Och...pippip

Helger försvinner så fort. Som en snålt tilltagen efterrätt. Vad händer?....

Plopp! Och så var det snart dags att ställa väckarklockan igen. 05:30 börjar den ringa. Ibland håller den på till 06:10 och envisas, men då är det rätt så extremt.

Jag vet inte vad som tar åt den de morgnarna. Jag orkar inte alls ringa och bråka som den. Fan vilken energi den har!

Tja..äh..

Första arbetsdagen efter semestern, och allt var igång som vanligt. Alltså även övertiden, och nu som obligatorium.

Tjuren måste då tas vid hornen. Det måste tas undan i tid.

Nu har jag min del under kontroll. Tidsmässigt. Det är bra att ligga på plus i något hänseende.

En vecka som den här är hanterbar, och borde vara rätt unik. Den skall därför helst inte kopieras.

Caffe o Cacao

Varde ljus, och det blev ljus.

Sladdarna funkar, om man säger. Verkligen bra att det blir så himla bra stämning om dagarna.

En bra spiral uppåt, uppskruvad av alla som bemödar sig om att vrida blicken och upptäcka egna och andras verktyg. Och extra mycket påverkad av de som har en egen rolig skruv lös. Kanske de har bästa mejslarna på avdelningen, vad vet jag?

Alla glimrar väl inte till varje dag, men det lyser, pyser och småfräser av bra stämning, både mellan, i och runt arbetskamrater.

Jag hittar inte de zoner där sämre känslor och olust tar överhanden, även om det säkert finns sådana på ett så komplext ställe.

Jag har heller inte letat särskilt noga för egen del, men om någon råkar på något elände i en vrå, kan inte vederbörande bara tala om var vi skall skruva?

Är det inte enklast att skruva till något tokigt, mitt i ett mindre elände? Det kan räcka med bara ett verbalt infall och plötsligt lossnar det med ett garv. Som löständer...

Fasen vad mycket tok jag har hört från folk! Helt lysande tokigt.

Vilken tur att jag var lös och ledig i mitt sinne, och inställd på att lysknappen hänger lite på trekvart. Det funkar ju.

6 kilo att jobba på

Vi är bäst! Som vanligt bäst på nästan allt som gör arbetsdagen värd något.

Idag fick vi det bekräftat, direkt från leverantören av firmans kaffe.

-Men vad mycket kaffe det går åt här! Helt makalöst vilka mängder som konsumeras här...och så vidare... Glad var väl han - men förvånad.

-Vi strävar på, sa jag, och rätt som det är så blir det lite tid över. Då jobbar vi lite grand.

-Och städerskans tyngsta moment är att bära ut kaffesumpen till soptunnan. Det är dagens sanning, sa jag ärligt.

Han lastade leende ut en rejäl pall med kaffekartonger ur bilen, tillsammans med tre chokladaskar. Stack sedan en likadan ask i min hand och sa att jag skulle ta den själv, som min.

Varför jag fick denna fina choklad i gåva är jag verkligen osäker på. Jag kanske bara var trevlig en stund medan han lastade av sitt? Eller så är han bara sådan hela tiden, kaffeleverantören? Ja, det hoppas jag att han är.

Han kan ju komma tillbaka någon gång senare, när jag står där med min inkörda gula kaffemugg. Då pratar vi nog jobb tror jag.

Lugnt tills vidare

Nej, här skall jag inte sitta och skriva några klämkäcka rader ikväll.

Det blir inte några jättegoda råd och sprättiga pekpinnar i kväll. Jag tror inte att jag behöver hävda mig genom att ta till sådant just nu.

Det kan...tills vidare.. innebära att ligga lite lågt. Lite lugnt. Utan utsvävningar i omvärld och osäkrare framtid.

Jag är lugn, även om världens gräddigaste prinsesstårta ploffade in i fejan på mej. Tack för den!

Okej, det var bara en enkel tårta, men den satt verkligen! Som en Opel Kadett i en snödriva.

