Stärkelse

Okej då. Det är lite att pyssla med. Potatis...lite fordon...utvecklingssamtal....skuldror...jobb...

Potatis inköps, från lastbil, för att slippa bära påsar från affären. Det är klart med detta i och med dagens inköp, som täcker hela den här vintern. Pärorna ligger strategiskt förvarad i potatiskällaren, med direkt ingång från smörjgropen. Klar att fritera...

Jag spanar efter en Amazon.... men fredagens exemplar föll mig inte i smaken. Det sa inte klick...

En ömmande skuldra ger sig äntligen. Jag ignorerade den, bekämpade den, lurade den, försökte att mörda den..glömde den, och idag är det helt okej. Taktiken fungerade perfekt...

Mellansäsong

Är det bra eller dåligt?

Det är en del kvar av sommarhalvåret som skall avslutas. En del bråte och pinaler som skall sorteras in under tak. Förvaras, respektive slängas. Det sistnämnda är enkelt och snabbt gjort.

Det är inte mycket att bråka om. Småkrafs egentligen.

Jag behöver inte göra så mycket inför vintersäsongen heller. Inte mycket alls.

Småkrafs.

Och så finns det de som tycker att det är lika bra att gå i ide. Gärna ett halvår, minst.

Har de inte fått grejorna i ordning?

Centralen

Det stinker!

Jag skall göra en lista på det som osar har i huset:

1) Kvällens matlagning, bestående av välstekt chorizo med tillbehör.

2) Värmebehandlad innebandyklubba. Med hjälp av en ansträngd hårtork.

3) Smältlimpistol till klubbladet. Modell skorsten...

4) Fiolrengöringsmedel, med drag av djungelolja, väl i klass med tårgas.

5) Träningskläder, arbetskläder och juniors skor...

Punkt 5 har sin bas i hallen, medan resten förpestar köket.

Det är mycket som sker i köket, utan att man tänker så noga på det. Exempelvis trä- och syslöjd, motorrenoveringar, skidvallning, båtbyggen, luftgevärsskytte och hemkirurgi.

Inte händer väl allt samtidigt, för böveln, men det kan ju komma lite stötvis. Särskilt de sistnämnda två aktiviteterna.

Emellanåt är det ren stiltje där vid köksbordet, och det är då familjen till exempel kan samlas till en gemensam måltid. Precis som alldeles nyss, innan aktiviteterna brakade igång. Vi satt samtidigt vid dukat bord och åt korv och potatis med spenat och senapssås.

Tänk att vi var hemma samtidigt? Och att vi åt samtidigt? ...istället för att blanda betong, limma ett dragspel eller svetsa ihop en trasig grep, där på diskbänken.

Jag gillar köksarbete skarpt, men det blir ofta ett tungt os i hela huset efteråt.

Extra ljus

Nu när jag ovanligt tidigt har bytt till vinterhjul, så kommer det troligen att bli rätt snöfattigt framöver.

Skall vi gissa på snö tidigast till Lucia?

Ärligt talat, så vore det inte riktigt rätt. I november kan gärna täcket få falla. Jag gillar ju snö.

Lucia har däremot ingen talan i frågan. Hon får, liksom snön, bara lysa upp världen på sitt sätt när det är dags. Det är något mer tidsbestämt vad gäller henne.

Sparkplug

Den första terminen på gymnasiet är i full gång. Sonen trivs, och ...klagar.

-Vi får ju inte göra nåååt!

Jag vet ännu inte allt om det de inte får göra, men han har fel, som vanligt. De har ju jättemycket att göra!

Men han är otålig, och vill snabbt komma åt godbitarna. Det halvtråkiga kan man lätt bortse ifrån...

Nu vill han köra traktor, skruva i verkstaden, laga stora maskiner, köra mer traktor, och inneha traktorkort. Teorin i nämnda ämnen är alltså ingen av godbitarna, men praktiken, det är godiset.

Vi försöker att locka fram det där "klicket" för teorin. Just att få denne verkligt praktiska unge man att sätta in en stöt inom körkortsteorin. Traktorkort kommer först, men B-kortet är inte direkt avlägset. Och teori är segt...

Han är duktig på så mycket, när det väl klickar till, och tänder till. Intresse är ett fruktansvärt bra och effektivt bränsle.

Något bra teoretiskt bränsle på gång, nån?

Små bokstäver duger

Jess! ...eller nåt?

Eller på ren svenska: Jäpp!

Eller ja...

Inte NEJ!....nehej, det blir det inte. Möjligen ett hoppsan? kanske ett svagt oj..

Upphetsningen blir inte så stor över livets små förtretligheter. Dagens i-landsproblem kan passera utan att syran stänker ner omgivningen.

