JAAAAAAAAHANNAJAAAAAAAAAAA

Vänta lite.

Ja, jag rycktes med lite igen i körslaget. Var lite less förut på alla tävlingar på tv, men man kan ju ändra sig. Lokalpatrioten tog över igen.

Det här blev väl bra. Men jag tyckte det var lite straffspark i kväll. Dels genom låtvalet, med sång som träffar det ömmaste i hjärtat, dels att det skulle visa på sådana skillnader i stämmor och koreografi. Trenden stärktes ikväll tycker jag. Därmed inte sagt att de som röstade på den andre hade fel.

Vi har olika smak, och vad bra det är. Skulle vi inte tycka olika skulle nog utvecklingen gå sakta, på många områden. Olika smak tror jag föder fler och varierade idéer. Annars hade vi nog ett smalare spektrum i situationer där vi behöver välja.

Fyra favoritmaträtter att rulla runt med under veckorna låter inte så trevligt i längden. Eller bara gröna eller blå bilar. -Jag tror jag vill ha nån fräschare färg på bilen nästa gång. Jag tror att det blir en blå. Igen. Fast grön var det ett tag sen jag provade. Det var svårt det här. Varför skall det vara så krångligt?

Och vart vill jag komma med det här då?

Inte en aning.

Men det går att skriva lite mer så får vi se var vi fastnar nånstans. Kanske vilse i en pannkaka. Fast hellre kolbulle.

Måste man ha en bra slutknorr i ett resonemang för att det skall gå i lås? Nej, jag bara skriver för att det är bra att skriva. För mej i alla fall. Eller för att det är en ful vana. Eller för att det går att reta upp nån redan elak jäkel ännu mer, kanske.

Nej där tog jag i för mycket. Retas elakt, det gjorde jag förr, men nu är det alldeles slut med det. Jag har blivit så snäll så att jag är förvånad själv. Ja men, jag tycker faktiskt det! Jag hörde ett flin där nånstans.

Säga dumma saker, det kan vem som helst göra, men menade dom det egentligen? Det kan de väl rimligen bara veta själva. Vilken tur.

Klockan 8

Snart börjar stora finalen. Det skriver vi om sen. Mätt och belåten. Tar vi sen. Dagens händelser har vi inte tid med nu. Vi får nog påhälsning snart, men vem bryr sig.

Körslaget kl8strax.

Men jag återkommer.

Dubbel Axel

Kunde inte hålla mej nyss. Ursäkta. Men hade precis flyttat på en cc-kartong, väldigt stabila kartonger förresten, för att komma åt lite bilder som fanns lågt på en hylla i rummet. Då hittade jag batteriet till videokameran. Och en bra mapp med kartor. Och en bunt teckningar från mitt första skolår.

Jag har minsann målat av fröken i första klass. Fröken var nog gammal redan då, för hon hade haft Snoddas som elev sa hon. Jag minns det för min bästa kompis pappa kände honom väl. Jag fattade aldrig varför det var nåt.

Och efter dessa bra upptäkter vid soff-hyllhörnet skulle några andra bilder skannas in. Men i den intressanta bloggvärlden, efter Snoddasepoken alltså, kan man upptäcka saker som just Steiners Sats. Något sa mej att jag nyligen sett den här hemma. Och det var ju faktiskt där i papplådan den var, vid jul nedpackad för gott från bokhyllan, trodde jag, tillsammans med skjuvspänningar och farliga snitt.

Gamla gymnasiekompendium. Nåt hade hundöron, men säkert inte på grund av studieflit. Vilka anteckningar man har gjort där. Rodnar.

Men att man inte bär ut en papplåda ur vardagsrummet dan före julafton?

På teckningen var fröken fin i håret och hade gröna örhängen, och eftersom jag var skaplig på att skriva mitt eget efternamn, med bravur, skrev jag med precis samma stil: Frökén.

Saltsill

Den krävde lite kraft, gårdagen. Kändes inte så igår, men idag var man rätt urlakad. Och fortfarande förkyld, men det släpper rätt så skapligt när man har Onsdagsögonen kvar på Torsdag. Rätt lämpliga näsdroppar det.

Men det var verkligen en pärs att ge sig iväg ner på stan för att uträtta sina ärenden. Och det var väldigt många ritualer hemma innan det stämde.