Men kom igen! ..själv..

Å hej och hå...jag går snart igång, eller vad gör jag?

Vad, hur, var... Skall jag verkligen kunna få ordning på pinalerna tills i morgon 06:30? Det ser mörkt ut.

Jag kommer alltså inte igång!

Bär det emot, eller?

Nu bestämmer jag att det blir jättebra! Det går fint. Det blir roligt att träffas. Det blir en jävla massa jobb! Man kan inte göra mer än man klarar. Man kan ta till en klackspark ibland, när det verkligen behövs. Man kan gå hem efteråt och då är man på en annan plats. Någon kan småjävlas med en så man trivs. Det blev visst en minilista med småsaker detta....

Ja, men det får man ta. Det mesta överlever man ju.

Alternativångest

Vi har rullat över till söndag. Visserligen är det för egen del bara sen lördagskväll, men det har vid midnatt, blivit söndagen den 15 augusti. Den 16:e börjar knoget igen.

Intressant.... Blir det sådan full rulle som jag förväntar mig?

Dum fråga! Självklart! Man kan inte vänta sig annat efter denna stiltje.... Självklart skall gasen i botten för att jobba i kapp efter våra sanslösa semesterdagar. Jag tror att det blir väldigt lite tid över till pyssel hemma på gården, så lidren får väl fyllas i pannlampans sken....

Första tanken är inte alltid den bästa, men ibland råkar jag tänka ett snabbt "usch!" när jag funderar på svarta vinbär på hängande grenar, potatislandet, skabbig målning, ogräs på gårdsplanen, nästa års ved som skall huggas och lingonplockning. Ja jäklar...jag kan visst tänka "usch!"?

Korkad inställning.... Jag skall ju, precis som vanligt, inte tänka så snabbt. Och inte klumpa ihop sakerna till en stor klump. Så att man för snabbt slinter till med ett litet snabbt... usch?

Nu funderade jag en stund och då märkte jag att det var jäkligt små bokstäver...

Men det gör inget alls. Inte heller gör det något att det dignar på grenar, att jag kan måla ett hus själv, att potatisen får plats i källaren, eller att jag kan hugga ved med hjälp av en intresserad son, just den dagen han råkar vara som mest intresserad.

Ogräs på gårdsplanen, okej, det gör jag inte mycket åt innan vintern... och lingon hade vi en väldans massa i frysen såg jag nu. Hoppla..får jag inte göra det i år? Det som var så lätt i fjol... bara några rafs i en lingonbrink, och sen fika med sjöutsikt...

En sak i taget! I morgon är det söndag. Jag är ledig.

Medlut

Det fortskrider. Dagarna går. Nu i ett tempo jämförbart som när ett badkar töms. Det virvlar till på slutet.

Det känns som att det går fortast på slutet, men det är bara enkel matematik. Proportionerna mellan det som återstår och det som förbrukats är givna, eller egentligen inte...de förändras ständigt, men bara åt ett håll, tyvärr.

Återstoden krymper, som dagarna i livet. Proportioner gör dagarna snabba!

Det är inte så konstigt att det känns som att tappa ur ett badkar....men man behöver ju inte stå där och titta på en virvel....och smutsränder...

Jag har verkligen tittat på virvlar! Vackra vattenvirvlar, skapade av fallhöjd, stockar och stenar.

Eller virvlar och vågor skapade av vanlig armstyrka via en paddel. Det är nästan lika fint, och särskilt njutbart. Extremt anpassat till mänskliga behov.

Ibland är det så blankt och stilla så att man får anstränga sig för att se en liten krusning, och för att höra ETT ljud.

Man anstränger sig inte så gärna med det. Fel tillfälle liksom....det virvlar väl egentligen hela tiden, men i sin takt och på sin högst personliga nivå, bak nästa krök.

Själv glider man med, tittar åt olika håll och funderar lite slött på en krusning där framme.

