Tror jag det

En känd lokal teknikprofil, verksam innan köpingen blev stad led, trots stor pondus, av en oerhörd rädsla för åska.

Böner och intensiv bibelläsning stillade hans oro i någon mån, men när åskvädren dog bort kom det heta humöret fram och tog överhanden. Han sägs ha sagt ungefär så här när religiositeten snabbt svalnade och byttes mot den vardagliga hettan:

-Det är då åt helvete att man ska sitta och jävlas på det här viset! ....Jag skall ta mej fan bygga mej en åskledare jag!

Åskledaren blev visst konstruerad och fungerade säkert som den skulle, liksom även en omtalad bil. Vad det nu har med åska att göra...

Den lilla åskan idag har inte framtvingat några uppfinningar av värde ....men jag kan vara beredd, och ta fram nån skrift, bara utifall.....Napp o Nytt, Hobbex eller någon liknande gammal bibel.

Svärandet, det går väl sisådär....

Knappt mätbart

Jag gillade den skuren!

Kort och bra!

Om det blir rena värmeböljan framöver kan de få vara i mer än tio minuter åt gången. Jag lovar.

Bett på bett på bett, och en inuti örat

Förbaskade grabb...jag blev ju utlurad i mygghelvetet igen, men nu är det nog för ett tag...Jävla.... idéer? Men vilken fantastisk matlåda jag får med mej i morgon!

Matlådan innehåller nyfiskad öring, som jag stekte i rejält med smör alldeles nyss. Ja, alldeles nyss, mitt i natten, stekte jag en full panna med fin fet fisk.

Det räcker även till sommarlovssonens lunch i morgon, men potatisen, den får han koka själv. Jag tog de sista till min matlåda, och pulvermos....njaää. Inte!

Och blir det pulvermos när han är ensam hemma, så må det vara hänt, för jag tror inte att det blir förstört av det. Delikat fisk är det, oavsett tillbehör.

Förbaskade grabb! Han tålde mygg som vore han bepansrad. Jag klagade inte så att han hörde något, men det var jag som bestämde att vi skulle åka hem efter tre timmars fiske. Jobbet, sa jag....jobbet!

Nu sitter jag och väntar ut effekten av fullmånen. Snart överraskar jag den och lägger mej.

Jag skall tänka på det bästa jag vet. Så skiter jag nog bäst i fullmånen.

Ja men då så

Nu blev det måndag! Jag verkar att behöva det.

Det går inte att flumma runt och bara vara ledig så här. Tre dagar i sträck är påfrestande. Midsommarafton, en fiskedag och sen en släktträff, det tar på krafterna.

Gängor är luriga prylar. Ibland kommer man inte i dom alls, och det kan gå en på nerverna.

Jag känner att tre dagar ledigt är alldeles lagom. Det spårade inte ur helt.

Tackla lagom tungt

Hinkvis med strömming! Och trångt för armbågarna, som om det handlat om sardiner istället för strömmingsfiske...historier går...

Men när vi för en gångs skull kommer iväg på strömmingsfiske skall det vara gott om plats, lugnt och avstressande.

Det var alltså perfekt idag!

Fem timmar i lugn och ro, med fika och lite skitprat. Det var några få som provade ett lugnt fiske lika som vi gjorde. De kom dock senare och åkte tidigare. De kanske hade varit med förr?

Till slut fick vi äntligen några stycken att lägga i en hink förberedd med kylblock och allt. Den kylan var överdimensionerad! En smakbit var till familjen....

Färsk strömming är sagolikt god...så mycket kunde jag smaka av från den lilla portionen. Mest kände jag smaken av en jättefin dag på en kajkant. Det var jag och sonen, fred, frid och fröjd.

Strömmingsfiske kan vara givande.

Spön i backen

Ljust men regnigt, och klockan är 03:41. Jag ser en regnbåge i väster, men i morgon är det uppehåll tror jag.