Det var både på gott och ont att träffa bekanta där. Svårt att veta om det skulle brista, mitt på en kall trottoar, som om det var nån kolossal tragedi man drabbats av. Men det är ju så med mej. Jag kan i alla fall inte, stoppa känslorna. Möjligen lura dem att titta åt ett annat håll.

Men jag åkte iväg. Och jag gjorde vad jag skulle, och lite till. Och det känns bra.

Jag är fortfarande lite med i filmen från igår, men propotionerna och vinklarna börjar rätta till sej. Och jag känner värmen än, för en del är otroliga, underbara.

Jag vill aldrig att det skall vara en massa gnälliga beklaganden och krystade ojanden. Det är inte positivt! För någon. Fast de som gör ljuden kanske tycker tvärtom, just då.

Men omtanke, kanske en rak fråga, två öron, sansat resonemang, verkligen säja någonting. Med röst som ger energi och glädje, det är bra.

Positiva lilla triangeln. Patent på den.

Och jag blev sugen på stekt saltsill med löksås. Salt, inte urlakad.

Men det blir nog kyckling, puttrad tillsammans med spiskummin, vitlök, aningen lime och curry. Plus en rejäl nypa oregano skördad mellan stenarna i Augusti. Nya färska blad i Maj.

Satte ett frågetecken efter Maj först, men tog bort det snabbt.

En känslosam dag

En dag har snart gått, igen. En speciell och särskilt känslofylld dag.

Det var ingen hemsk dag. Ingen eländig ledsam dag. Lite småjobbig, nån minut, nån stund, några stunder, och ögon tårades men det blev så bra som det kunde bli på nåt vis. Visst, i det hela som hände var jag också ledsen, men det var annat som satte sig för, som tog hand om det. Som villade bort det mesta ledsna. Det ledsna är borta och kommer inte att störa mer. Men det känslosamma skall jag ha kvar.

Jag var lite som i en film, overklig som filmer är, speciellt när man är i dom själv. Och det var inga aktörer och statister i den filmen. De jag mötte var verkliga, varma, ärliga och även glada. Och några ledsna. Men det går över!

Att behöva lämna en så trivsam arbetsplats skall kännas. Och jag kände att det var särskilt tungt för vissa. Pensionären, som jag har så bra kontakt med. Tack.

Och världens bästa gruppchef. VÄRLDENSBÄSTAGRUPPCHEF! Det skulle jag ha sagt mycket oftare. Men jag hoppas att jag sa det nyss. Jag är så tacksam att jag fått jobba tillsammans med dej!

Jag är glad och tacksam att jag fått träffa många bra människor den här tiden, och jag hoppas att var och en som råkat träffa mej, känner att jag menar det.

Det är inte helt lätt att skriva det här, men det skulle göras nu! Och nu är det sagt. Skönt.

Attans, tryckte på för många knappar

Lite oro är det i kroppen och knoppen. Det gnaver lite här och smårycker lite där. Blir lite konstigt i magen ibland. Lite stressymptom ibland, men inte nåt allvarligt. Jag är rätt skaplig på att känna av hur det står till invärtes. Jag har lärt mej en del varningssignaler, men grubblar inte i onödan i förväg.

Och försöker så gott det går att i princip hålla bara en sak i taget igång. Kommer det nåt mer in samtidigt försöker jag att ställa av det pågående, ungefär som på arbetet. Lägga det i vila. Finns ingen större anledning att arbeta skallen trött med många projekt samtidigt. Bättre att skriva komihåglappar än att älta vad man skall göra flera projekt senare. Och lappar kan gömmas och glömmas, och det är bra.

Man kan behöva pausa lite, titta ut en stund och känna in omgivningarna under tiden man håller på, och är hela karusellen igång så är det kanske mer fokus på att hålla balansen och stirra rakt fram än att se sej omkring i nuet.

Att det är lite oroligt nu är inte bara negativt, för det finns en positiv, ja nästan oro, eller förväntan, ja säkert nyfikenhet på vad som kommer. Vissa stunder är det lite spännande, nervöst till och med, men det vill jag absolut inte vara utan. Och ni som känner mej vet att det visst finns sämre dagar, dåliga tider, en surare jag, men det vet jag också. Även det är jag. Men denne jag försöker riktiga jag alltid att vinna över. Men det kanske tar lite tid att värma upp ibland.

