Enkelbeckasin

Grannarna åt väster har ett dussin tackor med lamm. Trevliga djur som håller lite öppet efter sjölandet och i småhagarna. Ibland bräker de lite och ropar mitt namn. Det sa i alla fall mina barn. Ja, det lät lite som det, kan erkännas, men sådan kontakt har vi väl ändå inte, vi fårskallar.

Ett år skulle dottern absolut låna en get över sommaren. Visst fanns det bete så att det skulle räcka, men jag var skeptisk. Det är ett väldigt besvär med getter har det sagts, och jag som inte praktiserat getskötsel på allvar sa stopp. Hur skall man få en ensam get att stanna på platsen. Och kanske man inte skall ha ensamma sådana, utan flera?

Näst intill omöjligt utan riktiga stängsel, och tjudrar gör man självklart inte. Men det skulle ha varit trevligt om inte de haft sådan benägenhet att rymma. Visst funderades det lite på det, för getter är mysiga och snälla djur. Men som tur var svalnade det intresset till nästa sommar.

Det som man möjligen skulle kunna kalla för husdjur här hemma, var nog den tillfälliga igelkotten en sommar, samt en rävunge som tiggde kex och bajsade på bron. Kompostmaskarna är annars de enda obligatoriska husdjuren här. De vårdar jag och matar med mycket godsaker. Gottegrisar är de.

I kväll kom faktiskt en get hit och lät. Den skall kanske bo här i sommar, och det får den göra. Himlageten. Jag trodde faktiskt att jag skulle få den i huvudet när jag stod och lyssnade på den ute på gården. Det finns olika sätt att peka ut tomthörnen för grannarna. Har man vingpennor som vibrerar så, är det såklart läge att uttnyttja dem och bara liksom dyka upp.