Tre timmar far och son

Visst var det en verkligt fin kväll? Ja, så var det ju. Det räcker att få vara med under en sådan fin kväll. Det räcker ett tag.

En så härlig tur efter stranden på ett favoritvatten, med varsitt kastspö, och en låda med tillbehör i andra handen. Vattenflaskan i benfickan var det enda livsmedlet, och mer behövdes inte. Vi var mätta när vi for.

Det kändes riktigt varmt, och vi blev rätt varma under en kort vandring på stigen invid vattnet. Solen sken och flygfän i mängder trängdes över vattnet. Den bilden gjorde sig bra, och var en behållning i sig, oavsett fiske eller ej.

Vid -ett -två -tre, på ett ungefär, så landade tre fina abborrar bredvid fiskelådorna, nästan innan sonen med sin prylmani, hade fått draget i vattnet. HA! ...eller....Jajamensan!....Så skall en slipsten dras...

Tur att han fick en själv så småningom.... en var det....HA!

Han sa väl HA! han med tror jag, för hans fina öring överglänste mina abborrar både i exklusivitet och storlek.

Ha ha ha, det var en fin kväll. Det räcker så.