Knivhuggen i buken. Avled av skadorna.

Nu är hon äntligen död! Carmen, den tokan, är bara ett minne blott.

På allmän begäran sjöngs det till hennes minne i kväll. Carmen själv var inte närvarande, utan hon är verkligen borta. Det känns skönt.

Vilken grym återträff studenterna fick, genom att göra en scenshow med godbitarna ur operan, på ett lättsamt sätt. Ett bra sätt att själva släppa taget om liket, efter ett helt år i hennes grepp.

Jag har svårt att smälta det ändå så här direkt....och jag är tacksam för att ha fått följa med under resan. Det är säkert svårare att känna sådan intensiv delaktighet i skolarbetet, som förälder, i vanliga teoretiska och praktiska gymnasieutbildningar, men här har det varit lätt att ryckas med. Oundvikligt.

Jag uppskattar verkligen att vi estetföräldrar fick underhållning per automatik, och även fick dramatik och dans på köpet. Vi hade tur.

Jag är så tacksam. Begrav henne!