Riktig såpa

Det är inte klokt vad mycket arbete man kan göra med en högtryckstvätt. På uteplatser till exempel.

Jag skapade en hel del arbete, sådär på sidan om....men det torkar så lätt i dag.

Och nu är det redan skräpigt igen!....Men man kan väl inte hugga ner alla träd bara för att de släpper lite skräp?

Själv gillar jag den fina skuggan mer än vad jag ogillar skräp. Träd är värdefulla! Solsken och hetta kan man alltid hitta om man är så lagd, men om det är brist på skugga, vad göra då?....

Varför kallade jag det för skräp? Det menade jag inte...ursäkta björk. Skugga på bara.

Ibland säkra kort

Vad vi hänger upp oss, och vår verksamhet på vädret? Rätt onödigt bekymmer, att ta det på sådant allvar.

http://www.yr.no/sted/Sverige/Gävleborg/Bollnäs/langtidsvarsel.html

Jag håller väldigt lite koll på det. Som alternativ får det, som alltid, bli plan B. Inte mer med det.

Det finns inte ofta någon plan B heller. Det räcker med att tro på sina erfarenheter av improvisationer.

Jag har improviserat ihop en ugnsfalukorv. Där behövs inget alternativ. Allt är tillåtet i köket.

Skurk och gurkburk

Någon har ätit upp min choklad!..För det var min...Den personliga, och 70 procentiga.

När den ena fina kakan med mörk choklad försvann nästan omgående, gömde jag snabbt den andra bakom en massa grejor i kylskåpet. Helt osynlig var den. Jag hittade den ju knappt själv.

Borta!

En liten ynka bit är det kvar av den. Går jag i sömnen igen, eller vad? Jag hade ju tänkt att skapa en fin vana genom att äta bara en endaste liten daglig ruta till kvällskaffet.

Chokladätande övergår sällan till ovanor, och det här var då helt riskfritt...

Ingen steppdans heller!

Melodifestivalen liknar mer och mer en lokalrevy. Riktigt klämkäckt och skämtsamt....

Skillnaden är att lokala förmågor ofta sjunger bättre. Och dessutom förstår man sig på den vanliga humorn. Den internationella begrep jag inte alls. Jag är nog för enkelspårig, och fast i gamla banor.

Sen kunde vi inte heller rösta från Sverige! I en sådan enorm tävling...rena skandalen!

Hepp!

Malone, a pain in...

Gareth Malone! Nu är han igång igen. Förut var det barn och ungdomar som fick piskas...eller lockas, hur man nu ser på det. Nu ger han sig på vanligt förslappat folk. Skillnaden är att nu ber folk på sina bara knän: Kom och led oss!

Jag tycker inte att det är så konstigt att han får folk att sjunga i kör, var han än dyker upp någonstans. Han är ju en eldsjäl i botten. Nu har han dessutom blivit en riktig kändis, så hur skulle han kunna misslyckas nu?

Med risk för att det till slut blir tjatigt som programidé att skapa nya körer, i nya tv-serier, är det kul att se på, när ett gäng utan erfarenhet plötsligt kommer på att de kan något sådant. Det ser så jäkla kul ut att vara delaktig i något sådant som till exempel körsång. Och kanske speciellt från....noll.

Nya idéer....Malone på export? Bjuda hit den gynnaren? Något bra lockbete till den rackaren, någon?

Fan vet om man orkar med honom....och all falsksång samtidigt, men men...vem har sagt att det skall vara lätt och fint från början? Det kan gärna gå lite tungt, bara det är roligt.

Sista penseldraget

Den blivande studenten har utlyst undantagstillstånd i en större sektor av detta rum. Det har varit ett febrilt skrivande i timmar, med kåporna över öronen, men nu är det kväller.

Man göre sig icke besvär att kontakta vederbörande ens....för det är benhårda outtalade restriktioner i användandet av det här kontoret under de här veckorna. Sådant förstår man utan ord.

Hon hasade nyss iväg till sitt rum, aningen less på sina arbeten, men verkade att ha kommit mycket nära avslut, enligt de ljud hon utstötte.