Tänk vad människor av idag månar om mej. Precis idag. Och tänk när de får se riktiga mej.

Helloo

Det går inte att vara bara positiv hela tiden. Kanske inte ens halva tiden. Men det jag försöker göra, och det kanske framgår när jag försöker skriva, är att påminna mej själv, hela tiden, att tänka på positiva saker. Skriver jag positivt, så tänker jag mer positivt och får förhoppningsvis en fin skön känsla av det. Runt runt går förhoppningsvis denna lilla, kan vi kalla den cirkel?

Jag gillar även trekant. ? Helloo! Jag menar, istället för cirkeln nyss kan vi rita en trekant, sak samma. Skriv orden: HANDLING, KÄNSLA och TANKE på triangelns sidor. Vår dator däruppe lär sig mycket av detta. Gör en bra handling, så får man en bra känsla. Som väcker bra tankar. Som skapar fler bra handlingar osv. Gör man lite tokigt går det lika fort åt fel håll. Tyvärr negativt liksom.

Och den jädrans datorhjärnan programmerar sig själv så bra. I varje fall i teorin. Jag försöker varje dag påminna mej denna figur, positiv spiral, cirkel eller helst, trekanten som jag gillar. Problemet är väl mest att datorn min är rätt trött och har kanske inte defragmenterats riktigt. Men jag jobbar på det.

Jag har gett mej sjutton på att hålla mej någorlunda uppe, fast jag vet att det kommer svackor periodvis i livet. Jag kommer inte heller att orka stå emot varje stund, men jag försöker förbättra oddsen själv.

Det krävs kanske lite småtrix för att fixa det bättre. Genom att fixa och trixa med tankar och beteenden så har man, egentligen utan ansträngning, kommit upp en par pinnhål. Det blir faktiskt roligare, fast man står mitt i skiten oftast. Det är absolut bäst när man orkar tänka positivt, och ja, det går faktiskt att klämma fram en liten positiv tanke om en riktig skitstövel. Då har man på nåt vis höjt sej över denna eländiga människa.

Och nu ändrar jag mej direkt och säger, i positiv anda. Det finns inga skitstövlar, utan det är bara skodon som varit nere i skit och elände och dyngat ner sig. Kanske skall försöka dra upp dem lite. Om dom vill.

Är det inte slut på pekpinnarna än? Se tidigare kapitel. Va trötta ni måste bli på mej.

Men det kan vara positivt att vara trött ibland, och nu skall vi reda ut d.......

Och vinnarna...ääär....

Vann igår och vann idag. Sjunga och spela. Körer och bandy. Chips och cider. Hosta och snuva. Kaffe och bulle. Skor och strumpor. Vantar och mössa. Skotta snö och bära ved. Tv och dator. Spisen och diskbänken. System och mönster. Här och nu.

Fick bara lust att skriva två saker.

Heja heja

Jag har många födelsedagar

Förvisningen ut i kylan blev inställd. Vi hittade ett mycket bättre alternativ och det blev en bra kväll.

Jag tror att det var lika bra hemma fast aningen mera livat, glatt och säkert mer kultiverat. Jag har svårt att sätta ord på dessa ungdomar, men de är otroligt seriösa i sitt sätt att vara unga. Fantasi, humor, kamratskap, intressen och projekt så man gapar, hemkärnat smör och barnsligheter. Det blir bra vuxna det, men ha för guds skull inte alltför bråttom dit. Kolla in oss så fattar ni, va?

Och om man inte fattar hälften av vad som händer när de förtrollar oss så är det bara att gratulera. Och tack för att ni, står ut med oss.

Det är inte bara yngre som har bra kompisar. Jag tror det börjar närma sig ett halvt sekel nu. Så istället för en vinterkväll på drift i snöstormen så blev det en lugn kväll, varm och skön. Att vi ringer och bjuder bort oss själva är bara formalia. Själva inbjudan, den fick vi för mycket länge sedan.

Direktrapport

Samling vid restaurangen på utsatt tid, men som vanligt lite oro över dessa eftersläntare. Sven E, Bladh och Furir Tuff var inte i sikte, men dök strax upp på skapliga ben, runda och glada. Pensionären hade kommit med bussen, så nu var alla där.

God mat åt vi, lagom bra stämning var det, och tillbehör av olika slag. Sen var det avfärd för att inspektera och sabba grabbens lägenhet. Men där var så fint så vi kom av oss direkt. Super.

