Dags igen

Kan det bli frost i natt? Ja, det känns så. Första frostnatten för den här hösten i så fall. Potatisriset kommer att vara rejält svart och hopplöst förlorat.

En vanlig första frostnatt brukar annars vara nästan omärkbar, där det inte kommer att ligga kvar ens så mycket som en enda liten kristall i morgon när jag vaknar. Det kommer inte att vara tillräckligt kallt underlag för det. Senare, så klart, men inte i natt.

Ändå.... det är ovant. Vemodigt.

Och varför är det vemodigt och på gränsen till dystert när sommaren lämnar... styrs bort... och skickas på undantag? Det är ju bara fysik det handlar om i grunden. Logisk förutsägbara banor, lätta att beräkna med hjälp av enkla formler.

Jag tycker att sommaren tog slut idag. Det påverkar mig mer än det borde göra.

Har det bara ändrats lite svagt och obemärkt....mitt eget höstrusk?

Jag har ändå alltid accepterat att det kommer en höst, och verkligen tyckt om den efter den första ovanan. Så blir det i år med tror jag.

Även om den stackars blasten är slut, nere och död, blir det någon ordning på eländet. Och plötsligt kommer det en sen sommardag och överraskar det som fortfarande hänger med.

Det får skrälla lite, för det är helt ok.