Är studenten ett avslut....eller bara början? Jag tänker då inte fråga henne om det just nu, för då kommer det väl en hel uppsats till svar...

Jag undrar om det går att sova med dom hörlurarna på sej?

Hugg och durkslag

Själv är jag mer rädd om grejorna. Det finns ju inte hur mycket resurser som helst i mitt kök, men det verkar det göra i Per Morbergs. Där flyger prylar och råvaror runt väggarna, och plåstren står framme.

Jävligt överdrivet, hela tillställningen! ....Men principen gillar jag.

Bra råvaror, och det skall gå snabbt. Snabbt blir gott, och ofta snyggt. Inte om man hafsar och kladdar så dramatiskt som denne, men mittemellan detta och de andra stelkockarna kan man hamna. Man skall ju städa sen, så det ger sig själv....

Det såg gott ut ikväll, men det var inget särskilt komplicerat heller. Ansjovis som smaksättning i köttsås har jag inte provat, men det kan funka.

Morberg tar jag med en nypa salt, men god mat kan han säkert laga. Han får en att uppleva det, i varje fall. Med våld.

Bara en sak till....nä.

Jag skall svetsa ihop det trasiga större grillgallret. Och även cykelstället har en järnten som är lös. Vi tar det samtidigt.

Men inte ikväll. Jag är så nöjd ändå.

Jag har bott vid en landsväg

Störande krokiga? Nej, bara lagom krokiga störar till humlen som skall skugga hängmattan. Nu är det lugnt med det problemet som uppstod förra sensommaren efter röta och blåsväder. Den slipper att ligga i hängmattan i år....

De blev rätt långa. Och lite krokiga. Jättefint, med egna ord.

Snörräta linjer i en trädgård undviker jag i det längsta. Även om det skulle gå rätt lätt att göra till exempel en kantlinje alldeles spikrak, så undviker jag det. Jag menar inte att det skall vara hackigt, men jag menar svängda former. Svagt svängda, eller ökande svängda eller svängar som övergår i en...nästan rak form. Det är så lättskött, lätt gjort, och avspänt och inbjudande att se när man kommer förbi den avdelningen.

Vad är det för fint med en spikrak kant i en annars böljande trädgård? Jo ibland är det passande, som något som bryter av, men med tiden blir den ändå säkert krokig. Jag har bråttom , så jag gör det från början....

Olika svängda kurvor är en fröjd för ögat och inbjuder till att följa dem. Det inbjuder till att gå en runda, med bara ögat eller med hela kroppen.

Jag har grävt om potatislandet, satt ner pärorna och städat av efteråt. Och trots att det var enkelt att göra ett sketet potatisland symmetriskt och rektangulärt, gjorde viljan en utbuktning vid ena hörnet. En liten kurva, en vidgning fram till hörnet som...blev rundat. En motpol, eller släkting till en annan kurva någon meter bort.

Man kan dra en linje som inbjuder till ett besök även vid ett potatisland.

Fårorna gjorde jag däremot så raka jag kunde. Det är dock ingen risk att någon retar sig på millimeterprecision där.

340 meter, men ljuset vinner lätt

Åska..igen! Jag trodde ju att det lugnat sig efter en skaplig åskskur, när jag åkte en vända på finnskogen.

Borde dra ur jacket....

Jag går ut och plockar ihop grejorna som jag lämnade på gräsmattan tidigare. Trädgårdsredskap och diverse pytsar.

Jag kunde inte slänga...så jag tänkte sätta ner några fina tuvor med oregano som jag grävde upp när jag började att göra i ordning potatislandet. Men jag avbröt efter kvällsmaten. Det tog stopp, och då tog jag en sväng runt på småvägarna, bara därför att....

Det är ett jäkla ogräs denna oregano! Växer överallt. I gruset på gårdsplanen...

Om pärorna kunde trivas lika bra i pärlandet som oreganon, så är jag nöjd. Det är bra om man får skörda rejält med potatis, för annars blir det väl mycket annat skräp att äta. Pizza och sånt.

Det är lätt att fixa krydda till en fredagspizza. Man går bara ut på gårdsplanen och hämtar en knippa. I gruset vid cykelstället är det en fin tuva. Som tur är, så växer det ännu bättre i kryddlandet. Fattas bara.