Och det kanske nån gjorde också, men inte så farligt. Det var fullt tillåtet och passande att vara glad. Vi är ett ganska bra gäng ändå, när vi kan fjanta oss med Guitarrhero och Småstadsliv. Sven E skrattade "sanslöst" en kvart av filmen men sen var det lite godnatt en stund. Nu kommer det sms: "Sven E sover än". Blir säkert bra om han får sova ut i värdens säng. Mysigt.

Vet inte vid pressläggningen om resten kom ut på krogen, för reportern måste skynda till pressarna. Beng Ha var nog som vanligt. Helt opåverkad enligt honom själv ja, men skall kolla hur han mår tidigt i morgon.

Fredag em, k.s.s.n.m.g.

En halvtimme tidigare hem gör lite skillnad. Annars tycker jag inte att det måste rusas hem tidigare bara för att det är Fredag. Det är skönt att varva ner lite sista stunden, känna lite lugn och verkligen känna av att det skall bli helg. Att stressa hem för att kunna koppla av är inte min melodi.

Nu skall vi bli i ordning för att gå ut med jobbarkompisarna. Skapligt många av dem blir med men jag saknar en del roliga typer. Äta gott och hem till nån på förfest, mellanfest säger jag, för att sen ut på sportbaren kanske. Men jag tror att sportbaren får vara utan mej i kväll för jag drog på mej en skaplig förkylning i går och är sliten och hostig. Men vi får se. Jag kan alltid ändra mej.

Frågan är: Vad göra i morgon kväll när man är förvisad ut i kylan. Det är slynglar och diverse färskingar, en hel korg med blåbär, som skall riva hela rasket hemma. Skall man spärra av viktiga utrymmen i huset tro? Hemvärnet kanske?

Nej, absolut inte hemvärnet. Där har jag varit med själv och där går det verkligen vilt till. Skjuter sönder allt de ser. Fast när jag tänker efter så var det bara slumpen som gjorde att vi träffade målen. Nu skall jag gå och träffas över ett gott mål mat.

En brasa i nutid

Det blev sent. Glömde att elda i pannan, men det måste göras annars är det svalt i morgon och kallt på eftermiddagen. Har stoppat in lite pinnar och papper och medan det tar sig och blir lite hetta , så kan jag ju skriva lite om det.

Om en stund så har hälften av det brunnit upp och det finns en glödbädd i botten. Då går det bra att fylla på med ved, så mycket man får in i pannan. Ackumulatortanken sväljer med lätthet denna brasa, och egentligen nästan en till påfyllning men det blir för sent med det ikväll. Det räcker säkert bra att elda en brasa i morgon eftermiddag eller kommande kväll för det är inte särskilt kallt ute just nu. Ibland är det lite jobbigt med denna vedeldning men det är mest positivt.

Det jobbigaste tycker jag faktiskt är att få färdiga torra veden ner i pannrummet från vedboden. Det tar ju slut titt som tätt. Tar man in lite småskvättar då och då, så tar det slut då och då. Därför försöker jag köra in rejält med ved nån dag och det tar ju bara lite drygt en timme, kanske två, så har man värme inomhus i tre-fyra veckor utan ett besök i vedboden. Nu skall jag fylla på resten i pannan. Paus i skrivandet.

Tillbaka igen. Fem och en halv minut tog det och då fick jag justera till draget lite. Nu tror jag det brinner fint men skall kolla en gång till när jag är klar här.

Måste erkänna att det är lite mysigt med vedeldning inte bara i öppna spisen. Jag har gjort en liten arbetsbänk i pannrummet där jag kan stå och fixa med grejor. Nu fixar jag inte alltför ofta där men det är bra att det finns ett sånt ställe att hålla till på. Lite myshörna är det men oftast rejält ostädad. Vet inte om det är roligt att ha det välstädat där heller. På nåt vis skall det vara lagom rörigt bland såna livsviktiga pinaler. Om man letar nåt som borde finnas där så hittar man, rätt som det var, nåt helt annat och det är inte säkert att det man höll på med var det viktigaste.

