God kväll

Passande, som en handske beskrev jag det förut. Sant, sant, sant. Och snart har jag alla fingrarna på plats igen. Precis nästan allt finns bara självklart kvar sedan förut. Men det måste lockas fram lite, inte klämmas som sista kaviarslatten.

Det kan börja flyta på riktigt bra, märkte jag idag. Gamla vana grepp passande till lite grövre grejor, lockades fram utan problem. Det känns bra, precis som det skall kännas.

Jag nästan förvånas själv av att det kan vara så viktigt för mig att komma tillbaka dit, på det arbetet, men det är en speciell historia för mig. Där växte jag inom mej själv. Och jag lärde mig vad som var viktigast. Att det inte bara är viktigt att prestera, på ett arbete.

För mig var det lika viktigt att känna av att det kunde utvecklas, gå framåt, och att jag egentligen skulle kunna vara ganska trygg med mig själv. Inte med självsäkerheten som mål, utan att det borde finnas en hel, stor, självkänsla som grund.

Det har gått rätt bra, det tycker jag, för tidigare kändes det som att det var svårt att komma vidare. Men i rätt miljö, och bland de rätta typerna, så är allt möjligt. Typer som sätter sina avtryck.

Och några typer klämmer kaviaren på mitten! Det kan man gräla om lite.