Spegeln Manne

-En clown som jag pensionerar mig inte. Manne sa det i intervjufåtöljen. Jag lyckades se reprisen ikväll. Tack! Och tack för vad du sa om lek....

Det var väl för skönt! Jag har varit orolig för detta, men han måste väl veta hur det ligger till med saken? Han sa, att om man leker mycket, och jag tolkar det som att det gäller för vuxna med, så får man en ökad empatisk förmåga! Haha...vilken bra Manne!

Om man, helt hypotetiskt...besöker IKEA för att handla lite grejs, kan ju spilltiden utnyttjas till att öka sin empatiska förmåga. Bara hypotetiskt, som sagts.

Förslagsvis kunde någon till exempel komma på att skruva upp alla etthundratrettio äggklockorna som eventuellt kan ligga löst i en kartong...

Det var en verklig skön dag i dag, med inslag av isterband och äggklockor. En skön soffa blev lite av favorit, även om jag kände empati för de flesta idag.

femton trettio

Kombinationen av mörker, mitt i natten-borde sova, varmt, rötmånad....ja, ni förstår att jag även lägger till flugor.

Men vilket satans gissel när man vill och behöver sova! Tunga stora flugor, de som aldrig sitter stilla, är pest i ett sovrum mitt i natten. Liksom små som bara sätter sig på en hela tiden. Mest på näsan....

Jag har förebyggt så gott jag nu kunnat ikväll, för det var en envis stor sak som for runt som en idiot hela kvällen. Den skulle dö! Trodde jag...

En på papperet väldigt effektiv elektrisk högspänningsracket har sysselsatt mig en stund. I en timme!

Visst är den effektiv? Jätteeffektiv! Det bara smäller och gnistrar när flugan steks....men den träffar inte! Jävla skitracket..... Där lovade reklamen väl mycket.

Den supereffektiva el-racketen har ikväll under en timme, tagit livet av två flugor....

Jag skall spela tennis mycket oftare. Det kan man tjäna bra på. Det är för sent för att trygga ålderdomen, men jag kan vinna timmar av bra sömn.

Det var det, om dagens I-landsproblem.

Later alligator

Det är lugnt och skönt, med halvklart väder och jättelagom varmt.

Jag tycker faktiskt att det är skönt att huset är tomt för en stund. Jag behöver en stund att varva ner, trots semesterdagar. Det räcker med en timme precis nu när huset är tomt.

Om en stund är det halvfullt. Längre varar det inte. Perfekt timing när det behövdes.

Vad skall vi göra under resten av kvällen? Slicka såren efter den ofullbordade städningen av vedbacken? Det blev ingen riktig ordning, men.... Inget jobbigt va?... Kanske köra av gräset....nä....sen...

Något gott kvällsfika på bron!

Jag säger bron om förstukvisten, men det fattar väl alla. Någon bro över ett vattendrag har vi inte på tomten, även om det vore fränt.

Kanske man skulle snickra ihop en helt onödig bro någonstans? Det skulle vara intressant och inspirerande. Och helt onödigt.

Ja, jäklar! .....men sen....

Namn och så. Minst tre.

Förväxlingskomedi?...nej, bara ett besök på Majas café.

Bara och bara, förresten...

-Men vilka mackor, Maja!

Två hundar arbetade hårt i trädgårdsserveringen. Små var de, och olika. En fin hund, och en som genast fick det mindre smickrande namnet Fulhunden. Ja, vi måste ju kalla dem för något, och det föll sig naturligt.

Den fule var barsk och argsint till sitt yttre. Inget snällt eller fint syntes där, även om vi förstår att den var genomsnäll invärtes. Såklart!

De båda satt med oss under måltiden, tiggande något från våra grymma smörgåsar. Fulhunden bredvid, och finhunden under bordet. Olika taktik, och varför kan bara de veta. Jag tyckte de gjorde fel!

När vi tittade på fulhundens försök, och dess ologiskt fula utseende blev vi på sin höjd bara konfunderade över dess min. Något att äta fick den inte. Den finare, under bordet, satt envetet där och väntade. Den fick inget, den heller. Vi smälte ju inte av dess charm....ingen såg den ju riktigt. Miss i taktiken...