Rubriken jag glömde, det gick lite fort

Jag gillar hemlagad mat. Har aldrig förstått att det är så bekvämt att köpa hem nåt färdigt. Jag har väl heller inte riktigt satt mej in i fördelarna med det. Det skulle ju kunna tänkas att när man hämtar pizzan, får man kanske träffa lite folk, och det är ju jättebra. Men pratar man matlagning då? Kanske mest pizzaprat, vad vet jag.

Ikväll var jag hungrig men inte riktigt sugen på att laga mat. Ingen potatis inne heller. Ner i potatiskällaren och hämtade upp en rejäl kasse med päror, skurade av dem lite snabbt och på med dem på plattan. Men det brukar vara bra med nåt mer än potatis. Dåligt med inspiration efter en titt i kylskåpet. Nere i pannrummet hände inget kulinariskt, och det väntade jag mej inte heller. Men som ni alla förstår, hade jag bara siktat in mej på frysboxen som vanligt.

Du stora gamla hederliga box. Räddare i nöden. Där vändes på matbrödspåsar och ärtor. Obestämd sort bär i påsar, broccoli, det är mums, och kakburkar. Det var bra att jag hittade sådana. Faktiskt låg där en påbörjad förpackning med hamburgare. Det hade jag nog förträngt. Stora pintjälade köttbitar var inget alternativ nu. Men hamburgare är tunnare att tina. Blev lite svettig nu, trots att jag stod på huvudet i frysen.

Det var på väg mot ett litet nederlag då det tippade fram ett litet rosa paket från högersidan. Som om det var ett tecken från självaste svenske kocken, puttade ödet fram ett fyrpack med små ljuvliga laxbitar. Visserligen nere i minus tjugo, men det var inget snack nu! Lax, färsk som fryst, lägges i smörad mediumvarm panna. Lite lime och aningen salt. Stekes lugnt och de är klara innan de är färdiga.

Äts med lite grönt, potatisen som var klar samtidigt, samt rödlök i turkisk yoghurt. Det var min snabbmat när jag var hungrig efter denna dag. Jag tror även att jag minns det i morgon.

Det kommer mera strax

Bra saker att tänka på när man vill tänka lite bra saker:

Roliga människor, Sköna kläder, Vackra utsiktspunkter. Hemlagad mat som blev god, Vänner som åt den, Det bästa paddlings-minnet, Det näst bästa paddlingsminnet, Osv. Härlig snöskottning, Grabben som växer. All musik nån spelar själv!? Stuv, som är en maträtt. Att fuska lite roligt sådär, Nån som busar fjantigt med en, Vänner som går hem i tid, inte i otid, Högt uppdragna jogging byxor, När jag var stolt senast. Perfekt kokta ägg, Plocka goda äpplen, Ögon med mungiporna nära. Någon hörde mej då, Spiskummin, Onsdagar, Min gamla väska, Önske dagen, Punkter och kommatecken,. Listor som inte blir klara.....Minnet av en känsla. En skön röst. En intresserad röst. Kaffet, när man väntat ut det länge, Roliga kommentarer, Stora stenar, Trätjära. Bregott och hårt bröd, Knaprigt mjukbröd, Tänkte nästan surströmming. En god kväll just nu. Popcorn. Orden som fastnar fint. Att sluta i tid är bra. Nu tänkte jag på bra saker så jag missade det.

Kortis efter en dag i gruvan

Ikväll känner man sig som en av de sju. Och faktiskt inte på grund av stor längdbrist, klokhetsutbrott, gladhetsgrad, snorerier, tokerier eller butterkaka.

Trötter var nog rätt nöjd efter sin långa dag han med. Även jag efter den långa dag jag hann med.

Det var en trevlig man idag, som nästan sprang över mej. Han var så glad, och jag märkte verkligen att spärrarna hade släppt. Han nästan ...ja, jublade att det var så roligt att läsa!

Och det var så roligt för mej, att höra att denne man hade lärt sig det.

En hel vecka

Erkänner. Pekpinnar gillar jag inte. Erkänner trots det att jag har en hel hög med sådana, som jag bara måste vispa runt med. Nån fick en i ögat, nån rätt i knävecket och kanske nån rätt ner i halsen. Det är lite svårt att känna av sådant själv, alltså veta när mjuka goda tankar övergår till stelare och vassare pekpinnar.

Jag tror att alla, nästan alla, vill väl men har svårt att veta vad som sticks hos den andra. Problemet tror jag ligger i att det är så roligt att dela med sig av erfarenheter så att det blir för enkelriktat. Och självkritik, det är inte prio ett hos mej. Jobbigt nog ändå. Att kritisera andra menar jag förstås.

