Små bokstäver duger

Jess! ...eller nåt?

Eller på ren svenska: Jäpp!

Eller ja...

Inte NEJ!....nehej, det blir det inte. Möjligen ett hoppsan? kanske ett svagt oj..

Upphetsningen blir inte så stor över livets små förtretligheter. Dagens i-landsproblem kan passera utan att syran stänker ner omgivningen.

Varför gnälla? Och har gnället någonsin gett den personliga verksamheten ett överskott? Tveksamt...

Men likt förbaskat gnäller man ju. Av födsel och ohejdad vana. En invand ful ovana, snabbare än ljuset,

Tänk om man, rent hypotetiskt, alltid skulle tvingas att skriva ner, eller dokumentera gnället, istället för att bara fräsa till av ren reflex. Skulle det kunna bli nåt av det?

En kurva kanske? Som i ett oscilloskop. Mer blir det inte, tror jag.

Eller så blir det en hel bok? Om man nu inte kan hejda sig.