Putsa silvret ett år

Jag kunde inte hålla mej undan uppvaktningen på Reservtorget i kväll. Finalisterna hyllades som sig bör med pompa och ståt av diverse intressenter. En ansenlig skara medborgare deltog i evenemanget, som var inramat av bloss, blåsmusik och dunkadunka.

Men Spelevinkrektorn.....Du hördes allt bra! Det var som att ställa sig med nakna hörselben i en Flamesmegafon. Man skall inte överdriva...stan är inte så stor som man kan tro. Speciellt inte våra användbara torg.

Det är inte så långa avstånd alls i staden. Timo kastade sin boll från Tingshustrappan, så lätt över halva staden, och tände därmed symboliskt fyrverkeriet. Det var ju en kul grej. Bara bollen nu inte träffade något ömtåligt bortåt Freluga.

Jag ser det inte som en avslutning i första hand, utan en sådan fest är mer som en bekräftelse på att nästa år redan är här. Det skall gärna starta med förväntningar och sammanhållning. Sådant sprider energi åt båda håll.

Jag har startat om på nygamla jobbet sedan en månad. Inte började jag det med någon avslutningsfest inte...där var det mer som upptaktsfest hela tiden. Ingen regel utan undantag...

Jag tror det har så enormt mycket med inställning att göra. Gamla hederliga förgasare gick rätt lätt att ställa in minns jag, om de nu inte var för slitna. Det behövs så enkla verktyg till vissa saker i livet.

Krångla inte till sakerna. Ibland behövs det bara en enda skruv. Och en mejsel av rätt sort, såklart.