Medlut

Det fortskrider. Dagarna går. Nu i ett tempo jämförbart som när ett badkar töms. Det virvlar till på slutet.

Det känns som att det går fortast på slutet, men det är bara enkel matematik. Proportionerna mellan det som återstår och det som förbrukats är givna, eller egentligen inte...de förändras ständigt, men bara åt ett håll, tyvärr.

Återstoden krymper, som dagarna i livet. Proportioner gör dagarna snabba!

Det är inte så konstigt att det känns som att tappa ur ett badkar....men man behöver ju inte stå där och titta på en virvel....och smutsränder...

Jag har verkligen tittat på virvlar! Vackra vattenvirvlar, skapade av fallhöjd, stockar och stenar.

Eller virvlar och vågor skapade av vanlig armstyrka via en paddel. Det är nästan lika fint, och särskilt njutbart. Extremt anpassat till mänskliga behov.

Ibland är det så blankt och stilla så att man får anstränga sig för att se en liten krusning, och för att höra ETT ljud.

Man anstränger sig inte så gärna med det. Fel tillfälle liksom....det virvlar väl egentligen hela tiden, men i sin takt och på sin högst personliga nivå, bak nästa krök.

Själv glider man med, tittar åt olika håll och funderar lite slött på en krusning där framme.