Jag åker nog och fiskar med min grabb i morgon. Han gillar det, jag gillar det, och vi gillar varandra rätt bra dom dagarna, så då är det inte så svårt att bestämma sig för en fisketur. Det svåra är att bestämma sig för vart resan skall gå. Ja, vart?

Det är ju morgon redan nu verkar det som..... så fisket blir alltså senare idag. Fan vad dagarna flyter ihop. Med nätterna.

Önskar er det

Alla vänner och bekanta, och övrigt löst folk, skall ha en vekligt fin midsommarhelg tycker jag. Ha det!

Själv har jag inget krav på helgen. Jag får väl göra det själv bara, utan att lägga ansvaret på själva företeelsen midsommar?

Jag har köpt mina första strömmingstackel. Hur gör man? Var? När?

Något skall man väl lista ut själv, så vi får se i morgon vad resultatet blir.

Nu blir det lite traditionsenligt firande en stund, och sedan kravlöst..nåt. Skönt.

Lycka till....

Tre timmar

Detta fotbolls-vm trollbinder mej inte. Jag har sett femton minuter i ett sträck, i en match som jag har glömt.....Men tutorna! De minns jag tyvärr bättre. De tutade under den kvarten så att jag fick blåskatarr!

De förbaskade tutorna borrar sig igenom och in i det innersta, ut över allt och alla, genom varje tråd ut till hela omvärlden.

Stackars värld. Det som saknas är ett riktigt tutvirus som utrotar dessa manicker direkt, och senast vid nästa uppvärmning. Jag önskar dem en sådan farsot så att att vi slipper dem nästa gång.

Jag tittade på en inspelning av esteternas Carmen istället, och där var det bättre. Häftiga pipor och nyanserat i intensitet, och inte som på fotbollsarenan, ett konstant ljummande oljud utan variation.

Enkelspårigt tycker jag att det är, detta med fotbollstutor. Varför inte som vanligt skrika och sjunga själv, vråla sina ramsor och skälla på linjemän som vi alltid har gjort? Nej, nu skall det tutas som satan, och ju mer ju bättre....

Jag torkar tårarna och konstaterar att en skolklass avstod det enkelspåriga. Vad läckert de tänkte.

-Hörni! Kan vi inte skita i de entoniga tutorna? Vi kör lite fräna stämmor och blåser på lite då och då. Just när det passar som bäst bara. Det borde gå hem, eller vad tror ni? Det är väl inte fotboll vi sysslar med. Blås i pipan nu, så kör vi.

Växer jag upp?

Hit kommer inte någon midsommarhysteri. Jag använder säkert helgen på nåt skapligt sätt ändå, men på vilket sätt, det har jag inte tänkt mycket på.

Vi får väl ha en liten konferens?

Om nu bara konferensdeltagarna behagar att infinna sig samtidigt? Det är inte säkert att det lyckas, för...de flyger och far. Jag pratar om ungdomar.

Nu menar jag inte att de måste inordna sig och närvara under hela midsommarhelgen, men det vore bra att veta lite om deras planer.

De behöver ju fortfarande sina föräldrar för allt möjligt, utan att de erkänner det öppet... Som tex. transporter, framdukad mat, rena kläder, lånebil...tältpinnar?...glömt nyckeln...fest och FF...hitta hem?...ja, all möjlig backup.

Lät det delvis ömsesidigt detta? haha....Stryk det jag sa nyss. Jag slår mej fri! Men med vissa besvär.

Det skall bli skönt med helg.

Över

Just nu ser jag en otroligt fin himmel.

Inte sådant nu....herreje, jag menar ett metereologiskt begrepp! Moln och sådant. Fina moln på en ljus natthimmel. Grått vitt..svart? Nej, men mest blått. Och lite grått, ja.

Om jag ser vita ulliga moln mitt i natten, betyder det att det är sent....

Nu har det ändrat sig lite.

