Kronvrak och konserver

Grådag?...näääe. Bara på himlen.

Drog iväg mot Ovanåker utan någon eftertanke och vett, men tvärvände där vid macken, som en fiskmås med en varmkorv i näbben.

Visst ja! Kan ju inte stå där och äta korv mitt framför veteranförläggningen på andra sidan. Nej, det var bäst att omgruppera illa kvickt, för det började verkligen att röra sig bakom buskarna. Det går inte ens att lita på en vit flagga i sådana situationer. Jag gör det då inte!

Nåväl, det var bara att fly tillbaka och rädda upp situationen efter bästa förmåga. Och som en hare inte skulle ha gjort bättre, gjordes ett avhopp in på Ryggesbovägen, just mot Jössebo till. Där kändes det rätt säkert. Angrepp från Plutonchef P. är som bekant frekventa, men inte särskilt långvariga. Detta kan ha just med P-begreppet att göra? Eller tidsbrist....

Nåväl...i denna fristad i skogen, gick det att pusta ut inför återtåget mot hemmabasen. Vapen kompletterades där på loppregementet med ett pansarbrytande-light, inför behov att öppna upp ute i terrängen. Liten fin pjäs, må jag säga. Ligger rätt i handen och är rätt...vass i actionen.

Väl på huvudvägen hem, skakar det till, och i ett dammoln svischar ett i gult camoflerat hjulburet förband förbi, men som tur var åt motsatt håll, utan att ge eld. P-förbandet....gav upp?

Det var nära! Jag får tänka mig för bättre nästa gång när jag ger mig ut och provocerar. Tänk på fotbollskriget....visserligen gäller väl två mål där, men en korv som lunchmål kan nog räcka i vissa sammanhang. Usch ja.