Ibland och hela tiden

Det var en intensiv helg vad gäller vintersporter.

Och äntligen en medalj. Guld till Helena Jonsson. Mitt i prick när det verkligen gällde, och efter att varit lite borträknad under loppet. Fantastiskt roligt när det inte bara är de gamla kända korten som vinner. Hon kommer att bli stor.

Nu svidar vi om från högt uppdragna favoritjoggingbyxor och fläckig tröja till nåt lite bättre.

Det är konsert med SHOF klockan fyra och det blir fint. Filmmusik är temat och när man inte får några guldmedaljer själv får man hitta sina guldstunder istället. Där sitter jag, bortkopplad från andra ämnen, och känner, att det är väl tur att det uppfanns noter, instrument och musikstycken av alla olika slag. En fantastisk drog är det, musiken, men nästan utan biverkningar.

Men egentligen är det inget konstigt alls med det. Jag tror dessutom att människor, eller mänsklighet, utan musik, aldrig skulle ha kunnat existerat. Jag tror att det är så inbyggt i vår existens, lika som språk, att vi nästan inte behöver tänka på det. Musik finns överallt. Vilken fantastisk förmån. Shofsan.