En famn ved

Eldningssäsongen börjar i det lilla.

Värmesystemet har startats upp så smått, för att vissa fötter i familjen protesterar mot kalla golv.

Vad nu? Det är ju bara augusti!

De fötterna, och det minns jag tydligt, badade för inte så många dagar sedan. Tvära kast, det blir det.

Jag tror mycket på rejäla strumpor, som absolut kan förhindra okynneseldning. Eller så kan man sitta med en liten filt om fötterna i soffan.

Augusti? Sommarmånaden augusti? Sa dom inte förut att vi skall "frysa in vintern"? Då är vi tidigt ute, för ovanlighetens skull.

Okej, vi kanske inte skall börja att "frysa in" redan i augusti. Jag eldar väl på igen då, i fötternas namn.

Blandskrot och kabelklipp

Att det kan finnas så mycket jobb!

Ett år tillbaka, ja tankarna går dit...då var det inte muntert. Den självklara tanken då var "hit kommer jag inte mer". Inte för att arbeta. Ett deprimerande konstaterande, som kändes rent overkligt.

Ett halvår har gått sedan vändningen och det känns bra. Rent overkligt bra.

Det verkar ganska löjligt att utbrista i någon slags hyllning till ett simpelt arbete av detta slag, och det var inte meningen, utan jag säger bara att det går att trivas med enkla saker. I enkla sammanhang. Det behöver inte vara så flashigt och upphöjt. Det går inte ut på det.

Egentligen är det rätt enkelt att vara nöjd med alla smågrejorna. Enkla glada vardagsprylar och händelser borde vara i fokus, men tappas bort om man stirrar sig blind på annat krimskrams. Blänkande prylar i karriären....blir ren belastning.

Men rammelhattar, skrotnissar och pratkvarnar...vilken tillgång!

Fan vad mycket skit man stirrar sig blind på! Lev nu, gubbjävel...

Ja, det gör jag väl. Det är lugnt, jag gör det så smått.

Frostfritt

Jag konstaterar bara att frosten får vänta ett tag. Jag tog ut natt- och morgonkylan i förtid.

Potatisblasten tog jag bort ändå. Bladmögel skall helst saneras direkt och knölarna har ändå växt klart.

Nu väntar upptagningen, och det går rätt lätt. Några fjuttiga lådor skall ner i en fjuttig källare.

Det blir inte någon stor apparat. En grep, några luftiga lådor och sedan ner med dem i en källare som inte inbjuder till rakryggade verksamheter. Man får kröka rygg, den lilla stunden.

Jag byggde bara mina förråd efter egna förutsättningar, och då blev det som det blev.

Egentligen blev det rätt bra, om jag får säga det själv.

Dags igen

Kan det bli frost i natt? Ja, det känns så. Första frostnatten för den här hösten i så fall. Potatisriset kommer att vara rejält svart och hopplöst förlorat.

En vanlig första frostnatt brukar annars vara nästan omärkbar, där det inte kommer att ligga kvar ens så mycket som en enda liten kristall i morgon när jag vaknar. Det kommer inte att vara tillräckligt kallt underlag för det. Senare, så klart, men inte i natt.

Ändå.... det är ovant. Vemodigt.

Och varför är det vemodigt och på gränsen till dystert när sommaren lämnar... styrs bort... och skickas på undantag? Det är ju bara fysik det handlar om i grunden. Logisk förutsägbara banor, lätta att beräkna med hjälp av enkla formler.

Jag tycker att sommaren tog slut idag. Det påverkar mig mer än det borde göra.

Har det bara ändrats lite svagt och obemärkt....mitt eget höstrusk?

Jag har ändå alltid accepterat att det kommer en höst, och verkligen tyckt om den efter den första ovanan. Så blir det i år med tror jag.

Även om den stackars blasten är slut, nere och död, blir det någon ordning på eländet. Och plötsligt kommer det en sen sommardag och överraskar det som fortfarande hänger med.

