nåt kamoflageembalage, eller så har de fått ben. Hallå Saida!

Leka en smula

Jag har fått sådan klåda ikväll. Det sitter i skinnet överallt. Till och med i min täta hårbotten.

Alla kläder i tvätten, för det är nåt i dem som jag inte tål. Och jag vet att det började hos sonen. Det är nåt som gör så att han lätt drar på sig sådant, lite olika grejor. Han kliade sig och hoppade runt, som hade han fått värsta skabb. Det killade visst så att det var svårt att inte skratta dessutom. Och svära en del däremellan.

Och det blev som drivor på golvet , ja man kände det i varje steg, att det ramlade nåt av honom. Och sedan var det min tur, så klart. När jag stod med en kopp kaffe i ena handen och balanserade fikabröd i den andra så trodde jag att det var lite pax, liksom, men då hade jag räknat fel.

För handikappad och försvarslös som man var i denna stund gick det inte att försvara sej mot en rejäl näve söndersmulade kex. I skallen, bak i tröjan och i kalsongerna. Jag förstår inte att mamman tolererade sådant, inte sa ifrån, på skarpen, när han betedde sej så mot sin far! Sedan fick jag skulden för att ha börjat! Har väl aldrig nånsin gjort nåt såd.........

Men det var det värt! Han gav igen dubbelt, det tyckte jag var rätt åt mej. Nu ligger han och kliar sej lite och mår bra. Och jag tycker att vi hade en fin stund, som kostade bara några kex.

Och jag skulle egentligen dammsuga lite, ja överallt då, men jag tar nog bara det som syns ikväll med en sop. Man skall inte dammsuga och störa sent på kvällarna.

Hjärnsläpp

Sitter här och fipplar och vet inte vad jag skall göra mer. Kväller på riktigt kanske. Nja, jag glömde för en gångs skull att fundera på att skriva nåt nyss. Höll på att knäppa av datorn och gå och nanna.

Men det skall man inte göra förrän det känns bra, alltså jag pömsig. Det är kul med bortglömda bilder, speciellt från några så fina dagar som vid Göta kanal.

Brådtomslussen med litet, litet vandrarhem i små stugor= PÄRLAN, och Pärlemor skötte trevligt servicen, med hembakt och hemägg och hemsaft och hemglass, nej fel...

REKOMMENDERAS, flera gånger om det behövs.

Ja, då så. Tack för idag. Tack ALLA NI för idag. En strålande dag.

Som en handske

Drabbades plötsligt av en liten åkomma, som jag brukar dras med. Stötte ihop med gamla verkligheten, den som var fram till för några veckor sedan.

Har några avlagda verktyg från kabelverkstan, inte stulna alltså, men hederligt slitna och liggande i en papplåda från samma ställe. Det sticker till lite när man rent känner hur det var. Hur nöjd man var när man åkte hem på eftermiddagen. Och hur roligt det var, VARJE morgon att komma dit. Jag känner att det var så, alldeles säkert.

De verktygen passade min hand så bra, eller snarare, passade hela mej så bra. Jag kan inte tro att det kan finnas ett arbete som skulle vara lika bra för mej nån annanstans. Men nu är jag ju en obotlig optimist, och påstår ideligen att jag är så sabla positiv. Så då får jag väl stå mitt kast då.

Ja, det kan visst bli ännu bättre!

Jag försöker själv, fixa till, hitta på, kanske där, greja till, leta därborta, yra runt lite, skärpa till sej, snart så, klarar mej ett tag till, rycka upp sej, ja så känns det rätt ofta. Men jag känner minst lika ofta att jag är så positiv trots allt. Jag ser verkligen de bästa sakerna klart.

Men jag saknar mycket. Det får jag.

Sommarbonus

Hittade många bilder från sommarsemestern i fjol.

Det var många stora glassar. Det var många gamla mopeder.

Det var många båtar, i många slussar.

Det var många polkagriskokerier.

Det var många grisar med.

Det var många vanliga glassar också. Det var varmt åt många.

Det var många som hade bråttom.

Det var många som tog det lugnt i Brådtomslussen.

Det var många bad i slussen. Kom det en båt blev det bråttom.

Det var många dagar sedan, men nyss som igår.

