Inkonsekvensen slår till

Satans mörker. Jag ser inte framåt som jag borde.

När försämringen kommer smygande på en, kan det vara svårt att märka det. Men nu har det snabbt blivit rent uselt, så att till och med jag reagerar. Det krävs omedelbara åtgärder!

Jag talar naturligtvis om min gamla bil, och inget annat. Belysningen felar å det grövsta på ena sidan.

Den har som standard en rätt dålig belysning, men nu har det gett upp nästan helt på högra sidan. Naturen, eller snarare tidens tand, har stulit drygt en halv reflektor.

Grå... plast? fungerar dåligt som reflektor. Och ännu sämre blev det sedan jag försökt att torka bort det jag trodde var smuts i lyset. Det jag trodde var lort, var bara rester efter det blanka, som skulle bidra till en upplyst väg. Puts väck!

Om jag hittar vägen i skumrasket, inköps i morgon en fin strålkastare, ny eller bättre begagnad. Det skall inte fuskas mer med mörkerkörningen!

Ja, det kan gärna bli en ny. Inget fusk, alltså.

Nu måste jag fundera en stund på vad som slagit mig... Någon slags insikt, här i skumrasket?

Det är mycket som slår en. Och på så många olika sätt!