Dubbel Axel

Kunde inte hålla mej nyss. Ursäkta. Men hade precis flyttat på en cc-kartong, väldigt stabila kartonger förresten, för att komma åt lite bilder som fanns lågt på en hylla i rummet. Då hittade jag batteriet till videokameran. Och en bra mapp med kartor. Och en bunt teckningar från mitt första skolår.

Jag har minsann målat av fröken i första klass. Fröken var nog gammal redan då, för hon hade haft Snoddas som elev sa hon. Jag minns det för min bästa kompis pappa kände honom väl. Jag fattade aldrig varför det var nåt.

Och efter dessa bra upptäkter vid soff-hyllhörnet skulle några andra bilder skannas in. Men i den intressanta bloggvärlden, efter Snoddasepoken alltså, kan man upptäcka saker som just Steiners Sats. Något sa mej att jag nyligen sett den här hemma. Och det var ju faktiskt där i papplådan den var, vid jul nedpackad för gott från bokhyllan, trodde jag, tillsammans med skjuvspänningar och farliga snitt.

Gamla gymnasiekompendium. Nåt hade hundöron, men säkert inte på grund av studieflit. Vilka anteckningar man har gjort där. Rodnar.

Men att man inte bär ut en papplåda ur vardagsrummet dan före julafton?

På teckningen var fröken fin i håret och hade gröna örhängen, och eftersom jag var skaplig på att skriva mitt eget efternamn, med bravur, skrev jag med precis samma stil: Frökén.