Blandskrot och kabelklipp

Att det kan finnas så mycket jobb!

Ett år tillbaka, ja tankarna går dit...då var det inte muntert. Den självklara tanken då var "hit kommer jag inte mer". Inte för att arbeta. Ett deprimerande konstaterande, som kändes rent overkligt.

Ett halvår har gått sedan vändningen och det känns bra. Rent overkligt bra.

Det verkar ganska löjligt att utbrista i någon slags hyllning till ett simpelt arbete av detta slag, och det var inte meningen, utan jag säger bara att det går att trivas med enkla saker. I enkla sammanhang. Det behöver inte vara så flashigt och upphöjt. Det går inte ut på det.

Egentligen är det rätt enkelt att vara nöjd med alla smågrejorna. Enkla glada vardagsprylar och händelser borde vara i fokus, men tappas bort om man stirrar sig blind på annat krimskrams. Blänkande prylar i karriären....blir ren belastning.

Men rammelhattar, skrotnissar och pratkvarnar...vilken tillgång!

Fan vad mycket skit man stirrar sig blind på! Lev nu, gubbjävel...

Ja, det gör jag väl. Det är lugnt, jag gör det så smått.