Clownen glädjer mej

Måste hänga om en tavla. Det finns visserligen en bra krok här hemma på rumsväggen, men den kan nu ses av fler, en stund. Den gladaste tavlan jag sett. Den föreställer bara något ... Stopp! Den går jag inte i, den fällan. Det får ni väl lista ut själv.

Jag sa bara att den var glad, men det kanske det bara är jag som tycker, och det kan mycket väl vara så. Allt är rätt. Man kanske inte alltid tycker att cirkusclowner är glada figurer heller, och det får man tycka. Jag vet inte ens vad jag tycker att det föreställer, för ibland är det nåt sportigt, och ibland är det natur. Nu råkade jag säga några av mina alternativ här, men det var bara som exempel, fattar ni väl.

Och en massa olika innehåll har den, beroende på inställningen som jag har själv, eller kanske bara på grund av ljuset på den. Eller kanske ljuset på mej? Det var och är en rymlig tavelupplevelse minst sagt, men det var nog därför vi nästan genast fastnade för den när vi såg utställningen. Gjord av en kille som kanske inte skulle bli tagen för att vara konstnär, till vardags med ett lite undanskymt arbete, och lite blyg och trevligt grå bara. Olle Uteberg.

Men förvåningen var stor när han ställde ut, och kanske det var de flesta av hans verk som visades. Jag vet att det mesta gick åt, för det var stor succe med försäljningen, och jag förstår varför. Det var så fantastiska former och rörelse i de flesta av bilderna. Geometri på väg. Det var bra recensioner i tidningen, och jag förstår att han måste ha varit nöjd efter detta. Kanske även lite förvånad.

Och jag unnar verkligen en sådan liten trevlig man en sådan framgång. En kille som inte alltid har haft det så lätt, eller fått allt serverat.

Jag hoppas att någon mer än jag tycker om tavlor som man blir glada av, och att man dessutom kan bestämma själv vad de föreställer är alldeles ypperligt. Sedan kanske det inte är den här som glädjer er, men det gör inget alls. Det skall vara precis så, valfritt.

Fast lite unnar jag andra att glädjas, så långt kan jag sträcka mig.