Leka en smula

Jag har fått sådan klåda ikväll. Det sitter i skinnet överallt. Till och med i min täta hårbotten.

Alla kläder i tvätten, för det är nåt i dem som jag inte tål. Och jag vet att det började hos sonen. Det är nåt som gör så att han lätt drar på sig sådant, lite olika grejor. Han kliade sig och hoppade runt, som hade han fått värsta skabb. Det killade visst så att det var svårt att inte skratta dessutom. Och svära en del däremellan.

Och det blev som drivor på golvet , ja man kände det i varje steg, att det ramlade nåt av honom. Och sedan var det min tur, så klart. När jag stod med en kopp kaffe i ena handen och balanserade fikabröd i den andra så trodde jag att det var lite pax, liksom, men då hade jag räknat fel.

För handikappad och försvarslös som man var i denna stund gick det inte att försvara sej mot en rejäl näve söndersmulade kex. I skallen, bak i tröjan och i kalsongerna. Jag förstår inte att mamman tolererade sådant, inte sa ifrån, på skarpen, när han betedde sej så mot sin far! Sedan fick jag skulden för att ha börjat! Har väl aldrig nånsin gjort nåt såd.........

Men det var det värt! Han gav igen dubbelt, det tyckte jag var rätt åt mej. Nu ligger han och kliar sej lite och mår bra. Och jag tycker att vi hade en fin stund, som kostade bara några kex.

Och jag skulle egentligen dammsuga lite, ja överallt då, men jag tar nog bara det som syns ikväll med en sop. Man skall inte dammsuga och störa sent på kvällarna.