sågasågasågasågasågasågasågasågasågasågasågasågasågasågaså

Jag hälsade på Börje i stugan och ni förstår att han höll på med sågning. Stora, och fint barkade stockar, utspridda som ett plockepinn, höll han på med när jag överraskade honom.

Jag skämtade till det genast genom att köra fast på väg fram till platsen. Leråker, snarare än väg påstår jag. Fångstgrop, tyckte jag han mumlade om. Men det var väl bara en intressant och lättare övning det där med att komma loss. Lätt som en plätt är det för två sådana tekniker. Ungefär lika lätt som att fastna under tjällossningen.

Att komma loss med bilen gick fort, men att komma därifrån var svårare. Efter tre timmar ungefär, bar det iväg hemåt, men det blev ändå några omvägar och ytterligare stopp innan jag var hemma igen.

Men vi hann med att fika några gånger, och att prata om livets oviktigheter. Även att studera pumpar och stensamlingar. Sågutrustningen tilldrog sig ett, nästan ärligt intresse från min sida, för att inte dämpa hans entusiasm inför det omfattande arbetet. Men min tanke att någonting kan dämpa entusiasmen kanske inte är helt rätt, för den är stor hos Börje.

Men lite ostadigt är det med karln nuförtiden. Han har lite svårt att sätta upp riktlinjer i sitt arbete och att följa de rätta spåren. Och det blir inte mycket gjort heller. Det stockar sig nästan nu när man säger er sanningen: Ett snitt på en stock blev det, på tre hela timmar. Ett enda!

Det blev mest prat bara. Och bogserlinor. Och soltorkande lera. Kanske blev det en kanondag ändå, när jag nu tänker efter, och det är som det skall vara det.