Vilket jävla tjat om detta kryddland? ......Kan bero på att jag gillar att krydda, och att laga mat. Riktig mat! Vad nu det är? Mat som jag tycker om kanske, men absolut mat som börjar från start, och inte är halv eller helfärdig. Min snabbmat.

Okej, nu drar jag proppen! Det ökar igen.

Störig typ

Humlestörar! Måste spetta ner några nya, genast.

Jag uppskattar det till en halv meter om dagen, alltså humlens tillväxt.

Började den växa så explosionsartat precis vid middagstid i förrgår?

Ja, det kan vara möjligt, men hur ser det då ut på fredag om inte störarna kommit ner i backen? Har den då redan slingrat iväg över gräsmattan och bortåt stortallen?

Något vett att hejda sig har den ju inte, och varför skall den, egentligen? Hängmattan skall ju ha skugga därbakom. Han fattar.

Vi släpper vädret...

SMHI säger: Sommar! Det var som själva den....Lite vågat, för det går inte att ändra sig sedan. Så är reglerna.

Definitionen är fem dygn med mer än tio graders dygnsmedeltemperatur. Då räknas det som sommar från den första av de dagarna. Och det ändrar man inte på om det så blir snö och drivis i början på juni. Har vi halkat in på sommar så är den här! Bestämt är bestämt!

Det är kanske både bra och dåligt att vara ståndaktig och bestämd? Då tänkte jag närmast på att en påbörjad vinter helt plötsligt kanske övergår i meteorologisk vår strax före jul. Och sedan skall man inte hatta fram och tillbaka, utan har det blivit vår, så skall det vara vår! Om så våren kommer i december.

Men att SMHI säger att vi inte kan backa sommaren tillbaka till vår är lite mysko. Och nu tänkte jag på....att om vi har sommar nu, och det kan jag köpa, så om det blir ett kallt bakslag...så blir det kanske inte ett bakslag enligt SMHI, utan det går framåt istället. Ja...mot höst! Till exempel före midsommar?

Jag skall tänka till lite, om semester och sånt. Nya grepp, ett nytt tänk måste till.

Knepigt väder vi har. Och knepigt att sätta det på papper. Jag tänker inte kolla var gränsen för att det teoretiskt kan få kallas för höst finns. Det borde vara någon gång efter midsommar, för logikens skull, men osvuret är bäst.

Det blir väl varken bättre eller sämre av att kalla det för sommar, sedan man mätt det i minst fem dagar. Sommaren märkte man av själv, från första dagen bara. Live. Sen, om det blir lite vår igen är väl inte helt fel det heller. Det tål vi.

Grillkol och härdsmältor

Nu till något seriöst! Alltså alldeles jätteseriösa lekar...för vuxna. Eller ...ja, just vuxna.

Något enkelt. Något man klarar av att ordna, för enkelt skall det absolut vara. Och fjantigt. Man skall skratta åt sina vänner. Och helst åt sig själv.

Efter att ha blivit utskrattad, och skrattat ut, bör det infinna sig en nöjdhetskänsla hos alla inblandade. Det är liksom önskemålet, när man försöker att komma på något kul och nyttigt att göra med arbetskamraterna vid en liten festlighet under en fin försommarkväll.

Lek och lek? Aktiviteter bara, som underhåller det som redan är bra och som gör det rätt så skapligt att gå till jobbet. Aldrig fel att bygga på och underhålla. Huvudsaken är att alla klarar livhanken, samt håller sams en kväll bland mygg, kottar och pinnar. Förutsättningar finns ju...som det ser ut.

Tror nog att mina, annars så ambitiösa kollegor:) verkligen lämnar arbetet där det hör hemma...då borde det ju gå vägen...

Ni hör ju hur jag övertygar mej själv här. Snart tror jag på det, på allvar.

Jag tror väl alltid på sådant, när jag tänker efter. Tänka efter, är inte helt fel det heller. Då kommer man på vad man skall tro på. Det är inte alltid första tanken som är den rätta, tror jag...trallala.