Tre timmar far och son

Visst var det en verkligt fin kväll? Ja, så var det ju. Det räcker att få vara med under en sådan fin kväll. Det räcker ett tag.

En så härlig tur efter stranden på ett favoritvatten, med varsitt kastspö, och en låda med tillbehör i andra handen. Vattenflaskan i benfickan var det enda livsmedlet, och mer behövdes inte. Vi var mätta när vi for.

Det kändes riktigt varmt, och vi blev rätt varma under en kort vandring på stigen invid vattnet. Solen sken och flygfän i mängder trängdes över vattnet. Den bilden gjorde sig bra, och var en behållning i sig, oavsett fiske eller ej.

Vid -ett -två -tre, på ett ungefär, så landade tre fina abborrar bredvid fiskelådorna, nästan innan sonen med sin prylmani, hade fått draget i vattnet. HA! ...eller....Jajamensan!....Så skall en slipsten dras...

Tur att han fick en själv så småningom.... en var det....HA!

Han sa väl HA! han med tror jag, för hans fina öring överglänste mina abborrar både i exklusivitet och storlek.

Ha ha ha, det var en fin kväll. Det räcker så.

Pytt i pannans land

Det är fler än jag som gillar kompostjord....rötter, rötter, rötter...

Från något obestämt håll söker sig rötterna många meter till den feta komposten. Självklart. Där finns det godis för ett träd.

Jag grävde inte om den högen i år. Eller inte ens i höstas, därav rötterna.

I en gammal drivbänk hamnar nu squashplantorna, med en tjock bädd av kompostjord under. Det blir varmt och skönt för dem framåt hösten.

Det började med en bänk för jordgubbar men när de började krokna av satte jag ner gamla potatisar nu i pingst, utan att gräva bort något. Nu begravde jag allt, inklusive ogräs, med detta kompost-squashprojekt. Potatisarna såg ju för sömniga ut.

Förhoppningsvis växer grönsakerna bra, men det blir en liten speciel blandning i den odlingen. Jordgubbar, ogräs och potatis, på ett squashland...och det är väl inte riktigt färdigt ännu. Kryddorna har börjat att etablera sig även där.

Och sedan har vi hallonen. De har ingen respekt alls för mej.

Final

Tv:n har stått på idag, men det var inte jag som knäppte på den....Dock åt jag min middag framför densamma, och drack förvisso någon kopp kaffe under sändningen.

Jag känner att en viss balans infann sig. Vi åt hamburgare på en lördagkväll, och det är ovanligt oavsett vilken veckodag det är. Nu kändes det som en skaplig kontrast mot brölloppsmiddagen på tv, även om de faktiskt intog även en så enkel rätt som ärtsoppa.

Jag tror att kungen gillar ärtsoppa. Den är både vardaglig och militäriskt festlig, och nuförtiden rätt exklusiv och samtidig billig, och det kan vara bra vid så dyra tillställningar.

Jag såg en skymt av ännu en riktig kung där på festen. Vilket år han haft! Han åt säkert sin ärtsoppa med nöje, kungen av Sävstaås.

Bättre...eller bra.

En lista kanske?

Japp. Gårdagens lilla lista:

Väckarklockor, väskor, ombyte, väder, stämpla, fullt kylskåp, kontakt, äta, slangar, rulla, svett, titta ut, kaffe, skalning, nagelfil, tvåla, film, paus....

Samling, surrning, ätning, drickning, pratning, pinkning, golfning, knäppning, kladdkakning, gräddning, pratgladning, kvällning, morning.

Några av kvällens viktigare samtalsämnen var: Kaniner, kommunikation och tolkning, dammsugning, kioskbesök, samt sås.

Sås är nog viktigare än man tror. Den kan skapa en bra kontakt mellan komponenter på en tallrik. Sås måste vara ett jäkla bra diskussionsämne en vanlig dag.

Sega soppåsar

Och helt plötsligt är det fart och fläkt igen. Vilket drag det blev!

