Åter till brottsplatsen

Idag var det bara att bita i det sura äpplet. Första arbetsdagen efter riktigt skön julledighet. Fick lite ångest, redan igår faktiskt, och det gick inte bra att sova. Inte alls faktiskt.

Klev upp mycket tidigare än normalt, för jag var ju ändå vaken, och det behövdes verkligen mer tid för att komma i paltorna och att få med sej lite käk i väskan en sån här dag. Övriga familjen sover lite längre så där smyger jag ensam omkring i slowmotion och slamrar.

Fick ordning på det mesta inklusive en kopp kaffe och när jag stänger dörren så har jag faktiskt nästan tio minuter över innan jag blir upplockad. Det var lite ovant. Men vad mycket bättre det kändes nu. Jag hann pyssla lite ute, sopade lite snö och bara tittade runt lite.

Och så kommer Waldegård.

Vi kallar honom så, jag och den andra polarn som samåker. Eller Mäkkinen. Ibland kommer vi på namn som Stig Blomkvist eller Tom Trana.

Vad skönt det var med nästan tio lugna minuter i morgonluften.