Noll till hundra

I hörnskåpet fanns bara elva fungerande termosar kvar efter inventeringen för ett halvår sedan. Det är verkligen på gränsen! Det fattas fortfarande någon rejälare ståldito...och någon bättre representationskanna att ha på bordet. Kannorna börjar verkligen att krokna av.

Efter gårdagens införskaffande av enliterstermos i stål, blev det bara marginellt bättre. Chansningen höll inte riktigt varmt. Men köper man billigt får man vara beredd på detta. Jag har tyvärr inget aktuellt termostest i skallen så det var inte annat att vänta.

Nästa gång blir det till att köpa en enliters kvalitetstermos. Som håller vätskan het i ett dygn. Där går min gräns för att få kallas godkänd. Ett dygn oöppnad, och det skall vara drickbart, alltså nästan hett hett. Annars kan man lika gärna köpa den andra, för femtio spänn...

Jag vårdar ömt en gammal rödvit plast/glas-termos av bra kvalitet, till vilken jag även har reservkork. Det fanns sådant tänk förr i tiden nämligen. Reservdelar.

Den flaskan följde med på en resa till Uppsala nyligen, eftersom ståltermosar var bannlysta där. Görs det förresten glas/plast-termosar fortfarande, de med plast utanpå, som är godkända till nästa bandyfinal? Jag måste kolla upp det.