Ibland skall det sticka rätt rejält också. Konstigt annars, men det är nog bra för en själv att välja taktik som fungerar. Så att man inte står där med en bruten liten sticka.

Kommande vecka, ja vad skall man säga. Det känns som att det är en hel vecka. Den sista hela veckan. På lång, lång tid. Jag vet inte hur jag skall leva den veckan. Jo leva den skall jag självklart, men hur?

......Här inföll en längre paus......

....Dag efter dag, är jag på väg..... Slagertext såklart. Hur hamnade den här då?

Jag hakar nog på nån gammal ide om att leva i nuet, eller fånga dagen, och egentligen skulle jag ha skrivit det på latin som vanligt, men där går gränsen.

Nu skall vi räkna pekpinnar: Jag får ihop minst, ...ja flera stycken i ovanstående, så vad var det jag sa. Och jag har nog nån till kvar ändå.

Kom och bryt dem bara. Jag behöver nåt att tända pannan med.

Det började som en skakning på övre däck

Det kom nånting klampande nedför trappan. Jag var inte riktigt säker på vad det kunde vara, men det var heller inte helt obehagligt. Fick en känsla av att det var nåt ljud som jag hade hört förut.

I öppningen in dit där jag stod, skuggade det till och nånting stannade upp ett ögonblick. En lugn rörelse och en figur visade sig. Var placerar man den ? Bekant, men från var? Och från när? Vi gjorde nästan samtidigt nån form av tafatt hälsningsrörelse, men jag tror att den andre var lite mer säker på vad det gick ut på. Det var nog ändå där initiativet togs på nåt vis.

Han hade mycket att berätta, den andre, och han hade väntat ett tag på att träffa mej, det förstod jag. Ju mer jag fick höra, ju närmare tycktes jag befinna mej. Jag sögs in i berättelsen och det var inte obehagligt alls. Till slut var det som om jag kunde alla ord, samtidigt som de sas.

Jag sa alla ord samtidigt som de kom till. Det var jag som sa dem. Jag hade lärt mej bra mycket mer om mej själv.

Små små gropar i luft

Det var sagolikt. Vilken flygtur. Det var en utsikt med sköna vyer och nästan ingen turbulens. Jag hade en lyckokänsla i kroppen, och nu vet jag inte vad jag talar om, som om jag hade tagit den häftigaste drog.

Snacka om humörsvängning. Men det var enormt segt förra veckan och i helgen, för mycket att klara av, en riktigt ful fullmåne, litelite sömn, trodde jag skulle däcka ihop riktigt, och med stress ut i hårtopparna. Och nu fantiserar jag om mitt hår som kanske finns på foto....

Nu tog ju raketen sikte åt ett bra håll, nämligen uppåt. Det är ett helvete med raketer som går rätt åt sidan, för att inte tala om de som går neråt. Jävla tvärstutt!

Håller på att dala ner lite skönt nu, men det var lite osäkert med reglagen och farten ett tag. Är nästan nere där jag vill landa och nu ser jag banan klart och tydligt.

"The Eagle has landed". Rullar skönt framåt, lite vingligt kanske, men hur ser det inte ut på Fredagskvällar. Nu saktar vi ner så att verkligheten hinner i kapp.

Ni som vill köpa bilden på mitt långa hår hör skyndsamt av sig. Säljes till högstbjudande. Finns även några med bar överkropp. Kan skickas med vid snabb affär.

Lära för livet, inte äta e....lever.

Det var nästan som Onsdag. Länge. När telefonen ringde blev det en vanlig Torsdag.

Det var välbekanta rektorn som var allvarlig som vanligt. Rektorer kan vara väldigt allvarliga när det behövs. Nu behövdes det igen.

Det hade varit hungriga grabbar i matsalen och är man riktigt hungrig och trött, kanske man inte tål utseendet på den som råkar vara där. Om man är två, kanske man är dubbelt så hungrig. Och om man är ensam kanske man är dubbelt så ensam.

Hur som helst så borde man lära ut mer vett och etikett. Kanske rektorn redan kollat in nån distanskurs i detta ämne. Jag tror att även rektorer vill ha matro och äta mycket och god mat. Annars kanske det inte blir så många rektorer, sedan.