Bara dagdrömmar, så klart

Tisdagar kan vara ena sega rackare. Det är då det kommer reaktioner på det dåliga levernet under helgerna...säger dom som vet. Jag är skeptisk...

Måndag passerar så obemärkt tycker jag, och då borde tisdagsreaktionen bero på något....och det måste helt enkelt vara att man kliver upp för tidigt på måndagen, och blir trött av det...på tisdag. Det är detta som orsakar det hela, inte helgen. Alltså måste vi genast arbeta för en senare uppstigning på måndagar, för då är vi piggare nästa dag. Segtisdagen.

Några brukar att prova med sovmorgon på måndagar, men det funkar ändå bara undantagsvis. Normaltröttheten verkar att hålla i sig till tisdagen om man samtidigt inte sover lite på jobbet under måndagen.

Jag slarvade med måndagssömnen, känner jag. Bäst att ta igen det under morgondagen, vid något lämpligt arbete.

Om man har lite verktyg och grejor i knät, kan det se ut som att man sitter och tittar ner och planerar något, bara man inte snarkar ljudligt, för då blir det svårt. Och om man tippar åt sidan från stolen, och grejorna ramlar i golv, är det bara att falla med. Det kan se ut som att man försökte att fånga dem, eller i varje fall som att plocka upp dem. Jag brukar ofta krypa efter grejor på golvet. Av nu kända, och en del okända orsaker.

Att krypa en stund under arbetsbänken brukar dessutom pigga upp en, jämfört med slött jobb på en stol. Prova.

Bortsett från några småsvackor under dagen idag, tycker jag att det går skapligt. Jag har då inte åkt dit ännu, genom att till exempel sitta och snarka på arbetsplatsen, men det är säkert kaffet som räddar en. Sista timmen kräver en rejäl kopp, för då kommer alltid någon tendens till avstängning. Det blir lufttomt.

En nyttig kopp kaffe, och nyttiga pepparkakor, det gör susen. De blir en kort stund i suset, till utstämplingen, och sedan börjar det om. Hem, och sen kliva upp för tidigt.

?....rotvälta.

Björnobservationerna ökar och ökar. Raport efter rapport...men självklart ser man dem sällan.

Jag fick blodad tand i fjol, när jag fick se en i det vilda för första gången, och då en hona med tre ungar. I närheten av samma ställe, har det synts nallar flera gånger i år, och då är det lätt hänt att man tar sig en tur på kvällen när det är så nära.

Kvällens runda blev som vanligt resultatlös, men det gör inget. Ljusare och ljusare kvällar gör det bara lättare att se något, och självklart kommer de fram oftare nu när det grönskar. Gott hopp finns.

De måste beta, de kreaturen, för det räcker inte med myror. De betar ju värre än kor! Och har man tre diande bråkungar måste det till gräs och blad i mängder.

Konstiga rovdjur, de där....äter maskrosblad och myror, och på hösten bär, eller kanske äpplen om de vågar sig fram. Eller tar en soptunna som förrätt? Rovdriften verkar inte vara så omfattande.

Canada..yes

Melodifestivalen gick av stapeln i kväll. Vi satt bänkade på Folkhögskolan, som upplysningsvis ligger bara ett snedsteg från sjön Vågen.....

....och det var ett sjujäkla drag!

Vann gjorde, passande nog, låten Bajssjöodjuret med gruppen Riders of the Crane. En hårdrockupplevelse med doft av lortbäck, skräck och sanitära olägenheter.

Stor show av musiklinjerna, med enbart egna låtar. Vi i publiken gjorde verkligen vågen...

Ni hao

Att skicka iväg spelmanslaget ända till Shanghai var en perfekt idé. De som hatar folkmusik här hemma slapp dem en stund, och vi lyckligt lottade njuter av rapporterna som duggar tätt.

Konsulatet meddelade på stående fot, att de vid första bästa tillfälle skulle engagera det här gänget igen. De har aldrig tidigare sett ett sådant genomslag vid affärsförbindelser och pr-jippon som folkdräkterna, dansen och musiken medverkade till under den här veckan. Sverige är exotiskt!