Det får skrälla lite, för det är helt ok.

http://www.dinstartsida.se/kalender-manfaser.asp

Lite full..den lymmeln.

Signalen

När höstrusket kommer dragande märker jag av det på flera sätt.

En svag doft av rök från grannens skorsten glider nedför sluttningen och talar om att sommarvärmen ger sig.

Just på kvällen ger den sig.

Det är då röken från järnspisen märks, men ändå inte.

Brilliant

Drullade till det igen.

Inte för att jag försöker bevisa något, för det kräver inte situationen, men stursk som jag var inför arbetsdagen, bestämde jag ändå att jag skulle göra någon timme övertid till. Det blev aningen för mycket.

Och när mina redan slitna arbetsglasögon gick ner i spagat i närkontakt med övrigt arbetsmaterial, blev det kämpigt.

Mina trötta ögon fick sällskap av ömma öron och näsa. Vad vindögd och sned jag kände mig!

Man tager vad man haver. Krympslangar och tänger förstärkte och riktade, men det blev som det blev. Brytningsfel...

Ekipaget skulle ha passat i en tavla av Picasso.

Och...pippip

Helger försvinner så fort. Som en snålt tilltagen efterrätt. Vad händer?....

Plopp! Och så var det snart dags att ställa väckarklockan igen. 05:30 börjar den ringa. Ibland håller den på till 06:10 och envisas, men då är det rätt så extremt.

Jag vet inte vad som tar åt den de morgnarna. Jag orkar inte alls ringa och bråka som den. Fan vilken energi den har!

Tja..äh..

Första arbetsdagen efter semestern, och allt var igång som vanligt. Alltså även övertiden, och nu som obligatorium.

Tjuren måste då tas vid hornen. Det måste tas undan i tid.

Nu har jag min del under kontroll. Tidsmässigt. Det är bra att ligga på plus i något hänseende.

En vecka som den här är hanterbar, och borde vara rätt unik. Den skall därför helst inte kopieras.

Caffe o Cacao

Varde ljus, och det blev ljus.

Sladdarna funkar, om man säger. Verkligen bra att det blir så himla bra stämning om dagarna.

En bra spiral uppåt, uppskruvad av alla som bemödar sig om att vrida blicken och upptäcka egna och andras verktyg. Och extra mycket påverkad av de som har en egen rolig skruv lös. Kanske de har bästa mejslarna på avdelningen, vad vet jag?

Alla glimrar väl inte till varje dag, men det lyser, pyser och småfräser av bra stämning, både mellan, i och runt arbetskamrater.

Jag hittar inte de zoner där sämre känslor och olust tar överhanden, även om det säkert finns sådana på ett så komplext ställe.

Jag har heller inte letat särskilt noga för egen del, men om någon råkar på något elände i en vrå, kan inte vederbörande bara tala om var vi skall skruva?

Är det inte enklast att skruva till något tokigt, mitt i ett mindre elände? Det kan räcka med bara ett verbalt infall och plötsligt lossnar det med ett garv. Som löständer...

Fasen vad mycket tok jag har hört från folk! Helt lysande tokigt.

Vilken tur att jag var lös och ledig i mitt sinne, och inställd på att lysknappen hänger lite på trekvart. Det funkar ju.

6 kilo att jobba på

Vi är bäst! Som vanligt bäst på nästan allt som gör arbetsdagen värd något.

Idag fick vi det bekräftat, direkt från leverantören av firmans kaffe.

-Men vad mycket kaffe det går åt här! Helt makalöst vilka mängder som konsumeras här...och så vidare... Glad var väl han - men förvånad.

-Vi strävar på, sa jag, och rätt som det är så blir det lite tid över. Då jobbar vi lite grand.

-Och städerskans tyngsta moment är att bära ut kaffesumpen till soptunnan. Det är dagens sanning, sa jag ärligt.

Han lastade leende ut en rejäl pall med kaffekartonger ur bilen, tillsammans med tre chokladaskar. Stack sedan en likadan ask i min hand och sa att jag skulle ta den själv, som min.

