En känslosam dag

En dag har snart gått, igen. En speciell och särskilt känslofylld dag.

Det var ingen hemsk dag. Ingen eländig ledsam dag. Lite småjobbig, nån minut, nån stund, några stunder, och ögon tårades men det blev så bra som det kunde bli på nåt vis. Visst, i det hela som hände var jag också ledsen, men det var annat som satte sig för, som tog hand om det. Som villade bort det mesta ledsna. Det ledsna är borta och kommer inte att störa mer. Men det känslosamma skall jag ha kvar.

Jag var lite som i en film, overklig som filmer är, speciellt när man är i dom själv. Och det var inga aktörer och statister i den filmen. De jag mötte var verkliga, varma, ärliga och även glada. Och några ledsna. Men det går över!

Att behöva lämna en så trivsam arbetsplats skall kännas. Och jag kände att det var särskilt tungt för vissa. Pensionären, som jag har så bra kontakt med. Tack.

Och världens bästa gruppchef. VÄRLDENSBÄSTAGRUPPCHEF! Det skulle jag ha sagt mycket oftare. Men jag hoppas att jag sa det nyss. Jag är så tacksam att jag fått jobba tillsammans med dej!

Jag är glad och tacksam att jag fått träffa många bra människor den här tiden, och jag hoppas att var och en som råkat träffa mej, känner att jag menar det.

Det är inte helt lätt att skriva det här, men det skulle göras nu! Och nu är det sagt. Skönt.