Vi kanske måste fara dit bort för att förstå sådant själva?

Och Bollnäsbygdens spelmän är bara bäst! Nu har de till och med fått kineserna att dansa nighambo. Hälsingehambon är troligen räddad...

http://www.youtube.com/watch?v=Z15kKbmADi4 och http://www.youtube.com/watch?v=86hVe91r0F8 kan vara sevärda om man inte fick följa med....

Nu skall det faktiskt bli skönt att lyssna på en vanlig hederlig blåsorkester. I morgon klockan tolv tutar dom nere på stan!

Princesstårta kan man glömma

Nu kom jag på att jag glömde bort att köpa tårta igår.

Skit samma, för jag somnade ändå ifrån allt i går kväll. Vad skulle jag med den till?

Jag kommer nog på det i morgon, på arbetet.

Muttra inte nu.

När intresset för vaxningen av lillbilen avtagit, hittade junior en trasig motorsåg som han började att skruva sönder. För att skruva...sönder, är en förmåga han vårdar ömt. Och det lär man sig massor av.

Bredvid insuget, inuti luftrenaren, saknades bevisligen en mutter, och var fanns den? Ja...troligen inuti den lilla motorn. Det var ju någonting som hade slammrat så förskräckligt och sedan orsakat i det närmaste tvärstopp under sågning. Den jäkla muttern....dåligt fastdragen...det måste vara så!

Efter en total demontering öppnades vevhuset, och några aluminiumflisor, bearbetade på olika sätt föll ut. Och där, i den ena kanalen, satt en skinande blank mutter. Hel och fin. Kolven var inte sig riktigt lik i underkant, utan något trimmad, mot den mycket hårda muttern. Men eftersom muttern inte lyckats ta sig vidare in, är nu ett kolvbyte det enda som behövs, på en nästan osliten liten motorsåg.

Lyckat, att någon kom sig för att tröttna på bilvaxning, för att istället ägna sig åt roligare saker. Som att skruva isär trasiga motorer till exempel.

Bra att vi lär så mycket av att skruva isär saker. Nu skall vi försöka att lära oss något när vi skruvar ihop. Kan det gå lika bra?

Vi skall verkligen försöka att få tillbaka alla skruvar och prylar på rätt ställe, utan att det blir något över. Smart då att vi la alla 100 delarna tillsammans, i en plasthink. Bara att börja med det som ligger överst...

Älggräs och voltaren

Man skall inte somna ifrån efterrätten redan klockan åtta på kvällen.

Att vakna efter tretton timmar i en skinnsoffa...inte konstigt att jag är ledbruten och bråkar med en sprängande skalle.

Efterrätten, den som blev kvar, eller frukost? Ja, när klockan närmar sig halv tolv är det inte så noga. Huvudsaken att den djupfrysta kycklingen i kylen börjar att mjukna. Den skall bli extra god idag.

Frukost med efterrätt? ....Förrätt?

Gåslever och småfisk

Vissa dagar kommer man ur sängen tidigt. Och det är ibland så att man inte riktigt kommer i den heller.

Kinaresenärerna kom hem till slut, efter att ha fått plats på ett annat plan från Schweiz via Danmark, fem timmar försenade.

Halv fyra på morgonen måste man prata. Om garanterat äkta märkesvaror....prutningen från 580 till 60 kronor...fjortonrätters middag...seder och olater.....service och kontroller....filmstjärnestatusen....om att äta orm....framsidan på Shanghai Daily....dans med en president....Hårgalåten på kinesiska....fotografer och trängsel...bakgator och stadsdelar.

Där var kontraster, som till exempel lyxpalats invid det lilla bebodda skjulet. Det hade de inte städat bort inför världsexpon, men säkert mycket annat.

Det låter som att jag varit dit, men nähepp...jo men lite. Det berättas som ett rinnande vatten hur det har varit i en större stad med världsutställning på agendan. Det gör man en morgon om det passar.

I dag är det onsdag, utav bara den. Det kommer att märkas tror jag. Jag måste försöka att sluta med kinaresorna. Det blir alldeles för jobbigt med tidsförskjutningen, och med detta långprat på mornarna före arbetet.

