Attans, tryckte på för många knappar

Lite oro är det i kroppen och knoppen. Det gnaver lite här och smårycker lite där. Blir lite konstigt i magen ibland. Lite stressymptom ibland, men inte nåt allvarligt. Jag är rätt skaplig på att känna av hur det står till invärtes. Jag har lärt mej en del varningssignaler, men grubblar inte i onödan i förväg.

Och försöker så gott det går att i princip hålla bara en sak i taget igång. Kommer det nåt mer in samtidigt försöker jag att ställa av det pågående, ungefär som på arbetet. Lägga det i vila. Finns ingen större anledning att arbeta skallen trött med många projekt samtidigt. Bättre att skriva komihåglappar än att älta vad man skall göra flera projekt senare. Och lappar kan gömmas och glömmas, och det är bra.

Man kan behöva pausa lite, titta ut en stund och känna in omgivningarna under tiden man håller på, och är hela karusellen igång så är det kanske mer fokus på att hålla balansen och stirra rakt fram än att se sej omkring i nuet.

Att det är lite oroligt nu är inte bara negativt, för det finns en positiv, ja nästan oro, eller förväntan, ja säkert nyfikenhet på vad som kommer. Vissa stunder är det lite spännande, nervöst till och med, men det vill jag absolut inte vara utan. Och ni som känner mej vet att det visst finns sämre dagar, dåliga tider, en surare jag, men det vet jag också. Även det är jag. Men denne jag försöker riktiga jag alltid att vinna över. Men det kanske tar lite tid att värma upp ibland.

Tänk vad människor av idag månar om mej. Precis idag. Och tänk när de får se riktiga mej.