onsdag 11 februari 2009
Skärpan
Att få vara nöjd med sej själv eller med nåt man gjort , borde vara en mänsklig rättighet, ristad i sten.
På stora stentavlor på alla världens torg.
Det är nåt man borde få känna varje dag, flera gånger, och minnas det till nästa gång med.
Idag såg jag en ung man som var så nöjd. Med sej själv. Och med det han hade tillverkat.
Min käre son, 15 år. Min lilla, stora, grabb.
Mätt och ritat, valt och funderat, sågat och filat, limmat och putsat. Sytt och lött, lackat och känt. Det lena och det blanka. Och längtat tills den fick komma hem.
I dag kom den hem. Den vackraste kniv jag vet. Och det vet han med att det är. För det är hans verk. Och han kommer att bli påmind, varje dag, och känna sej nöjd.
Nu skall den hitta sin plats, där den kan påminna honom att vara nöjd med sej själv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
riktigt fin kniv. du får hälsa till han att jag är imponerad. själv lyckades jag inte så bra med kniven när jag gick i plugget. men det är en annan historia. nu ska nina vagga mig till sömns.
SvaraRaderamen gud vilken fin kniv! det ser ju ut som ett proffs har gjort den! det får du hälsa honom!
SvaraRaderaJag har lite svårt att se den, för det är något tårögt här nu, som vanligt. Gud vad han längtade...
SvaraRaderaja är fortfarande impad.
SvaraRaderaJa, och bäst är att det är också han själv än. Va bra. Han behöver lyckas han, det är mycket mot där.
SvaraRaderaåh, vilken fin kniv.. :D verkligen, peppa han å hälsa han från mej.. gu va duktig! han behöver höra lite sånt där faktiskt, så växer han.. ser ut å vara riktigt proffsigt gjort.. hare fint /Em
SvaraRadera