En städning, visserligen lite ostrukturerad, men ändå en rejäl röjning, och simsalabim....en helt ny form har infunnit sej i burken. Något grus i maskineriet följde kanske med ut? Det var tursamt. Ren och grisskär tur.

Jag byter kanske hårddisken senare, och helst innan det händer...vad det nu är som kommer att hända med den.

Vet jag verkligen vad jag gör? Nää....

Det var väl ingen brådska med det heller. Vad det nu var som var så bråttom....

Det var, som jag sa, inte chipsen alltså.

Och blåbärsfil därtill

Jag öppnar....långsamt...en burk med sega knäckkakor. Halvsmälta, sedan de stått framme i solen. Ja ja....det går inte bra att dela på sådant. Seg jäkla klump!

Jag äter hellre smörgås av havreknäcke, eller nybakta mjuka kakor. Det behöver inte alls vara speciellt sött. Och helst inte segt...

En liten liknelse med den här datorn bara. Den verkar ha blivit insmord med sirap, grädde och havregryn. Eller vad nu knäckkakor innehåller. Jungelolja och tuggummi....

Jag känner mej snabb själv i jämförelse. Det kommer som en bekräftelse ibland, men på olika sätt. Snabbhet måste vara ett enormt relativt begrepp.

Det var absolut inte chipsen!

Begär inte det omöjliga!

Jag känner på mej att jag kommer att åka dit på en chipspåse strax....

Hur skall jag kunna köpa chips åt tältande fjunisar, och avstå en påse själv?

Mission impossible...

Bred och glad

Det brukar vara avkopplande att sitta i kyrkan och lyssna på musik. Det var så idag med....men inte riktigt hela tiden.

En viss spänning var naturligtvis där. Det var sista gången med musikskolan, och ikväll med ett eget solonummer. Och det bästa av allt var att ett fint stipendium kom med hem. Det har hon gjort sig förtjänt av.

Bäst i stipendiemotiveringen, förutom det musikaliska: "Glädjespridare".

Tack! Det skall jag påminna om i alla möjliga och omöjliga situationer, denna motivering....Det blir roligt. Och användbart...

Åter till vardagen.... Nej! Det är helg ännu. Bearbetar nog lite bilder först. Inre, och andra.

Fanfar!

Marschorkestern kan även spela inne. Det var enda alternativet vid ett ymnigt regnande.

I en sal på Krokanen delades diverse stipendium ut, och Buo bidrog med en radda fanfarer till de tilldelade stipendiaterna. Det blev lite rumphugget, själva evenemanget, men fanfar skall det vara när man får pris.

Själv befarade jag att de inte kunde stå stilla när de skulle spela, men det var ingen fara. De behövde inte gå i takt samtidigt, för att få det att låta. De kan vara någotsånär normala alltså.

Själv har jag även blivit ännu mer onormal än normalt.... Jag sprang ju runt på klädrea, för tusan. På två ställen! Det har inte hänt många gånger förut, må jag säga. Jag får ju alltid mina kläder i present av de närmast sörjande annars. Troligen av medlidande, för min klädsmaks skull.

Värst är att jag verkligen handlade.....ja, inte nåt värstans mycket, men hur än det blev med det.... Fem plagg för 270 spänn, och det var halva reapriset eller halva ordinarie, så då tjänade jag 270 spänn på det....eller...?..sparade...?

Men hur jag än räknar så hade jag inte de pengarna kvar i plånboken. Det var helt enkelt mindre kvar efteråt, så några pengar hade jag inte tjänat eller sparat som vanligt. Det måste vara nån annan anledning till att handla på rea, för pengar tjänar man inte på det. Kan det vara kul? Njae...

Regnet? Jo, det var regnet som framkallade det. Om det inte går att göra nåt vettigt ute....måste man istället göra nåt ovettigt inne. Handla på rea.

Som kompensation har jag i reafart lagat en lax med täckning av tapenade, majonäs och färska gröna kryddor. För att det inte gick att göra nåt vettigare ute.