Händer och fötter

Händelserika dagar kommer och går. Idag var det ungefär....nästan otroligt händelsefattigt och lugnt, ända tills det blev eftermiddag. Men då ramlade det på...

Att vänta på ambulans till en arbetskamrat är inte något vidare, men heller inget chockerande. En vardag...och sådant inträffar någon gång.

Visst reste sig armhåren lite, och det kan bli känslosamt när man inte riktigt vet vad som drabbade karlen. Jag är annars lugn när sådant händer, verkligen!...men jag känner det rätt djupt, det som byggts under arbetsdagar då man pratat skoj, och lite allvar, när man träffats inom väggarna. Jag blir gärna personlig med skojiga surgubbar. Fan vet varför...

Glimten i ögat såg jag inte när han skjutsades iväg idag, men jag tror att det går bra. Jag håller tummarna för honom, och tror, och hoppas att han snart är ute och cyklar igen. Det är många cykelmil i den kroppen. Bra att ha, sådana här gånger!

Små bagateller kommer som brev på posten. Små osäkra ungdj....domar...som måste hävda sig, spela allan, jävlas, och anledningen vet de kanske inte ens själva. Osäkra glin, med osäkra förhållanden? Dåligt stöd i sina vingliga liv...

Jag blir trött när man ger sig på min son med ojämna, men med allt för korta mellanrum, år ut och år in. Den här gången genom att sabba hans enkla moppe.

Jag hoppas bara att det var moppen som utlöste det helt anonymt den här gången, och att det inte var något personligt. Jag vet inte varför det hände, men att tippa någons moped så att den blir skadad, och bryta sönder ett tanklock, och sen grusa ner den, är ingen prestation. Det klarar vilken skitunge som helst, men att uppskatta det som ett nöje? Vad var det roligaste i det kvalitetsgrupparbetet? Kvalitet....som pulvermos.

Stackare.....jag tycker så synd om dem, och önskar dem verkligen en roligare start i deras...vilsenhet. Menar liv.

Sen satt visst dottern fast i Scwitzerlandet! Tänk att dra hela vägen från Changhai och att missa planet i Schweiz med en fjuttkvart. Nära ögat, men försent....

Jag behöver inte skicka makaroner och falukorv dit. Hon får väl klara sig en liten, liten stund till...

Kvällen är lång...

Karlavagnen

En spaningsrunda.

Glest mellan djur, men tätare med utkört virke från skogen. Det är spår av skogsmaskiner överallt, men vägarna verkar att hålla bra ändå.

Jag dök först på en trafikfarlig morkulla som stod som förstenad på vägen, och sedan stod det två älgar i vägdiket på ett annat ställe.

Inget rovdjur ville dyka upp bakom någon vägkrök eller på ett hygge, och det är väl det man skulle vilja se? En maffig nalle....eller en liten nalle bara...eller helst en varg. Det kan man kanske bara drömma om vid en sådan slumpartad runda, men att sitta inne kan inte förbättra oddsen.

Ja, möjligen för att få se ett lodjur. De verkar ju ränna här, titt som tätt, så varför inte.

Vårens undanflykter

Jag tycker att det är förbaskat kallt! Fem grader och halv storm, och vad skulle jag ut att göra?

Jag kom ju på att jag inte hade nåt att göra ute. Så då så? Varför gnälla...

Det är inte bara ljum skön vår. Det nästan snöar också. Det vete sjutton om det inte kom några flingor tidigare ikväll.

En liten inbromsning bara, sen blir det fart. I morgon blir det fart. Varmare sa yr.

Jag måste serva kanoterna. Två är skabbiga på ytan och behöver en strykning. Den tredje tålde inte snön i vinter.

Jag måste skaffa fler kanoter som tål snön....och så måste jag skaffa fler och bättre anledningar till att skaffa fler kanoter.

China News

Svenska delegationen kämpar med sitt dagliga bröd. Var är sillen och just knäckebrödet?

Visserligen är de uttittade kändisar nu, men det hjälper dem inte mycket. Det blir väl som med exotiska djur i bur? Publiken slänger åt dem helt fel föda i missriktad vänlighet.

