Jag har bott vid en landsväg

Störande krokiga? Nej, bara lagom krokiga störar till humlen som skall skugga hängmattan. Nu är det lugnt med det problemet som uppstod förra sensommaren efter röta och blåsväder. Den slipper att ligga i hängmattan i år....

De blev rätt långa. Och lite krokiga. Jättefint, med egna ord.

Snörräta linjer i en trädgård undviker jag i det längsta. Även om det skulle gå rätt lätt att göra till exempel en kantlinje alldeles spikrak, så undviker jag det. Jag menar inte att det skall vara hackigt, men jag menar svängda former. Svagt svängda, eller ökande svängda eller svängar som övergår i en...nästan rak form. Det är så lättskött, lätt gjort, och avspänt och inbjudande att se när man kommer förbi den avdelningen.

Vad är det för fint med en spikrak kant i en annars böljande trädgård? Jo ibland är det passande, som något som bryter av, men med tiden blir den ändå säkert krokig. Jag har bråttom , så jag gör det från början....

Olika svängda kurvor är en fröjd för ögat och inbjuder till att följa dem. Det inbjuder till att gå en runda, med bara ögat eller med hela kroppen.

Jag har grävt om potatislandet, satt ner pärorna och städat av efteråt. Och trots att det var enkelt att göra ett sketet potatisland symmetriskt och rektangulärt, gjorde viljan en utbuktning vid ena hörnet. En liten kurva, en vidgning fram till hörnet som...blev rundat. En motpol, eller släkting till en annan kurva någon meter bort.

Man kan dra en linje som inbjuder till ett besök även vid ett potatisland.

Fårorna gjorde jag däremot så raka jag kunde. Det är dock ingen risk att någon retar sig på millimeterprecision där.