Sifferminne

Vad olika vi är. Eller egentligen, vad lika vi är. Alla har nån egen specialitet, ingen är utan. Jag har mina egenheter och det tar vi en annan gång, men det jag tänker på nu är hur några kan hålla så mycket siffror i skallen samtidigt. Plus så mycket annat vettigt ändå.

Jag tycker att det kan räcka med att resa sig från stolen så är allt man läst förra sekunden som .....borta. Är det bara träning som gör det eller vad? Andra onödiga saker kan man minnas i evigheter, till liten nytta.

Många siffror kan även jag komma i håg i evigheter. Gamla och invanda, som första egna bilnumret, alla mina bilnummer förresten. Kompisarnas telefonnummer, då när vi var småpaltar. Och nu är vi långt tillbaka i tiden! Snacka om att ha nytta av det nu.

En del nummer är härliga, men sorgliga att överge. Jag tror jag har en favvo. Hur skall det bli med den. Kan man ta den med i framtiden tro. Gud vad fjantigt det blev, men om det ger nån identitet eller stolthet, så är några siffror rätt bra. Tre enkla siffror. Dom klistrade jag dit med vetskapen att här försökte man, det blev så här och är det nåt fel så gör vi väl om då. Och nån såg dem och tänkte väl nån god eller ond tanke, eller gäspade bara.

Tänk vad bra att klister lossnar. Men ibland sitter det för evigt.