Korkade hundar? Nej, jag tror att de fick mat så det räckte, men de fick inget av oss, oavsett utseendet. Tiggande hundar brukar jag ignorera, och om de hade bytt plats vore det samma sak.

Fulhunden gick senare till ett annat bord och charmade åt sig en bit kaka. Hur det gick till, det vete sjutton. Någon kanske trodde att den var finhunden, där under bordet?

Rätt som det regnar, så kommer det en skur

Unge drängen arbetar ibland på bondgården, och ibland har han sommarlov.

Det är andra tider nu, för drängjobb är inte någon form av slavarbete. Det är frivilligt.

Han åker hem i morgon. Det kanske är ofrivilligt? -Varför inte arbeta en vecka för mat och husrum?

Vilken skillnad det är på frivilligt och ofrivilligt?

Lusten driver en ung dräng. Koskit på rejäla kläder och stövlar är en högst frivillig historia.

Väl hemkommen skall helst persedlarna göras rena. Det görs inte frivilligt, vill jag lova!

Dofter frigör minnen på ett effektivt sätt, så rengöring kan vara onödigt också. Det kan få sitta lite skit kvar under stövlarna, för frivillighetens skull.

Jag minns precis hur det var, när doften kommer. För det var tunga säkra hästar, hässjor och hölass. Det var frivilligt och frihet att vara dräng på sommarlovet.

Visst var även jag.

Harmynta

Det var en fin eftermiddag och kväll! Den som säger något annat kan hoppa och dra....

Kvällsmat och kaffe intogs på uteplatsen, där det faktiskt blev väl varmt. Det hördes en mängd läten från alla möjliga fåglar. Det var helt enkelt livat på alla fronter.

Jag frågade, med ryggen mot häckbuskarna, vad det var som betade där bakom, men "inte hördes det något".

-Men det är något som "betar" på tomten sa jag bestämt. Det hörde jag väl!...tugga på tugga, och lite "knips" ....fras ...tuggtugg ...knips.

Efter påtår och lite slöprat kom reaktionen. Hoppsan! Kreaturet satt rätt fram i synfältet, på trädgårdslandet. Broccoli är mums för en hare.

Knipsknips, tuggtugg....och innan kameran hann fram skuttade den unga haren vidare bortåt den nyslagna åkern. Siktade, kan man tänka, på ett område med kirskål? Det smakar troligen minst lika bra som broccoli, och går knappast att ta död på.

Du kan ju försöka, din palt. Klarar du att bekämpa kirskålen, skall jag bjuda dej på broccolin.

Eller en squash? De översvämmar snart trädgården ändå. Ogräs!

Kronvrak och konserver

Grådag?...näääe. Bara på himlen.

Drog iväg mot Ovanåker utan någon eftertanke och vett, men tvärvände där vid macken, som en fiskmås med en varmkorv i näbben.

Visst ja! Kan ju inte stå där och äta korv mitt framför veteranförläggningen på andra sidan. Nej, det var bäst att omgruppera illa kvickt, för det började verkligen att röra sig bakom buskarna. Det går inte ens att lita på en vit flagga i sådana situationer. Jag gör det då inte!

Nåväl, det var bara att fly tillbaka och rädda upp situationen efter bästa förmåga. Och som en hare inte skulle ha gjort bättre, gjordes ett avhopp in på Ryggesbovägen, just mot Jössebo till. Där kändes det rätt säkert. Angrepp från Plutonchef P. är som bekant frekventa, men inte särskilt långvariga. Detta kan ha just med P-begreppet att göra? Eller tidsbrist....

Nåväl...i denna fristad i skogen, gick det att pusta ut inför återtåget mot hemmabasen. Vapen kompletterades där på loppregementet med ett pansarbrytande-light, inför behov att öppna upp ute i terrängen. Liten fin pjäs, må jag säga. Ligger rätt i handen och är rätt...vass i actionen.

