tisdag 28 april 2009

Allt i ett kok

Här skall ni få ett riktigt hederligt mattips. GI-terrorister och smalhetsivrare göre sig inte ens besvär att fortsätta läsa, för det här är svårt att sätta in i ett modernt fack. Analyserat och näringsdeklarerat? Glöm det med, utan bara njut. Det ger sig själv bara man provat.
STUV, en speciell favoriträtt som passar för de som har några gener med sig från Rengsjö. Jag har då inte hört talas om att det kokats stuv någon annanstans än där. Kanske i gamla amerikanska filmer, men det är säkert inte något kulinariskt importerat från Rengsjö.
Koka en rimmad fläsklägg i en stor kastrull, helst på fem liter, eller mer? Ett par lagerblad, tio pepparkorn, en eller två morötter i halvstora bitar och lite salt kan passa. Ingen lök eller sånt, för nu var det Stuv det skulle bli! När det, efter ett bra tag släpper från benen och är genomkokt, tas läggen upp. Spadet skall användas vidare, för det är liksom huvudkryddan nu.
Man kan eventuellt sila det för att få bort något benfragment eller så, men då skall nog pepparkornen tillbaka i. Det skall se ut som det alltid har gjort, eller hur, och lite pepparkorn petar man bara åt sidan. Alltså struntar vi helst i silningen med.
Fortsätt med koket i samma stora kastrull på full fart, med samma spad, men lägg ner, den i små gaffelvänliga bitar delade fläskläggen, alltså bara köttet för tusan. Medan det kokar skalar man några morötter till, kanske 2-4st, och skär ner, gärna i lite olika storlekar. Sedan blir det samma procedur med potatis. Mycket potatis! Här kan man upptäcka att kastrullen börjar bli väl liten, så då kan man byta bara. Vilket tips! Men då blir det mycket att äta upp.
Skala vartefter, och betta ner, olika stora bitar. Ett alternativ till, är kålrot där emellan, men jag brukar hoppa den. Vitsen med olika stora bitar är att det verkligen skall koka sönder mycket. Det skall vara mer röra än hela bitar. Som verkligt vällinglöst rot-poatismos med lite bitar i. Och några pepparkorn att peta bort, sa jag visst.
Mycket enkelt att fixa rätten, fast läggen tar tid på sig, men den sköter ju sig själv. Lätt att ta i bitarna vartefter, och så är det sedan färdigt när sista biten är genomkokt. Kan behöva mosas och spädas för att få den där jättelösa perfekta konsistensen. Sedan går åsikter isär, men det kan redas i lite vetemjöl, speciellt om det blir alldeles för soppigt. Välj själv.
Mums för vanligt folk, även från grannbyarna! Stuv passar inte att frysa in för då kan potatisbitarna bli gryniga. Alltså skall det ätas upp direkt, eller under dagarna efter varandra. Kanske en hel vecka, varför inte. Tolv liter och två fläskläggar.

4 kommentarer:

  1. Bra, mina tag, en veckogryta som sparar tid.
    Tid som kan användas till vad?
    Förr kallades det övertid o acttion för att rädda företaget...men vad fan ska en beordrad ofrivillig motvillig arbetslösingspensionär hitta på då?

    SvaraRadera
  2. Men för mycket potatismoslikt för dej? Förresten så har du mail, Börje! Behöver du hjälp att sprätta brev?

    SvaraRadera
  3. Hade jag inte varit vagetaliban så!

    SvaraRadera
  4. Egentligen bara en bättre lyxvariant av rotmos och fläsklägg, men rotsakerna blir buljongkokta. Kör nåt vegetadiaboliskt i stället för fläsk. Naturgummibitar? Näckrosrot?

    SvaraRadera