Namn och så. Minst tre.

Förväxlingskomedi?...nej, bara ett besök på Majas café.

Bara och bara, förresten...

-Men vilka mackor, Maja!

Två hundar arbetade hårt i trädgårdsserveringen. Små var de, och olika. En fin hund, och en som genast fick det mindre smickrande namnet Fulhunden. Ja, vi måste ju kalla dem för något, och det föll sig naturligt.

Den fule var barsk och argsint till sitt yttre. Inget snällt eller fint syntes där, även om vi förstår att den var genomsnäll invärtes. Såklart!

De båda satt med oss under måltiden, tiggande något från våra grymma smörgåsar. Fulhunden bredvid, och finhunden under bordet. Olika taktik, och varför kan bara de veta. Jag tyckte de gjorde fel!

När vi tittade på fulhundens försök, och dess ologiskt fula utseende blev vi på sin höjd bara konfunderade över dess min. Något att äta fick den inte. Den finare, under bordet, satt envetet där och väntade. Den fick inget, den heller. Vi smälte ju inte av dess charm....ingen såg den ju riktigt. Miss i taktiken...

Korkade hundar? Nej, jag tror att de fick mat så det räckte, men de fick inget av oss, oavsett utseendet. Tiggande hundar brukar jag ignorera, och om de hade bytt plats vore det samma sak.

Fulhunden gick senare till ett annat bord och charmade åt sig en bit kaka. Hur det gick till, det vete sjutton. Någon kanske trodde att den var finhunden, där under bordet?