Väl på huvudvägen hem, skakar det till, och i ett dammoln svischar ett i gult camoflerat hjulburet förband förbi, men som tur var åt motsatt håll, utan att ge eld. P-förbandet....gav upp?

Det var nära! Jag får tänka mig för bättre nästa gång när jag ger mig ut och provocerar. Tänk på fotbollskriget....visserligen gäller väl två mål där, men en korv som lunchmål kan nog räcka i vissa sammanhang. Usch ja.

Vända vid en fors

Vad lätt det är! Vad lätt det går...

Örnar FLYGER! Jäklar vad de flyger. Både lätt och tungt.

Först lätt i cirklar över kanadagäss, sen tungt flaxande, bortjagad av småkråkor. Då var det inte tid till cirklar, utan bara raka spåret. Bort, över bilskrot och vad som helst.

En kråka ser ibland ut som en gråsparv. Om den vetat det, kanske den inte hade brytt sig om en tung kungsörn?

Jag köpte en lätt paddel! Verkligen lättsam. En gråsparv kan stjäla den.

Solskyddsfaktor 85/100

Bar överkropp och hårt skitigt arbete? Inte min melodi nu för tiden.

Det var vardagsmat en period, både solbränna och hårt arbete. Nu återstår det små perioder av hårt arbete. Och bondbränna.

Det enda problemet med det är att folk får nackspärr om jag visar mig på en befolkad badstrand. Det är nog enda gången man känner sig uttittad för sin kropps skull....Huvuden går hela varvet runt...och jag inser att då är man, just kritvit.

Men armarna är det inget fel på! De har normal sommarfärg, liksom nacke och hals. Alltid nåt?

Förresten: Norrmannen som vid undersökning konstaterats ha vacuum i huvudet, utbrast glatt: Alltid nåt!

Inga jämförelser i övrigt, men bondbränna: Alltid nåt!

Pling o Plong Show

Deltagande i kvällens trängseln eller ej, det var frågan. Jag är ju inte speciellt imponerad....

Fenomenet har fel namn! ....Grillnatta? Töntigt och missvisande.

Och det är alldeles för sent att ändra på det. Folket kommer ju, så det får behållas tillsvidare. Ingen kommer att stjäla det.

Handla, handla handla och handla är idén i ett nötskal, och då kan en bit kyckling, klar som korvspad, läggas på grillen för att bli ljummen. Handla-ät ljummen kyckling!

I verkligheten består kvällen av att gå fram och tillbaka för att träffa folk. Eller för att se på udda typer som krupit fram från under sin sten. Eller att sitta i timmar på sin röv, och umgås med vänner och någon slags förtäring. Alltså inte ljummen kyckling.

Jag var rätt säker på att jag INTE skulle köpa något på rea, och helsäker på att INTE äta en billig kyckling, som betalats dyrt genom något impulsköp. Det blev en stor fika för tre, med mackor, kaffe och nån dricka. Så sant.

Det blev en förvånansvärt skön kväll!

178 kronor spenderat, och då slapp jag kycklingen helt. Musiken därtill slapp vi inte, men en del glada kommentarer vill jag inte vara utan....

Okej! Man skall absolut vara...positiv! Rockskolan har ju äntligen lyckats leverera.

Potatis var svaret

Det är svart som natten.

Ja, det är den naturligaste saken i världen... Klockan är kvart över ett på nattkröken. Klart det är svart! Och kräftmörkret börjar att etablera sig.

I och för sig kan man ju sörpla i sig viss vanlig mat, men ändå....

Jag tänker hellre på surströmming. Är det inte mer som riktig mat?

Fler dumma frågor....

Jätte tokigt

Hej o hå! Gnäll och pip...nej nu gick jag händelserna i förväg.

Jag tog ut gnället på det..svala? vädret i förskott. Ingen har ju gnällt ännu, så det kanske var min egen tanke?