Seafood..seafood..seaf....så långt ögat når. Något annat svar har de ännu inte fått, vad gäller det som serveras.

Jag tror de ger upp snart, för i det aningen desperata mail som nyss lyckades krångla sig ut från Kina, skrek det efter makaroner och falukorv.

Jag känner mej lite maktlös. Hur skall jag kunna undsätta dem? Med falukorv?

Kompost

Jag har två skavsår.

Ändå bestämde jag mej för att vara noga med handskar och att växla grepp på krattan, men det hjälpte föga. Full fart tills det var klart, och nu är jag skinnflådd på insidan av båda tummgreppen.

Det är väl små och acceptabla biverkningar, när det blev ett så rejält och synbart resultat. Det ser städat ut....utom bakom garaget och vid vedboden. Någonstans måste det hamna saker...

Dessutom blänker det mer om min väl använda bil. Även den får del av det ibland, men bara det nödvändigaste. Nu var det nödvändigt att putsa lite på den. Nödvändigt för mej.

Jag avfettar, skrubbar och vaxar, mellan, förbi och över rost och skavanker. På håll blänker det väldigt mycket, så någon nytta känner jag att det gör. De som vill ta närbilder göre sig icke besvär.

Nu skulle jag behöva ha någon bättre musik i den gamla skorven....och det borde finnas rätt mycket i den här burken....inte har jag så bra koll på utbudet, men jag skall ta en titt nu så får vi se vad de mer aktiva har pysslat med.

Jag tycker att de gör det rätt lämpligt för mej, men egentligen skulle de få gå ett steg till. Jag vill helst bara få musiken i handen, på lämpligt media. Den servicen borde de kunna erbjuda farsan, i byte mot att få köra detta eminenta blänkande transportmedel. Jag skall genast ta upp förhandlingar om det.

Lika som olika bär

Favorit i repris...

Sms från Kina: "Ching! Här är det coolt....hörs i sverige".

Intressant att få rapport.

Eller inte.

Nu puttrar det

Ja...dansen borde ha funkat. Han kommer först nu....intressant att få rapport.

Eller inte.

Kvällstjänst

Det är nyttigt med praktiska ämnen i skolan. Till exempel slöjd eller hemkunskap.

I kväll har de ytterligare ett skolämne som verkligen är nyttigt. De är nämligen kommenderade till hotellet för obligatorisk danskväll. Med närvaroplikt.

Det var gnälligt inför detta spektakel. Dans? Onödigt....skämmigt...De hade väl snackat, grabbar emellan, om detta skämmiga och fjantiga fenomen kallad sällskapsdans, efter övningarna tidigare? Säkert.

Men övat har de på skoltid, och jag vet att en kluven yngling både gnällde...och tyckte att det var lite fränt. Han skulle inte erkänna det, ens mot betalning, men jag vet! Det var något speciellt, i den åldern.

Klart att de skall ha en obligatorisk danskväll innan skolan slutar för gott. De måste ju träna på att våga klämma på det motsatta könet, och inte bara på sitt eget.

-Ta chansen, sa jag innan han åkte. Du kommer att känna att det var en bra sak, det här med dans. Det kan du ju fundera på under resan dit...just hur du kan känna på väg hem. Vill du ångra dig sedan, eller våga?

Pang sa det i dörren, och han var redan på väg. Jag tolkar det som att han var bråttom dit, och inte irriterad på mej. Oavsett vilket, kommer det att vara en bra kväll. Jag minns...

Jag minns så väl hur det var, när man var liten och feg. Det var helt enkelt bara att bestämma sig för att våga.

Fasen vad man vågade. Att dansa till exempel.

Hitta hem

Det är bättre att cykla än att gå, tycker jag. Man kommer på något vis längre med hjälp av hjul...

Jag tycker att det har betydelse för viljan att röra på sig, att man hittar en fin känsla när man är ute. Då hjälper det att man får se lite mer av landskap, folk och fä när man är ute på en tur. Och så kan man bara vända tillbaka om motlutet är för brant...och rulla....