Värt en femma

Jag tog en liten timeout efter kvällsmaten....det är kämpigt att fira av skolungdomar.

Däck!....helplatt... Vaknade i tv-soffan nyss.....låter bekant?....... och summerade sista tiden: Vad lite tv jag tittat på!

Det var ju två samtidigt, och den ena märktes mest, i både ljud och bild. Men likväl, den som slutar i nian har även han avslutat en epok. Kämpat på fantastiskt, på sitt sätt. Och lyckats i mycket, trots hinder som ligger där.

Ett betyg kanske inte gör hela skillnaden för honom, men han kände att han var värd det betyget. Han vet redan, att i slöjd är han skitbra, och minst godkänd i det andra. Han kommer ju hem titt som tätt och visar upp och skryter.....

Nästan skönt att det är slut på slöjden nu. Måste verkligen sakerna stå uppställda?

Jodå!

Tillsätta en nypa

Potatissallad går alltid hem. I morgon får vi hoppas att den inte går hem alldeles för tidigt. Det är svårt att beräkna mängder.

Den blir av typ potatis/buljong/olivolja med diverse kompletterande inslag som kapris, rödlök och oliver. Inget vitt inblandat i den alltså, utan man ser vad man äter.

Smarr! Och Delsboskinka på ett stort fat....

Och ryggen sa: -Ge dig!

Men jag skalade och skar ner potatis i en 10 liters kittel. Visst fick det plats en aning vatten....ja, det borde räcka till många gäster i morgon.

Oja! Den är kokt och klar. Och sen skall det till....

http://www.yr.no/sted/Sverige/Gävleborg/Bollnäs/

Skura, skura, skura....

Bort med det svarta på stolar och bord. Plast såklart....men inlånat och välbehövligt.

I morgon firas studenten. Det blir soligt och kul.

Där...

Kikare, kaffe, en påse bullar och så är man klar för en tur med övningsbilen. Sonen kör, så att jag kan sova under tiden...

Bara en liten koll runt trakten utifall någon nalle skulle dyka upp. I morse var han där. Betande hur tryggt som helst när vi stannade på vägen. Det var på behörigt avstånd, så inget vidare foto kunde tas.

Det kanske inte berodde på avståndet, om jag skall vara ärlig. Jag är inte alltid rätt fokuserad själv.....

Vi åker en sväng neröver stan, så får vi se var vi hamnar.

Helst barfota

Nu är vi inne på rätt spår!

Jag fick blodad tand efter helgen, och om det verkade trångt då, hur blir det då på torsdag?

Tro det den som vill, men det är inte klokt vad rymlig vår altan är. Den verkar ju pytteliten, och är i princip riktigt ynklig.... men nu har jag ställt dit sexton stolar till.

Och tre ytterligare bord....eller fyra...det blir nog plats för 35 rövar det, på ett cirka ungefär.

Jag tog vägen genom häcken som omgärdar denna pyttealtan, för att komma fri från allt plastmöblemang som vi travade dit inför studentfirandet. Nu är det bara att be om ytterligare en vädersuccé om det skall fungera att vara utomhus. Kan man ha sådan tur? Jo men självklart!

Återstår att hitta några små vågräta ytor på en sådan här specialanpassad tomt. Fem-sex platser för sittgrupper i trädgården skall väl gå att ordna även hos oss, men resten får faktiskt finna sig i att trängas på en yttepyttealtan.

Intimt? Det kanske är ett vanligare ord, när man inte vill erkänna att det är trångt, på till exempel en restaurang. Jag kör på båda beteckningarna...intimt, och trångt. Lite amatörmässigt, men även halvsant.

"Intimt, sjönära och med utsikt. Visas på torsdag. Skohorn finns"

Nationaldagen efter

För att inte få problem i framtiden, har jag nu säkerställt att bilbältet i baksätet fungerar klanderfritt. Det var ett annorlunda handhavande som bidrog till att situationen blev rätt...låst.