-Förbannat svalt väder vi har, så här på semestern! Vad var det jag sa? Typiskt semesterväder, för då blir det bara joll... Gnissel o gnäll.

Glöm det!

Det skulle aldrig falla mig in att gnälla på det något svalare väder vi ser idag. Nyss var det ju hett som fasen, och möjligen att jag gnällde till lite om detta. Pust och stön blev det som minst, det erkänner jag. Men nu....är det väl helt perfekt väder? Jag kan röra mig fritt utan att flyta bort.

Igår var det verkligen varmt och intensivt i skogen. Ett jäkla hysteriskt rännande och skrikande. Fasen...nån varulv får man väl tåla så här i julinatten, och även skogsrået får vi stå ut med. Hon behöver, skall erkännas, ett lagom varmt klimat...Värre för henne om det varit som i januari.

Allt var bara ljug och nys! Gamla sägner och påhitt. Lite småfjantigt på ett sätt. Men...Det var så intensivt och tokigt, så snoret rann i armhålorna och jag blev svettig om näsan.

Näcken imponerade. Han fick mig nästan att trilla dit.

Drop in

Några dagar kom och gick, och en slags vana har redan infunnit sig. Jag klarar mig utan arbetet.

Jag behövde faktiskt några mer eller mindre bortkastade dagar till omställningen. Någon sorts abstinens slog till efter helgen, men den avklingar stadigt. Det är inget onaturligt att vi måste avprogrammeras först, innan vi kan leva med en semester på rätt sätt.

Jag kastade bort dagarna på saker jag inte minns. Det är dagar som flyter iväg åt något håll, helt av sig själva. Tre-fyra stycken offrar jag på sådant. Sedan blir det en bra semester.

Om jag så skruvar på semesterkranen efter några dagar, blir det ändå inte riktigt full sprutt på en gång. Det ska väl inte svämma över av semester heller!

På slutet kan det säkert få spruta åt alla jäkla håll. När torrsommaren, kanske i panik, övergår i höst. Då kan det å andra sidan vara väl sent att sätta på vattenspridaren.

Ett kilo och 2.20

Mina två träkajaker gör sig bäst tillsammans med träpaddlar. Visserligen kan plast- eller kolfiberpaddlar vara bra grejor, men de är rätt opersonliga och bara skriker: Stilbrott!

Idag bröt jag stilen å det gruvligaste när jag köpte två syntetiska kajakpaddlar, i olika modeller. En med aluminiumskaft och en med kolfiberdito. Hemskt... förlåt?

Ja, men jag orkade inte göra en fin träpaddel nu, som ersättning till förlorat gods. Jag måste få inspiration och lust först. Tid och ork.

Alltså måste jag helst ut och paddla, eftersom det laddar mig och ger mig sån lust åter, så att jag gärna sätter mig ner och slöjdar till en fin träpaddel, eller så...

Så det var bara att åka och köpa något på direkten. Och det blev två stycken inköpta på direkten...

Vad skall jag sedan skylla på? Haha..

Jag köpte även ett aluminiumspritkök, av billigaste piratmodell. Det passar bra som komplement till kronans enmanskök. Den gamla, den med snuskburk pratar jag om.

Den tål nog allt, den...pansarsnuskburken så sotig och fin. Skramlet från den väcker många lumparminnen till liv, och då fortsätter jag gladeligen med spriten i köket.

Jaha? Det var det teoretiska. Återstår det praktiska, som till exempel en tur på skuggiga slingrande vatten, toppat med åskskur eller gassande sol? Någonstans, med träkajak och tillbehör...

Trä eller syntet, ja det kvittar väl. Aluminium, det är gränsfall så det fräser.

Han vet det

Finurligt nog avstod jag från att köra idag. Det hade ändå bara slutat på ett sätt: Förnedring!

Jag förstår när jag skall backa. Backar, det gör man innan man målar in sig i nåt hörn, eller helt enkelt bara är för kaxig. Backen i, utan att det märks, och sen behöver man inte alls erkänna att man är besegrad. Jag startade inte i racet.