Ibland och hela tiden

Det var en intensiv helg vad gäller vintersporter.

Och äntligen en medalj. Guld till Helena Jonsson. Mitt i prick när det verkligen gällde, och efter att varit lite borträknad under loppet. Fantastiskt roligt när det inte bara är de gamla kända korten som vinner. Hon kommer att bli stor.

Nu svidar vi om från högt uppdragna favoritjoggingbyxor och fläckig tröja till nåt lite bättre.

Det är konsert med SHOF klockan fyra och det blir fint. Filmmusik är temat och när man inte får några guldmedaljer själv får man hitta sina guldstunder istället. Där sitter jag, bortkopplad från andra ämnen, och känner, att det är väl tur att det uppfanns noter, instrument och musikstycken av alla olika slag. En fantastisk drog är det, musiken, men nästan utan biverkningar.

Men egentligen är det inget konstigt alls med det. Jag tror dessutom att människor, eller mänsklighet, utan musik, aldrig skulle ha kunnat existerat. Jag tror att det är så inbyggt i vår existens, lika som språk, att vi nästan inte behöver tänka på det. Musik finns överallt. Vilken fantastisk förmån. Shofsan.

Nytt från Bodegan

Det är nya tider här i Svartlien. Tekniken går framåt och tack vare högantennan på Klimtatjakka kan vi till och med ta in låttävlingan i kväll. Den började nyss hör jag.

Det kanske är dags att tänka på generationsskiftet i verksamheten här, och det händer lite sånt nu. Beng Ha håller på att lära upp juniorpistvaktsämnet, Äff Be, till formidabel framförare av skotran. Verkar ha tjuvtränat på det där berget i smyg, den pjuklarven.

Och slut är det på tillverkningen. Gamla hembrännarn och cisternen åkte ut idag, med buller och bång. Det är nya tider enligt Beng Ha, men jag tvivlar jag.

Istället skall det vara modernt, ingen bränning här inte. Men jag tror att det är nåt nytt påfund, inbyggt och gömt nånstans, för det luktar lite sprit ändå.

Och det står nån ny apparatur i hörnet med kranar och rör, och nåt kärl med nån hemlig vätska i. Väldigt lik gammalt hederligt fjällvatten, Aqua Svartli.

Jag tror att det blir som vanligt här i byn jag, trots nya tider. Samma folk och aktiviteter. Alltså, slänga käft och jävlas och trivas.

Men dragbanan då. Det var för synd att vi rev den då. Den fungerade skapligt på den tiden. Ja, det var ju inget ki-kard insläpp precis men bara inte alla fjollträskare hängde sej på samtidigt så orka han.

Lite saknar jag den tiden, med dragbanan, men det är lite svårt med att få kvalificerad personal hit, som dessutom står sej mot naturens krafter. Så det får väl räcka med att ha några bra minnen kvar av den tiden. Vi skall inte bara kämpa emot. Vi skall se framåt! Mot framtiden med nya idéer och jäkelskap.

En vanlig dag

Det är fortfarande en stund kvar på den här fina vinterdagen. Och det kan hända en hel del roligt än.

Att det skulle komma en sådan ovanligt fin vinter. Det är man inte riktigt tränad för, med tanke på hur det har varit, de senaste åren. Men jag har längtat efter snö, och normal kyla. Och det som är nu är ju perfekt, fast visst, lite för kallt för vissa aktiviteter. Men hellre det än grått, blaskigt och snöfritt.

Det kommer väl dagar då även jag längtar efter att snön ger sej av, men dit är det långt ännu. Det inträffar nog bara om det kommer en rejäl snödämp i slutet på April.

Tänk en slö dag vid en strandkant, alltså varmare än idag, solen snett in mot några fina stenar, en rejäl skinnfäll att sitta på. Ja, man kan ligga om man vill. Och elda några torrgrenar som finns där, och kaffe med kubb. Och köpta småkakor.

Så går man ut en liten, bara en liten bit, och borrar ett hål och kollar om det är nån abborrpinne i farten. Det brukar det inte vara men det gjorde väl inget. Och solen värmer mer och mer, men elda måste man ändå, självklart inslag en sådan dag.