Det är inte fel att dra nytta av medluten när benen är sega, och vanligtvis återkommer man ändå till utgångspunkten. Då är det väl helt o.k. att det gått lite upp och ner.

Sista biten hem, när man kanske vill hämta andan och varva ner, är en enda stor nedförsbacke på byvägen. Där går det inte fort, utan då känner man bara efter hur skön den cykelturen varit.

Idag var det helt lagom. Småsvalt och myggfritt, geggigt bitvis, men skapligt slätt på skogsvägen över berget. Fin grusväg i grannbyn, och sedan asfalt in mot bostadsområden och tätare bebyggelse, innan det vänder hemåt med flera olika alternativspår. Jag valde det breda idag.

Ikväll såg det nästan fint ut där i förorterna. Tänk vad det kan förändras beroende på hur man ser på det.

Val

Cykeltur...björnsafari...promenad?

Någonting däråt blire...

Utomhus troligtvis.

Språng

Jag ställer klockan på 03:30....Det är okristligt tidigt, även om man skall resa till Kina.

Jag gissar att det är då mina tunga snarkningar hörs som mest. Genom väggarna kan säkert lodjuren höra ljuden och konstatera: Här är helt riskfritt, det hörs ju.

I morgon i den ovanligt tidiga timmen kan jag, om jag låtsassnarkar, kliva upp och spana genom fönstren. Det kan fungera om jag inte överdriver. Frågan är snarare om även de irriterar sig på väckarklockor?

De kan å andra sidan, ta det lugnt en lång stund, när jag snoozar. På tredje ringningen kan de för säkerhets skull, ta vägen förbi postlådan och in i skogen. Ingen såg.

Lynx

Katten strök förbi vid grannens hus i morse vid niotiden. Den smög lugnt iväg uppåt vägen och försvann in i skogen.

Dottern här i huset tittade lite förvånat genom bilrutan, precis när hon skulle starta för att köra till skolan. Det var en riktigt stor gulbrun katt på grannens gräsmatta. Så stor?

Det har varit lodjur på den tomten förut. Då såg vi bara en stor pöl med blod i snön, efter ett slaget rådjur, och släpspår därifrån.

Nu idag var det ingen jakt alls. Bara en snäll, men stor katt som sniffade lite vid husknuten och gick vidare. Mäktigt!

Jag tittar själv det första jag gör varje morgon, först försiktigt, och sedan riktigt glor jag, ut genom fönster i olika riktningar, för att inte missa om det nu skulle finnas något intressant djur där på morgonkulan.

Jag har tyvärr ännu inte sett något av de intressanta rovdjuren på detta naturistiska sätt, men vem vet? Det beteendet kan belönas.

Granndamen kanske ser än konstigare saker från sitt fönster om mornarna....Möjligen ser hon en knäppgök som står och glor mellan badrumsgardiner, helt utan skam i kroppen. Det blir till och med imma på rutan ibland, när det djuriska tar över, och det kanske är tur.

Helkväll i korthet

15:30- 21:55 kulturellt engagemang. 22:30-23:30 pizza och debriefing.

Först uppleva operan för tredje gången, sedan direkt till nya koncertsalen för filmpremiär och koncert. Intensiv början på månaden. Kunde inte börjat bättre.

Debriefingen fortsätter efter helgen. Med eller utan pizza.

Poff..raket?

Raketfart? Nä....inte en enda liten fjuttraket avfyrade vi. Jag skyller på väder och vind, samt saknad av gnista och glöd. Veckorna tar ut sin rätt, och slappnar man av det minsta på fredagskvällen så är det kört...

Det blev bara en liten rundtur på kvällskvisten, mest för att kvickna till efter en blund i soffan.

Men inga pyrotekniska experiment gjorde vi. Vi såg bara någon enstaka glödbädd efter snustorra kasar, och några raketer på kvällshimlen.

Vi väntar istället tills det blir läge. Garderade ju med en pyroteknisk sats som såg intressant ut. Småfipplig, som det skall vara, med möjligheter till experiment. Numer aningen säkrare än de ungdomliga experimenten, de som ger erfarenheter...

Gräs blir fuktigt, och gräs blir grönt!