Varför jag fick denna fina choklad i gåva är jag verkligen osäker på. Jag kanske bara var trevlig en stund medan han lastade av sitt? Eller så är han bara sådan hela tiden, kaffeleverantören? Ja, det hoppas jag att han är.

Han kan ju komma tillbaka någon gång senare, när jag står där med min inkörda gula kaffemugg. Då pratar vi nog jobb tror jag.

Lugnt tills vidare

Nej, här skall jag inte sitta och skriva några klämkäcka rader ikväll.

Det blir inte några jättegoda råd och sprättiga pekpinnar i kväll. Jag tror inte att jag behöver hävda mig genom att ta till sådant just nu.

Det kan...tills vidare.. innebära att ligga lite lågt. Lite lugnt. Utan utsvävningar i omvärld och osäkrare framtid.

Jag är lugn, även om världens gräddigaste prinsesstårta ploffade in i fejan på mej. Tack för den!

Okej, det var bara en enkel tårta, men den satt verkligen! Som en Opel Kadett i en snödriva.

Men kom igen! ..själv..

Å hej och hå...jag går snart igång, eller vad gör jag?

Vad, hur, var... Skall jag verkligen kunna få ordning på pinalerna tills i morgon 06:30? Det ser mörkt ut.

Jag kommer alltså inte igång!

Bär det emot, eller?

Nu bestämmer jag att det blir jättebra! Det går fint. Det blir roligt att träffas. Det blir en jävla massa jobb! Man kan inte göra mer än man klarar. Man kan ta till en klackspark ibland, när det verkligen behövs. Man kan gå hem efteråt och då är man på en annan plats. Någon kan småjävlas med en så man trivs. Det blev visst en minilista med småsaker detta....

Ja, men det får man ta. Det mesta överlever man ju.

Alternativångest

Vi har rullat över till söndag. Visserligen är det för egen del bara sen lördagskväll, men det har vid midnatt, blivit söndagen den 15 augusti. Den 16:e börjar knoget igen.

Intressant.... Blir det sådan full rulle som jag förväntar mig?

Dum fråga! Självklart! Man kan inte vänta sig annat efter denna stiltje.... Självklart skall gasen i botten för att jobba i kapp efter våra sanslösa semesterdagar. Jag tror att det blir väldigt lite tid över till pyssel hemma på gården, så lidren får väl fyllas i pannlampans sken....

Första tanken är inte alltid den bästa, men ibland råkar jag tänka ett snabbt "usch!" när jag funderar på svarta vinbär på hängande grenar, potatislandet, skabbig målning, ogräs på gårdsplanen, nästa års ved som skall huggas och lingonplockning. Ja jäklar...jag kan visst tänka "usch!"?

Korkad inställning.... Jag skall ju, precis som vanligt, inte tänka så snabbt. Och inte klumpa ihop sakerna till en stor klump. Så att man för snabbt slinter till med ett litet snabbt... usch?

Nu funderade jag en stund och då märkte jag att det var jäkligt små bokstäver...

Men det gör inget alls. Inte heller gör det något att det dignar på grenar, att jag kan måla ett hus själv, att potatisen får plats i källaren, eller att jag kan hugga ved med hjälp av en intresserad son, just den dagen han råkar vara som mest intresserad.

Ogräs på gårdsplanen, okej, det gör jag inte mycket åt innan vintern... och lingon hade vi en väldans massa i frysen såg jag nu. Hoppla..får jag inte göra det i år? Det som var så lätt i fjol... bara några rafs i en lingonbrink, och sen fika med sjöutsikt...

En sak i taget! I morgon är det söndag. Jag är ledig.

Medlut

Det fortskrider. Dagarna går. Nu i ett tempo jämförbart som när ett badkar töms. Det virvlar till på slutet.