Grilla korv och värma bröden rejält, men bara senap! Eller utan går det med. Bara inte ketchup. Går säkert att föräta sej på grillkorv vid sådana tillfällen. Och tittar i lilla kikaren på fågeln som arbetar för kung och fosterland. Knack knack hack. Borde ge honom en treo till i morgon.

Ja, men förstår ni hur jag tycker. Det kan vara bra med nästan vargavinter ett tag, om det kommer någon sådan dag sen, som är värt allt. En dag då man bara är. Och då man bara är där och inte samtidigt någon annan stans.

Och nyss kom skymningen och bäddar in oss lugnt, och jag summerar snart Fredagen den 13. Det är ingen otursdag, och det har aldrig haft någon betydelse, vad någon har satt för siffra på en helt vanlig dag.

OOO, vad det låter bra!!

Kommer någon att tänka på Magnus o Brasse kanske? Länge sedan nu. "Olåten" och "vem skall bort", och jag reserverar mej för titlarna, men fem myror har alla sett. Vad larviga dom var. Pedagogiska riksförbundet hade seminarium på svt två, tre gånger i veckan. Lite kris när Staffan slutade och stoppade strumporna. Syster Yster bytte jobb, och hamnade på mejeri, och Lillstrumpa blev hockytränare. Beppe sov över på jobbet och fick sparken.

Men fasen, är det inte det man ändå saknar halv sju på statstelevisionen. Som man gärna unnar våra barn att se, nu när det nästan är försent. Jag menar att det är andra tider nu.

Tycktes det fjantigt då, kan det lika gärnas vara kult nu. Hur det kunde bli. Ja men då fortsätter vi att klaga på dagens barnprogram, skrikiga färgöverdrifter och andfått tempo så långt öronen ser. För sedan blir det säkert kult det med. Fast det låter långsökt på nåt vis.

Brukar hämta violinisten efter övningen med symfoniorkestern på torsdagarna. Södra Hälsinglands Orkester Förening.

Tjuvlyssnar lite, och det är häftigt. Alla med förutfattade meningar om symfoniorkestrar unnar jag en konsert, live, någonstans nära där du bor. Gör det, och jag lovar att det ångrar man inte! Maffigt och vackert finstämt, om vart annat. Varierat, med gammalt och nytt. Rock and Roll.

Shof, shof, shof, shof, shof shof shof...ooo vad det låter bra.

Konserter nu i helgen, Fredag, Lördag, Söndag, i Edsbyn, Söderhamn resp. Bollnäs. Temat är filmmusik. Från kända vackra filmer. Njutbart.

Skärpan

Att få vara nöjd med sej själv eller med nåt man gjort , borde vara en mänsklig rättighet, ristad i sten.

På stora stentavlor på alla världens torg.

Det är nåt man borde få känna varje dag, flera gånger, och minnas det till nästa gång med.

Idag såg jag en ung man som var så nöjd. Med sej själv. Och med det han hade tillverkat. Min käre son, 15 år. Min lilla, stora, grabb.

Mätt och ritat, valt och funderat, sågat och filat, limmat och putsat. Sytt och lött, lackat och känt. Det lena och det blanka. Och längtat tills den fick komma hem.

I dag kom den hem. Den vackraste kniv jag vet. Och det vet han med att det är. För det är hans verk. Och han kommer att bli påmind, varje dag, och känna sej nöjd.

Nu skall den hitta sin plats, där den kan påminna honom att vara nöjd med sej själv.

Namnlöst

Tror jag är på banan igen. Efter tre veckors skolkande tog jag mej äntligen iväg till skolan. Vad glada de var att se mej, sa dom snällt och glatt. Det var en ny lärare den förra gången jag var där, men namnet var inte på plats nu. Skit samma, snappar upp det under timmen som kommer. I varje fall hade han kvar humorn, fast han delade ut av den hela tiden.

Förklarade direkt att jag är rostig. Och har inte varit i riktig stämning på ett tag. -Jag kan titta på, och så lyssnar jag på vad ni har hållit på med senaste tiden, försökte jag.

Nja, de hade lite högre förväntningar på mej sa de, så det var nog inget att tänka på. Det verkade som att de tyckte lite synd om mej ett tag, men jag förstod snart att de bara ville ha i gång mej lite. Och när jag tänkte efter så är det väl ingen i gruppen som varit rädd för att göra bort sej någon gång.