Och rektorer växer inte på träd. Hur skulle de grenarna se ut?

Kanske det går att prova med gröna glasögon?

Onsdag hela veckan!

Jag röstar på att det skall vara bara onsdagar, och minst 12 stycken varje vecka. Onsdag for president!

Det var ingen vidare början på veckan men Onsdagen fixade allt. Det kände jag efter en kort stund på jobbet. Ett bra ord från nån glad. Allt vände. Direkt. Raket. Poff.

Och jollade och lämnade blod, och blev så pigg så det var inte sant. Och träffade trevliga människan i flera timmar extra. Tårfyllt farväl efter en tårdrypande historia. Skrattade mej hem, men det var svårt att se vägen. Jag har trötta ögon på Onsdagar.

Månstormar

Träffat många idag som haft problem med månen. Ljuset kan vara bra för oss som inte har en gatlykta inom synhåll, och speciellt om man skall passa på räv, men nattsömnen kommer inte så lätt. Det kryper i armar och ben. Snurrar, kliar och drar i kroppen. Nån annan känner säkert på nåt annat sätt. Lite svårt att beskriva men det är allt för ofta det händer vid fullmåne för att det skall kallas för slump.

Det är rena tidvattnet inombords ibland. Och när det dessutom blåser så man tror att till och med mörkret blåst bort så blir det lite trötta ögon dagarna efter. Men det tar vi igen. Kanske genom att sova bort en helg, som vanligt.

Det är rätt användbart, detta fenomen. Om man har lite dåligt med energi så är fullmånen väldigt bra att skylla på. Jag gjorde det en mulen dag, men borde ha tittat i almanackan.

Sifferminne

Vad olika vi är. Eller egentligen, vad lika vi är. Alla har nån egen specialitet, ingen är utan. Jag har mina egenheter och det tar vi en annan gång, men det jag tänker på nu är hur några kan hålla så mycket siffror i skallen samtidigt. Plus så mycket annat vettigt ändå.

Jag tycker att det kan räcka med att resa sig från stolen så är allt man läst förra sekunden som .....borta. Är det bara träning som gör det eller vad? Andra onödiga saker kan man minnas i evigheter, till liten nytta.

Många siffror kan även jag komma i håg i evigheter. Gamla och invanda, som första egna bilnumret, alla mina bilnummer förresten. Kompisarnas telefonnummer, då när vi var småpaltar. Och nu är vi långt tillbaka i tiden! Snacka om att ha nytta av det nu.

En del nummer är härliga, men sorgliga att överge. Jag tror jag har en favvo. Hur skall det bli med den. Kan man ta den med i framtiden tro. Gud vad fjantigt det blev, men om det ger nån identitet eller stolthet, så är några siffror rätt bra. Tre enkla siffror. Dom klistrade jag dit med vetskapen att här försökte man, det blev så här och är det nåt fel så gör vi väl om då. Och nån såg dem och tänkte väl nån god eller ond tanke, eller gäspade bara.

Tänk vad bra att klister lossnar. Men ibland sitter det för evigt.

Kör så det ryker

Undrar hur det går för pensionären där uppe i byn. Det är hårda tider nu. Nu måste man vara noga med adressen. Minsta lilla prick som felar och man hamnar i helt galen tunna. Men fan så kul för honom när han kan hitta så mycket ungt och snyggt på nätet. Att han försökte leta sig in på nån seriös adress tror jag inte ett dugg på. Han gillar flum, tyckte jag han sa, när han försökte få till nån kontakt.

Vad skall man säga om tävlingsmentaliteten i dessa dagar då. Körslag och isdans. Let´s dance och fan och Robinsons mormor. Varje grej för sig är väl inte så tokig, och Hannakören är så grym, men det blir rätt mycket nu. Jag tar nog lite paus efter denna sångarglädje och låter lite själv istället.

Det var visst nån som peppade mej att hoppa på nån rockskola. Jag tackar varmt för det, men gör omgivningen det?

Vad det händer saker nu. Nya tider hela tiden. En ny värld som skall skäras till av denna gamla skrutt. Hur mycket saknad kommer man att känna efter det gamla, tryggare. Eller man kanske saknar nåt nytt som inte blev. Jag tror att jag försöker att ta med, inte sakna, det sköna som var nyss, och så ser vi oss omkring. I framtiden.

