Blåblues

Vasaloppet då? Låter det inte som en jobbig och rätt tjatig historia?

Samma jäkla blåbärssoppa på varje ställe och dessutom denna trängsel för att få en skvätt här och där efter vägen. Och inte var soppan så billig heller, om man tänker på att deltagaren får göra hela jobbet själv. Korkat att ställa upp på sådant, och rent blåbärsblåögt. Jag ser det som mycket billigare och bekvämare att delta via tv:n.

En gång var planen lite löst...högst eventuellt...kanske....att åka ett Vasalopp innan vett och sans satte in på allvar. Vältränad och med....ett ansenligt antal mil skidåkning i kroppen togs första steget mot blåbärssoppans land. Det fick börja med Hålliformloppet på 53 km.

Ansenligt och ansenligt, haha.....det var inte ens tvåsiffrigt! Åkte väl runt lite på någon åker eller elljusslingan fyrafem gånger och sen var det tävling! Helt frivillig tävling och bara mot egen klocka, om man så ville.

Och det jag minns av den dagen var att det dracks gul saft i mängder, inte blåbärssoppa. En smörgås intogs. Skavsår plåstrades på ena foten. Ryggen blev aningen stel vid passagen av Bolleberget. Jag var visst inte någon vallaexpert....så att valla om skulle inte hjälpa mycket.

Men det var en fin dag. Det gick jättebra att åka i det fina vädret. Speakern vid målet nämnde mitt namn, liksom alla andras, i klämmigt tonläge. Det tog ungefär tre timmar och trekvart. Det var ju bra för att vara jag....

Något Vasalopp var sedan aldrig på tapeten. Det skulle bara bli jobbigt, långt och trångt konstaterade jag. Och blåbärssoppan i tid och otid... hur eftertraktad är den egentligen? Den är säkert precis lika som den jag köper på affären.

Pappmuggar kan man väl använda om man vill, men i morgon blir det en kaffekopp framför tv:n.