Men det är väl bara att gasa på då, för vem bryr sej. Vi har ju skrattat rätt ut förr när vi varit på fel planet och lirat. Det är bara Rockskolan. Lattjo lajbans för vuxna. Vad gruvade jag mej för egentligen. Det slutade i varje fall i dur, eller var det moll? Ja, musikpytt blev det till efterrätt i dag, men so what!

Ett papper med de nödvändiga kråkorna på, så att jag kan öva på det jag inte hinner snappa direkt, togs med hem. Och namnet var? Visst ja.

Mutor och andra bullar

Åkte iväg västerut, mot byn ikväll, för att rädda hem diverse idrottsutrustning i förskingring. Hon har ju lagt allsvenska bandykarriären på is ett tag.

Om dygnet inte har 32 timmar och veckan inte har 2 helger osv. så måste det bli så. Det var bra att det gick att välja. Ett sådant musikintresse mot bandy, förenklat sagt. Det blev ett bra val. Och det är väl annat i livet som även det är viktigare än lek på is, på sådant allvar. Skola, kamrater, ja mest att bara hinna med sej själv.

Mardrömmen är när man inser försent att det blev för mycket, och för jobbigt. Det är lätt att man missar bromspunkten och drar rätt fram när vägen svänger. Nu var det ett moget och tidigt övervägande som fixade det här utan större sorger. Men jag tror att det var bra erfarenheter att ta med sig ändå, för det gick bra, och jag tror att det var roligt det mesta.

Men benskydden hade fått ben. Hoppas blåmärkena uteblir. Men det luktar inte bra av sådana persedlar så jag tror att de kommer till rätta. Det fixar nog Hårfager, han med ordningen och lugna orden. Trevlig typ. Han bor väl häråt nånstans.

Kanon

Vad det har snöat! Det är så fint att titta ut på morgonen och konstatera, att nu har det kommit skapligt med snö.

Jag har skottat och skottat. Har man bara bra kläder och bra verktyg är det ett sant nöje. Bra motion, frisk luft och själva grejen i sig, vad det nu är. Svårt att förklara varför, men man kanske inte behöver förklara alla sina laster. Känns som att det inte är nåt direkt tvång att skotta bort allt på en gång så att det är som ett salsgolv, över hela gårdsplanen och lite till. Men det är så svårt att hålla sig. Det skjuter jag inte gärna på framtiden som många andra måsten.

Jag har alltså skottat snö. Det har kommit ansenliga mängder. Svårt att se konturer i terängen. Så mycket har det kommit. Uppemot metern säkert. Skottade av några tak med säkert sjuttio centimeter på, och bara klev rätt ner på snöhögen sedan. Spräckte förresten ett helt i onödan ditplacerat takfönster. Det var ju så mycket snö ändå så vad hade det där att göra?

En halvmeter på en gång är väl inget att oja sej över. Det är väl dubbelt så roligt som två och en halv decimeter.

Rejäla snöåkor skall det vara. Med bra glid, och nåt som inte viker sej och blir stukat. Och undanfall, så att det går att få undan så klart. Det är inte så att jag hellre skjutsar det uppåt. Nä. Någon måtta får det vara på galenskaperna.

Det var då det. I morse var det cirka tio till tolv centimeter. Fint som fasiken. Men vad fort det tog slut. Jag var tvungen att röja lite bakom kåken utifall. Kan ju behöva plats för mer snö.

Och roliga sms

Mitt i natten upptäcker man ett sms sedan tidigare i kväll. Och det kom fler, och så många bokstäver att man blev nästan rörd som vanligt.

Och vad roligt. Men jag blev inte förvånad heller, för den var logiskt och bra den bekräftelsen. Hon behövs där, arbetsmyran, som stretar på hela dagarna med allt möjligt i denna stack, medan andra kanske inte gör ett barr, långa stunder. Girlpower! Låter bättre än Gubbpower.

Rösa Pänterrnn

Han är rätt rolig, kömmisaire closett. Struntar blankt i att vissa skämt är lite billiga, men faktiskt är det mesta förbaskat roligt. Vilken hjälte.