Som på räls

..går det inte, men framåt. Det trasslade ut sig lite och rätt som det var så blev det lite som jag tänkte. Nu är det sent. Eller tidigt. Vi fixar nåt i morgon. Eller idag.

Lördag tror jag det är. Nu.

Vad det var krångligt, nu då!

Att det skall vara så svårt att få rader och stycken som man vill. Redigera hit och redigera dit. Inte händer det nåt. Som limmade i sina skruvstäd sitter de små bokstäverna fast. Jag skulle ju vilja ha lite luft mellan rader ibland. Nu försöker jag. Kolla om det funkade. Hur gick det?

Sluta skratta! Det gör jag själv ändå åt eländet, men nu skall jag trassla mej upp ur denna bokstavsryssja och knoppa in. Men det där med redigering, det är överreklamerat. I morgon går det bättre. Då har säkert nån vänlig själ förbarmat sig, och troligen med ett stort smajl...

Men ett leende kan vara guld värt när man trasslar på som mest. Trasslar och fastnar. Och kanske finns där en liten hand som lossar denna trasselsudd till tråd så att man kommer vidare.

Så att man kan fastna på nytt.

Åter till brottsplatsen

Idag var det bara att bita i det sura äpplet. Första arbetsdagen efter riktigt skön julledighet. Fick lite ångest, redan igår faktiskt, och det gick inte bra att sova. Inte alls faktiskt.

Klev upp mycket tidigare än normalt, för jag var ju ändå vaken, och det behövdes verkligen mer tid för att komma i paltorna och att få med sej lite käk i väskan en sån här dag. Övriga familjen sover lite längre så där smyger jag ensam omkring i slowmotion och slamrar.

Fick ordning på det mesta inklusive en kopp kaffe och när jag stänger dörren så har jag faktiskt nästan tio minuter över innan jag blir upplockad. Det var lite ovant. Men vad mycket bättre det kändes nu. Jag hann pyssla lite ute, sopade lite snö och bara tittade runt lite.

Och så kommer Waldegård.

Vi kallar honom så, jag och den andra polarn som samåker. Eller Mäkkinen. Ibland kommer vi på namn som Stig Blomkvist eller Tom Trana.

Vad skönt det var med nästan tio lugna minuter i morgonluften.

Klarläggande

Jag menade inte bara föröka sig på det roligaste sättet. Man kan väl föröka sig genom delning, eller smitta? Dela med sig av det positiva tänket, humorn och rent allmänt vara sig själv.

Det kan bli för mycket positivt också. Som ett jävla tivoli och tjosan hejsan, som suger musten ur en. Sådana "positiva" personer gör nog nytta även de, men kanske inte jämt bland vardagsproblem och tidsbrist. Men i hejaklacken kanske? Det är roligt att möta dem, slänga lite käft, när det är lite mer otvunget, när man kan backa ur lätt.

Senaste dagarna har i huvudsak ägnats åt årlig fest med bra kompisar samt deras kompisar. En bra blandning var det av mat, måttligt med dricka, dans, skvaller om andra och allmänt surr. Och inga barn var med. Gud vad skönt! Jag menar då att: De ville inte vara med oss och vi släpper taget, med tryggheten att de sköter sig bättre än vad vi gjorde.

Övriga fysiska aktiviteten bestod av skidåkning i hemmabacken. Grymt före. Snö som ....saknar ord. Perfekt temperatur och en åskådare som utbrast: -Du har åkt mycket skidor du va! Jag blev ju glad, så klart, men jag tänkte nog mest på att: Här har vi en positiv jävel. Han trodde ju att jag skulle gå på det.

2009, Vad kommer du med.

Ja, inte vet jag. Det är väl det som man skall upptäcka, skapa, drabbas av, njuta av, förvånas av, sakna, kvävas av, leva med, hata och kanske älska.

Nytt färskt år inbjuder till nystart eller nya tag. Eller ett nytt stopp? Det kan säkert vara bra med lite bromsar ibland, men nystart låter väl bättre ?

Måste testa ordet nystopp i nåt sammanhang. Det kanske bara betyder näsa förresten.

Spännande blir det säkert det nya året och jag skall försöka att vara så positiv som jag kan. Jag tror nämligen att det är bästa sättet att komma över livets svackor. Tack alla positiva människor.

Föröka er mer och oftare!