I och för sig kan man tänka sig att vissa personer bör låsas fast rejält vid transport, men riktigt så illa var det inte i går. Och ormmänniskan ifråga kom ju lös ändå, fast på ett annorlunda sätt. Vigheten består, eller kanske till och med ökar vissa dagar...

Budgeten var nära att spricka, men det ordnar sig nu. Jag tror att verksamheten kan gå med överskott! Det är pantburkarna, som vanligt.

Spänn fast bältena....

En enormt spännande tävling utspelades ikväll. Det var så intensivt och fokuserat...ett tag i alla fall, så efter matpausen kom det inte ens igång igen. Helt otroligt! Bara glömma bort att fortsätta i andra halvlek?

Matfriska jävlar, det där. Grillat, både på längden och på tvären. Fattar inte hur somliga kan vräka i sej så mycket...själv åt jag rejält med sallad, potatis och någon oliv, och enbart fyra entrecoter.....ja, och en halv fetaost. Det var rimligt, och nu mår jag som en prins..korv.

Men var det ingen som orkade med fortsatt tävling efter brakmiddagen? Va! Ynkedom...

Som enfald...väldig domare skall jag kungöra resultatet i den enormt prestigeladdade tävlingen mellan arbetskamrater. En till hälften genomförd mångkamp skall anses som avgjord eftersom dessa tre grenar ändå kunde genomföras.

Vi hann ju med att: 1) Namnge lagen 2) Hoppa säck 3) Göra plankleken.

Det är en grannlaga uppgift att poängsätta vissa prestationer, eftersom regler inte verkar vara till för att följas, men jag gör ett försök.....eller skall det till diskningar? Nja...då får vi ta det då, om någon anser en protest motiverad. Fan vet var den skall lämnas in, förresten. Kan kanske läggas i brasan?

Okej, nu är det som det är. Resultaten lyder som följer:

Trea kom lag Formgrens på 4 poäng. Tvåa kom lag Skallben som inhöstade hela 6 poäng. Men helt ohotade segrare är lag Blue Moon! Fantastiskt kämpat! Eller fuskat, eller nåt....men det genererade en summa av hela 9 poäng! Grymt bra resultat, och nytt rekord. I och för sig i en slags premiär, men ändå....vi säger rekord. Grattis Blåmånarna.

Ja denna premiärtävling fick naturligtvis en fin inramning av miljö, väder och gemytlighet, men fasen vad maten och gemenskapen hämmade själva slutförandet. Det var ju helt omöjligt att blåsa igång det sen.

Jag erkänner att jag inte pallade med att avbryta surret runt brasan, men det var det värt. Strutlekar kan vara en inkörsport till grövre missbruk av flams och stoj, så det kan ha varit bra att avstå just en sådan fin kväll.

Det var en fin kväll.

Bal med klass

Några la ner verksamheten. Somliga verkade att ha drabbats av inkontinens. Andra drogs med hosta. Amerikanare borde väl inte vara ovana vid köer?

Den gamla grållen bara lyste. Röd var den förresten, trots namnet, och med helt inlövad vagn. Den gick som en klocka, och stängdes bara av för att minska avgaserna vid stoppen i kön. Det blev på köpet gott om tid, för oss bredvid, att fotografera. Jag gjorde visst det...

Karavanen av fordon ringlade sig med försiktighet in framför hotellet där studentbalen snart skulle börja, och ut ur fordonen skred nästa generations vackra människor till beskådande. Färgprakt är ordet!

Nu såg grållen lite blekare ut, det måste erkännas. Ingen kunde ju konkurrera med balutstyrseln. Vare sig bilar eller traktorer gjorde det, så han åkte helt sonika hem!

Du gjorde det bra, grållen. Kyligt agerande, verkligen, och utan att det hettade till det minsta. Men jänkarna däremot...de pinkade på sig till höger och vänster. Stöddiga från början, men lagom spaka till slut.