Nästan så att man faktiskt kan identifiera sig med den typen. Skall jag göra bort mej riktigt, önskar jag att det sker med sånt ädelmod och patriotism. Och ärlig dumhet. Skall träna på det.

Rosa Pantern

Kommissarien har precis börjat på fyran. Hej

Mittinatten

Eller morgonkulan rättare sagt. Har varit och visat oss på stan, nattvandrarna, och kom hem nyss. Det var lugnt och mest yra var flingorna.

Försökte se till att det inte blev nåt tjafs vid bussarna , vid Max och Tranan mest. Men de skötte sej så bra, de blivande pensionärerna. Annars kan gymnasiediskon vara rätt stökiga, men det blir nog senare det. Framåt vårvintern och med mildare väder. Ja, vi syns sen. Om vi har reflex.

Vandraren

Jag är så ofta på drift. Yrar runt utan mål. I lagom fart. Det är väldigt bra. Både lugnt och spännande. Samtidigt.

Det blir som det blir. Man är som man är. Jag gör som jag gör. Jag gör som jag alltid gjort. Ändrar mej hela tiden.

Ikväll skall jag ut och vandra. Utan särskilt mål. Men med ett mål, som kanske är en hjälp på väg, till en något lite bättre framtid för nästa generation. Inbillar mej faktiskt att det kanske gör någon nytta att vuxna engagerar sej i festglada ungdomar.

Hela livet är härifrån och framöver. Vi hjälps åt däråt. Hej på er, vi syns, hela tiden.

Live

Det var inte mycket live där på slagfältet Fredag. Totalt eld upphör. Utom i gamla energiverket som är igång in i det sista.

Hade det rasat så lågt som till 120 metersnivån på en kort dag? Ja, det var en stor dunkande orgie, till 98% fylld med sprit. Sanslöst! Närmaste ett fritt fall man kan komma. Kronans fall i jämförelse kanske.

Snön som låg kritvit tidigare, är mer att likna vid plattan på åsens sopanläggning, två dagar efter den årliga sopbranden. Band- och hjulburna fordon och pipor pekande mot skyn, står övergivna på fält och i diken, som skulpterade jättar från Nabban.

Spänd väntan hos invånarna. När ansluter förstärkningarna för att gå in?

Oljetankar

Nu är han rätt nere grannen, greve Viktor Bolinder-Munktell. Djupa hål i hans tillvaro är konstaterade. Var skall detta sluta?

Helt slut på tanken hos karlen. Borta! Bara skrot av alltihop. Och hela hans värme är som fast i berget. Kanske blir kyligt i resten av byn efter detta.

Men jag hoppas att det leder uppåt, mot ytan, detta vansinnesprojekt, att det ger nån form av energi, trots kylan i avgrunden. Ja, det är bara att önska lycka till i växlingen till den nya tidens energi.

Må svetten flöda hos er familj. Det gör den hos mej, när jag tänker på er.

Självklart

Igår morse var jag verkligen ute direkt efter frukostbestyren och tog mej an bilen, som planerat. Det var två punkter att åtgärda efter besiktningen. P-ända och bromsbelägg fram som låg på.

Det var inget omfattande projekt. Lite kallt var det och bilen stod ute, men jag skulle bara koppla på motorvärmaren en stund . Och åka in den i garaget. Nu ökas det ju på lite med göra, som vanligt med gamla kära vrak. Nej vrak var dumt. En pålitlig trotjänare med små rynkor, och en del slitna leder.

Det var helt omöjligt att få upp huven. Kärvt lås, och om nån har tryckt lite därframme kanske spärren hade lossat, men dit nådde inte jag när jag drog i reglaget inne i bilen. Ut och ryckte lite i huvkanten, och en behärskad? näve slog, (förlåt bil) lite där, sen in och drog i spaken. Omöjligt!

Nja, ny taktik. Smalt rep runt spaken inne, som under sträckning nådde fram till huven ute, ett litet tryck och drag och portarna öppnades till härligheterna. Allt detta besvär för att sätta i värmarsladden under huven. Onödigt att ta bort den alltså. Och dumt ställe att ha den på sådana gånger.