Varför gnälla? Och har gnället någonsin gett den personliga verksamheten ett överskott? Tveksamt...

Men likt förbaskat gnäller man ju. Av födsel och ohejdad vana. En invand ful ovana, snabbare än ljuset,

Tänk om man, rent hypotetiskt, alltid skulle tvingas att skriva ner, eller dokumentera gnället, istället för att bara fräsa till av ren reflex. Skulle det kunna bli nåt av det?

En kurva kanske? Som i ett oscilloskop. Mer blir det inte, tror jag.

Eller så blir det en hel bok? Om man nu inte kan hejda sig.

Bästa tid

Tiden går inte. Den kommer!

Den går ju faktiskt inte alls ifrån en, utan den kommer till en.

Kan det vara just därför som man känner sig otålig ibland? Man önskar sig, i sin enfald, mer och snabbare tid, men istället kommer den bara mot en, i sakta mak.

Ungefär som när man var liten, och julen väntade. Man väntade, och väntade...

Sen kom julen äntligen! Just till en..

Trådlöst mörker

Jag tyckte inte riktigt om trädgårdsbelysningen, så jag tog in lamporna. Det kan inte vara lätt att ladda under molniga oktoberdagar, så in i värmen med dem, och sen då?.

De lyste ju bara svagt under någon enda timme var kväll, och sen var det godnatt. Solceller gör sig bra i sol, och lite bakvänt är det, att det är nu på hösten som de borde lysa som mest. Men i den låga solen finns inte mycket för en solcell att hämta. Och helt fel vinkel har de på hattarna.

Jag piggade upp dem inomhus istället, genom vanlig batteriladdning, och det gjorde susen.

Nu får vi se hur länge de håller sig på en laddning, men för den skull hoppas jag att de bjuder till lite själva. Jag kan ju för fanken inte springa ut och in med tio lampor var eviga kväll. Nej lite sol får de allt snappa upp, annars blir det till att flytta in i ett skåp i garaget.

På direkten!

Ett stort pussel

Det har varit körigt ett tag, och samtidigt stiltje.

Stiltje i datorn, och körigt på arbetet och på sidan om. Väldigt mycket surr runt om, alltså.... En händelse överskuggar det andra, väldigt klart.

Makabrare mordhistoria har väl inte förekommit i närområdet, vad jag vet?

Samtidigt som man blir förvånad, kan man säga: -Jag är inte alls förvånad! Man får förvänta sig nära nog vad som helst, i dagens värld. Är det skillnad på den och gårdagens, tro?

Mer droger, och mer vilsenhet? Mer pådyvlade intryck och mediebrus. Utbildningskrav, som inte passar alla. Karriärmedelsvenssons ungar blir vilsna och frågande...sökande.

Bland några likasinnade hittar de kanske sin grej. Lite adrenalin, droger och någon roll att spela. Inte så konstigt att det går helt åt helvete för några. Och det går så åt helvete att ingen rår på dem.... Inte ensam.

De här grabbarna var även mina grabbar, om jag rannsakar mig själv.

Eller kan man inte tänka så?

Björkris

Jag tycker att det blåser ljummet, fast det är oktober. Inte släpper det så mycket löv ännu heller.

Junior har faktiskt badat!

Jag frågade om han ramlat i frivilligt, men så var inte fallet, sa han.

-Vi bastade först, och då måste man väl bada efteråt.

Förstår att det kändes som ett tvång, för en het bastu kan vara en jävla plåga, om man blir där i evigheter. Jag bastar gärna snabbare. Eller mer sällan.

Kallbad skall vara så sällsynt, att man hinner bli rejält sugen mellan gångerna. Då ger det sig själv, att det blir lagom långt mellan doppen.....nästan så att man glömt hur det var, och inte riktigt känner suget ens.

Tisdag blir bra

Ett dygn i vånda....En måndag i koma...en vecka utan dator?...två?..

Nej, en dag med ett oförklarligt fel fick räcka!

Jag har på eget bevåg bytt arbetsminnen och hårddisken. Varför fegt ta hjälp, när man kan sabba själv? Och sabbat blev det...

Det pep intensivt..det pep inte alls...den gjorde inte ett ljud, och gav mej inte den minsta vink om sitt tillstånd. Den var rökt?

...tills att ett proffs på kablar och kontakter, hmm..tryckte till den lossade anslutningen till moderkortet, varvid allt rasslade igång.

En gammal recoveryskiva fungerade nästan komiskt felfritt, och allt har på nåt sätt hittat sig själv. Hur fan är det möjligt egentligen, när det finns en Murphys lag?

Jahapp..nu återstår det roligaste. Att återställa all gammal skåpmat. Eller egentligen att INTE återställa all gammal skit.

Har jag karaktär eller inte?