Gokart är för ungdomar! ...små bilar som studsar...klena motorer.....gummistänk och oljerök.....motorsågsmotorer....med startsnören.....ordningsregler....placebofartkänsla....

Och så var det ju.....linjeval ..... g-kraft....slicka en däckstrave ....armkramper .......sladd .....bromspunkter .....reaktionsförmåga .....insugsljud ....näramarken-upplevelse....fartvind....vibrationer. Ja, det var det ju.....

Vad är det för fel på det då? Nä, inget vad jag vet. Var lite öm i ryggen bara....

Inte värt att chansa bara för att man skall sätta juniorer på plats.... Det kan ju komma att straffa sig om man är aningen för kaxig.

Ryggar är inte att leka med. Grabbjävel!

Även skogens konung

Enkelt tidsfördriv, eller liten naturupplevelse i närmsta dike, eller på en igenväxande fuktig äng:

-Plocka några knippen av älgört, bunta ihop med lämpliga...ta buntband...häng på tork i sval skugga. Det tar högst en kvart - plus resan. Säg femton minuter.

Nu har vi alltså ett te på tork, som förutom att vara gott , även hjälper mot huvudvärk och ömhet i hela kroppen. Blommorna är söta, bladen fränare, så välj själva hur mycket tukt ni vill utsätta en motspänstig skallvärk för...

Blanda med andra smaker såklart, om det var så ovant. Earl Grey låter bekant? Rosenblad och lime? Något får ni räkna ut själva...

De blommar över just nu, snabbt går det, och det gäller att förse sitt hemapotek idag! I morgon är en annan dag.

Då har jag inte värk i rygg eller huvud. Närå.

Kommer måndag....väl?

Ledigt. Ledigt. Ledigt. Ledigt. -Hur skall detta sluta?

Det känns konstigt att vara ledig. Jag känner mig som nybörjare på sånt, så jävlar vad jag skall träna ikapp!

Efter någon dag kan det kännas lite invant, men det har ju bara gått någon timme av semestern ännu.....sådåså.

verkligen.se

Här går det inte att sova!

Åkermarken runt tomten har delvis skördats, och balarna hämtas, närhelst det finns tid. Just nu fanns det tid.

Jag tycker att det gör alldeles detsamma att det skramlar under några nätter. Det skall mycket till innan jag retar upp mig på något så nödvändigt som åkerbruket. Tur att någon fortfarande vill hålla på med steniga och orationella små åkerlappar.

Byar behöver verkligen öppna åkrar, och som minst några rejäla öppna ytor. Jag skulle inte vilja bo med bara en skog som utsikt, även om skogen helst skall finnas rätt nära.

Skog bakom, åker på sidan och framför, kanske kryddad med någon träddunge. Och sedan en sjö som glittrar där framför, och blänker till lite mellan löven i dungen. Det vore rätt trevligt.

Jag skall titta i morgon bitti om allt ligger kvar. Idag glömde jag att se hur det verkligen var. Stapplade hem, blundade och kvicknade sent omsider till, men det var mörkt ute. Redan?

Så lyste en traktor upp en del av en nyskördad åker och några vita balar, och jag funderade lite på hur det skulle kunna se ut när det är som bäst.

Jag jämför i morgon, och då ser jag det.

Men snälla monstren!

Högsommar! Åsksommar? Blandad kompott....

Till och med jag ser att kvällarna är aaaaningen mörkare nu. Fortfarande ljusa...men ändå.

Perfekt att ha fått fina ljusa försommarkvällar, och långa somriga dygn, fastän man jobbat. Nu när det blir semester kan jag stå ut med en aning mindre med dagsljus. Jag hittar vägen mellan stammarna i skumrasket.

Squashen växer nåt alldeles fruktansvärt i den gamla drivbänken. Jätteblad på en gång...och....Alien?

Knirk

Tänk att få ligga i en hängmatta och drömma. Det unnar jag fler, sådana här fina kvällar.