Under tiden värmen kom, letades kulled och styrstaget. Det var två gula, tror jag, förpackningar. Lite kallt åt fingrarna. Kanske i pannrummet på hyllan, den ostädade hyllan? Där var varmt. Mycket bättre än i garaget.

Och ja, det blev som det blev. Eftersom jag tar en sak i taget så kunde jag inte ge mej ut för att göra klart bilen, när det fanns så mycket här inne att fxa med. Svepskäl? Aldrig. Erkänner aldrig. Man måste göra det som är viktigt. För en själv. Och ibland är det åt en själv, och ibland är det åt någon annan.

Medium eller Large

Storleken har viss betydelse i en hel del sammanhang. Det har jag märkt en del av, och mest tidigare i livet. Som yngre var det inte kul att vara en liten skit. Retad ibland, lätt handikappad av det i vissa sammanhang. Basket. Vilken pina.

Långa välutvecklade tjejer och skoldisko. Det hjälpte inte mycket att lyset släcktes när det skulle tryckas. Man nådde ju inte upp, om man ens vågade försöka. Och nån sa att man var liten och gullig! Och femton år!!

Men ju äldre man blir ju mindre problem blir det. Det är bara att inse att det finns många fördelar med att inte vara så lång. Sällan ryggproblem. Och mindre vikt att släpa på om man har en mindre kropp. Och det man inte klarar av att nå får man kompensera med att vara finurlig och snabb. Och nu menar jag inte att långa är långsamma och dumma. Absolut inte.

Men det går att motivera sig själv att satsa på det som lönar sig bäst. Kan man inte öka längden får man öka bredden. Alltså lära sig utnyttja andra egenskaper bättre. Ibland går det, ibland inte. Kaniner är små men snabba, och inga jämförelser i övrigt, tack. Kanske gulliga? Nog nu.

En sak som man säkert tjänat en del på är att jag tror att man inte kräver lika stora fysiska prestationer av nån mindre. Vi blir mäkta imponerad av lillkillen som lyckas dribbla av nån större. Men tvärtom då? Av den stora kräver man ofta lite mer. Jag tror att den korta har lite fördel i bedömningen. Det var ett tag sedan jag kom på det!

Klockan är 08:04

Och jag har ätit frukost och donat lite. Klev i varje fall upp klockan sju som tänkt.

Det drar lite i riktning mot slafen, en liten gummisnodd, som ger nåt litet motstånd mot dagen som kommer. Men hittar jag bara den lilla saxen, nåt lagom intressant ämne att börja med, så snapp! Och väldigt vad mycket det finns att fylla det här nya bladet med. Det är jag helt övertygad om i varje fall.

Fjärde februari, tjugohundranio.

Nu skall jag undersöka det. Och det skall vara: En sak i taget. Och när jag tröttnar på den så tar jag en ny sak till, i taget. Gäspade lite nu, var är saxen? Den ser bestämt ut som en rejäl kopp kaffe, innan jag går ut och fixar de två små felen på min gamla bil. Är det som vanligt med bilar så behöver jag inte fylla på med nåt annat göra idag.

Motsatserna

I morse var det kallt. Ute.

Inne var det så skönt när jag vaknade. Vedpinnarna från igår avgav sin energi i en lugn ström genom rören, ända ut i de bortersta elementen. Det var 21 grader kallt någon decimeter ut, men det behövde jag inte bry mej särskilt mycket om.

De andra skrotade på redan, inför skolor och arbete. Jag som planerar min tid lite mer fritt de här dagarna kunde gott ligga kvar en stund till. Det bestämmer jag själv.

Men nu har jag sedan veckor bestämt mej för att här skall inte liggas och dras någonting. Här skall inte förslappas nån kropp eller knopp, bara för att man har chansen. Visserligen är man inte riktigt på tårna halv sju på morgonen nu, men sedan förra Onsdagen har det inte varit en sovmorgon! Jo en liten på söndag, men det var jag värd.

Varje dag skall jag vara uppe och äta frukost med resten. Punkt! Och inte gå och krypa ner sen när de har åkt! Dubbel punkt.. Sen får vi se hur länge det funkar, men nu är det ute, och nästan som vadslaget på nåt vis. Bra.