Det känns som att det går fortast på slutet, men det är bara enkel matematik. Proportionerna mellan det som återstår och det som förbrukats är givna, eller egentligen inte...de förändras ständigt, men bara åt ett håll, tyvärr.

Återstoden krymper, som dagarna i livet. Proportioner gör dagarna snabba!

Det är inte så konstigt att det känns som att tappa ur ett badkar....men man behöver ju inte stå där och titta på en virvel....och smutsränder...

Jag har verkligen tittat på virvlar! Vackra vattenvirvlar, skapade av fallhöjd, stockar och stenar.

Eller virvlar och vågor skapade av vanlig armstyrka via en paddel. Det är nästan lika fint, och särskilt njutbart. Extremt anpassat till mänskliga behov.

Ibland är det så blankt och stilla så att man får anstränga sig för att se en liten krusning, och för att höra ETT ljud.

Man anstränger sig inte så gärna med det. Fel tillfälle liksom....det virvlar väl egentligen hela tiden, men i sin takt och på sin högst personliga nivå, bak nästa krök.

Själv glider man med, tittar åt olika håll och funderar lite slött på en krusning där framme.

Spegeln Manne

-En clown som jag pensionerar mig inte. Manne sa det i intervjufåtöljen. Jag lyckades se reprisen ikväll. Tack! Och tack för vad du sa om lek....

Det var väl för skönt! Jag har varit orolig för detta, men han måste väl veta hur det ligger till med saken? Han sa, att om man leker mycket, och jag tolkar det som att det gäller för vuxna med, så får man en ökad empatisk förmåga! Haha...vilken bra Manne!

Om man, helt hypotetiskt...besöker IKEA för att handla lite grejs, kan ju spilltiden utnyttjas till att öka sin empatiska förmåga. Bara hypotetiskt, som sagts.

Förslagsvis kunde någon till exempel komma på att skruva upp alla etthundratrettio äggklockorna som eventuellt kan ligga löst i en kartong...

Det var en verklig skön dag i dag, med inslag av isterband och äggklockor. En skön soffa blev lite av favorit, även om jag kände empati för de flesta idag.

femton trettio

Kombinationen av mörker, mitt i natten-borde sova, varmt, rötmånad....ja, ni förstår att jag även lägger till flugor.

Men vilket satans gissel när man vill och behöver sova! Tunga stora flugor, de som aldrig sitter stilla, är pest i ett sovrum mitt i natten. Liksom små som bara sätter sig på en hela tiden. Mest på näsan....

Jag har förebyggt så gott jag nu kunnat ikväll, för det var en envis stor sak som for runt som en idiot hela kvällen. Den skulle dö! Trodde jag...

En på papperet väldigt effektiv elektrisk högspänningsracket har sysselsatt mig en stund. I en timme!

Visst är den effektiv? Jätteeffektiv! Det bara smäller och gnistrar när flugan steks....men den träffar inte! Jävla skitracket..... Där lovade reklamen väl mycket.

Den supereffektiva el-racketen har ikväll under en timme, tagit livet av två flugor....

Jag skall spela tennis mycket oftare. Det kan man tjäna bra på. Det är för sent för att trygga ålderdomen, men jag kan vinna timmar av bra sömn.

Det var det, om dagens I-landsproblem.

Later alligator

Det är lugnt och skönt, med halvklart väder och jättelagom varmt.

Jag tycker faktiskt att det är skönt att huset är tomt för en stund. Jag behöver en stund att varva ner, trots semesterdagar. Det räcker med en timme precis nu när huset är tomt.

Om en stund är det halvfullt. Längre varar det inte. Perfekt timing när det behövdes.

Vad skall vi göra under resten av kvällen? Slicka såren efter den ofullbordade städningen av vedbacken? Det blev ingen riktig ordning, men.... Inget jobbigt va?... Kanske köra av gräset....nä....sen...

Något gott kvällsfika på bron!

Jag säger bron om förstukvisten, men det fattar väl alla. Någon bro över ett vattendrag har vi inte på tomten, även om det vore fränt.