Skall även försöka slå vad med Jay Are, grannen, att han inte kan komma på mej med att rävsova någon endaste dag framöver. Och jag kanske skall förpesta förmiddagsslummern för honom, för det tror jag vi kan se nån nytta med båda. Bara vi får upp ögonen.

Det har varit en del matprat här inne, så nu struntar jag i recepten i dag, på den heta, utomordentligt goda matiga soppa, som vi satte i oss till kvällsmat. Hemgjord av det som brukar finnas hemma, i varje hem. Snabbmat som passade en så här frisk vinterdag. Och ingen blev nyfiken. Slapp vi det.

Kallt ute och varmt inne. I oss. Det är ingen motsats.

Upp som en sol

Sen blev det bara pannkaka. Med äppelmos och en klick glass.

För en gångs skull lite, bara lite, less på att laga kvällsmat. Men lite pannkaka fixar man alltid. Två stekpannor samtidigt och tunt med smet så rullar det på. Aningen vaniljsocker i smeten så blir det extra gott. Det tog lite tid att vädra ut matoset efteråt. Det var något för hett på plattorna, ....och lite extra smör...

Jay Are kom förbi med en tingest han inte visste riktigt vad som var fram och bak på tror jag. Vi fixade lite med kontakten och då lät den! Men den behövde stämmas, guran, så det gjorde vi. Och kaffe.

Sen var det dags att åka till byn och låta undersöka traktorn.

Det var bara nåt smått sa besiktningsföreståndarpratkvarnen, två fel hade han, som jag fick. Och jag tror att de grejor som behövs redan finns hemma i garaget. Ja inte till att laga honom, utan min röda traktor. Han pratade slang också, men att det var fel glömde han bort själv.

Och lånar man sen toan på statoil, är det inte långt till ungdomsgården tvärs över åkern. Där var det hålligång mitt på blanka eftermiddagen. Det var lan och tombuteljer, och jag blev påtvingad, nästan hotad, med en screwdriver innan jag kom ut därifrån. Han skall få igen för gammal ost nån gång. Och för knäckebröd.

Men framtidsplaner hade den valnöten, en hel skål full. Det är bra!

Jag skulle vilja se de bilderna han har gärnast. Men det blir väl i framtiden det med. Den är omfattande.

Kyrksöndag

Idag var jag i kyrkan. Jag är ganska ofta i kyrkan. Och det är inte bara en jag besöker heller. Brukar variera det där, beroende på vad man vill ge sej hän åt.

Det var skapligt med besökare idag, kanske nästan halvfullt. Riktigt trevlig stämning var det, och många bra saker sades, verkligen. Det hade inte ens gått över, sen igår det här med körsången, och körer och kyrkor är väl en perfekt kombination. Men nu var jag inte på körsång i dag utan på besök i kyrkan på mer normalt sätt. Den lilla mindre landsbygdskyrkan där så mycket andlig spis har delgivits oss under åren. Ja, men jag undrar om kollekten fick ihop annat än kaffepengar idag. Jag tror nog att det blev telefonpengar av allt igår istället.

Nu var det för mej en lite viktigare dag än en vanlig mässa. Ärligt talat är högmässor och liknande inget för mej. Jag vet att det kan vara otroligt stämningsfullt bara att vara i en kyrka men jag går dit om det är ett evenemang som tilltalar mej.

Och då är det oftast musik, och troligen helt vanlig och ovanlig musik, oftast framförd av ungdomarna i musikskolan. Idag var det just det. Avslutning på lägerhelg. Från fem år och upp till nitton, och man kan spela TILLSAMMANS, i vissa stycken. Spela samma låt som stora vuxna, kanske dom tycker, dom minsta.

Stor och vuxen kan man vara när man får förtroendet att ta hand om de yngsta. Och det hade visst lekts en del igår kväll, och spökats. Frågan om vem som lekte mest har inte riktigt klarlagts. Men lärarna är ett bra tips.

Jag tror inte på en högre makt eller gud eller nåt liknande. Vi får nog skapa vårt paradis eller helvete själva här på denna äppelskrutt. Vi är rätt beroende av att tro men jag tror på människor och deras tankar och önsketänker omkring det. Istället för att önsketänka i nån annan värld.