Kanske man skulle snickra ihop en helt onödig bro någonstans? Det skulle vara intressant och inspirerande. Och helt onödigt.

Ja, jäklar! .....men sen....

Namn och så. Minst tre.

Förväxlingskomedi?...nej, bara ett besök på Majas café.

Bara och bara, förresten...

-Men vilka mackor, Maja!

Två hundar arbetade hårt i trädgårdsserveringen. Små var de, och olika. En fin hund, och en som genast fick det mindre smickrande namnet Fulhunden. Ja, vi måste ju kalla dem för något, och det föll sig naturligt.

Den fule var barsk och argsint till sitt yttre. Inget snällt eller fint syntes där, även om vi förstår att den var genomsnäll invärtes. Såklart!

De båda satt med oss under måltiden, tiggande något från våra grymma smörgåsar. Fulhunden bredvid, och finhunden under bordet. Olika taktik, och varför kan bara de veta. Jag tyckte de gjorde fel!

När vi tittade på fulhundens försök, och dess ologiskt fula utseende blev vi på sin höjd bara konfunderade över dess min. Något att äta fick den inte. Den finare, under bordet, satt envetet där och väntade. Den fick inget, den heller. Vi smälte ju inte av dess charm....ingen såg den ju riktigt. Miss i taktiken...

Korkade hundar? Nej, jag tror att de fick mat så det räckte, men de fick inget av oss, oavsett utseendet. Tiggande hundar brukar jag ignorera, och om de hade bytt plats vore det samma sak.

Fulhunden gick senare till ett annat bord och charmade åt sig en bit kaka. Hur det gick till, det vete sjutton. Någon kanske trodde att den var finhunden, där under bordet?

Rätt som det regnar, så kommer det en skur

Unge drängen arbetar ibland på bondgården, och ibland har han sommarlov.

Det är andra tider nu, för drängjobb är inte någon form av slavarbete. Det är frivilligt.

Han åker hem i morgon. Det kanske är ofrivilligt? -Varför inte arbeta en vecka för mat och husrum?

Vilken skillnad det är på frivilligt och ofrivilligt?

Lusten driver en ung dräng. Koskit på rejäla kläder och stövlar är en högst frivillig historia.

Väl hemkommen skall helst persedlarna göras rena. Det görs inte frivilligt, vill jag lova!

Dofter frigör minnen på ett effektivt sätt, så rengöring kan vara onödigt också. Det kan få sitta lite skit kvar under stövlarna, för frivillighetens skull.

Jag minns precis hur det var, när doften kommer. För det var tunga säkra hästar, hässjor och hölass. Det var frivilligt och frihet att vara dräng på sommarlovet.

Visst var även jag.

Harmynta

Det var en fin eftermiddag och kväll! Den som säger något annat kan hoppa och dra....

Kvällsmat och kaffe intogs på uteplatsen, där det faktiskt blev väl varmt. Det hördes en mängd läten från alla möjliga fåglar. Det var helt enkelt livat på alla fronter.

Jag frågade, med ryggen mot häckbuskarna, vad det var som betade där bakom, men "inte hördes det något".

-Men det är något som "betar" på tomten sa jag bestämt. Det hörde jag väl!...tugga på tugga, och lite "knips" ....fras ...tuggtugg ...knips.

Efter påtår och lite slöprat kom reaktionen. Hoppsan! Kreaturet satt rätt fram i synfältet, på trädgårdslandet. Broccoli är mums för en hare.

Knipsknips, tuggtugg....och innan kameran hann fram skuttade den unga haren vidare bortåt den nyslagna åkern. Siktade, kan man tänka, på ett område med kirskål? Det smakar troligen minst lika bra som broccoli, och går knappast att ta död på.

Du kan ju försöka, din palt. Klarar du att bekämpa kirskålen, skall jag bjuda dej på broccolin.

Eller en squash? De översvämmar snart trädgården ändå. Ogräs!