Jag, med en ryggsäck med ont, kravlade mig dit efter kvällsmaten. Efter en stunds drömmande lämnade jag hängmattan lugnt gungande i vinden. Jag gick ledigt därifrån.

Vad mjukt och enkelt den botade mig.

Hantlarna efteråt, det var väl bara ren vrånghet.... men de kändes annorlunda. Som upphängda i stroppar...

Ibland väger man lätt, men lyfter tungt, och ibland lyfter det inte fast det är lätt, och ibland bör man väga sig fast man lätt kan väga för och emot, och ibland lättar man på trycket fast man inte bör.......men det är så olika ju!

Idag väger jag lätt, och skiter i det tunga.

Lite neredär

Någon körde en kniv i min rygg, och glömde den kvar...

Jag sa i förra veckan, att min rygg varit i fantastisk fin form en längre tid. Inte ett enda litet problem under lång tid. Det kom direkt som ett brev på posten. Vems är kniven?

Det hugger till i vissa lägen, så infernaliskt, så att det är svårt att slappna av. Jag blir sned av det.

Trots att motsatsen rekommenderas, skall jag gå till vila framför tv:n.

Nu blir det race! Ja, vem tar rygg på vem? Och hugger vid första bästa tillfälle....

Signalgult kontaktbar pratbar

Det var ingen tung uppgift igår. En kväll med Nattvandrarna i sommarvädret är inte jobbigt alls. Prova?

Herregud vad snälla alla var! Mesiga....men kreativa, fina, roliga och skräpiga.

De frågar så roliga saker. Ibland tror de att vi är deras kompisar. På riktigt....

Jag skulle till exempel fixa till en surande kamrat åt en glad, men samtidigt lika sur kille. Han trodde att jag skulle kunna greja det. Medla ihop efter någon fnurra, men framför allt hitta densamme. Jag tror att problemet mest var att bästisen var på drift, eller troligen han själv. Mobilberoende förstår jag mig på sådana gånger, för hur skall man kunna hitta?

Vi var perfekta samarbetspartners för de som hade fungerande telefoner. När någon plötsligt ställde sig bredvid oss och ringde, hördes det flera gånger: -Titta efter gula jackorna!

Fantastiskt lyckat. Varför har inte alla gula jackor?

De kan inte alltid klargöra vad de vill, när de frågar om något.

De kanske vill prata lite? Det verkar så...Och då pratar vi.

Vi skall inte klaga, men det var onödigt att vi åkte dit till festivalen igår kväll. Alltså var det precis som man kan önska. Det var bra.

Lika långa snören

Jag tycker inte att man skall behöva önska tyskarna dit pepparn växer. De kan importera den själva, för mild, det var verkligen anrättningen.

Väl framme vid semifinal var det dags för långjolmarna att åka ur. Fantasin, kryddan och elden saknades och verkligheten kom ikapp dem.

Spanien kan mycket bättre än så här. Vänta bara. Och kanske är de längre i finalen? Det förvånar mig inte alls. Det finns mest potential där, om det nu är där skon klämmer. De har ju växt en del hittills, så varför inte en bit till?

Sköna skor är förresten ett måste. Svettiga eller ej, men sköna skor trampar man lättare och längre med. Jag har sällan problem med sådant. Mina fötter får oftast plats, i skor som inte klämmer.

På rulle i evighet

Vilken fin sommar!

Jag måste påminna mig att det finns en fin sommar utanför vardagsfönster och bredvid färdvägar.

Jag är ju mitt i den!

Idag hade jag svårt att kolla på den....men den märktes ändå rejält under arbetets gång när jag rullade fram, och rullade bak. Och jag rullade om igen. Svettpärlorna rullade...nej de forsade ner.

Så bytte jag en tröja. Ja, två gånger.

Den blev ljusblå även andra gången.

Barfota

Åskan kom lägligt. Det blev tillfälle till dammsugning av datorn.....

När jag ändå skulle koppla bort anslutningarna vid åskvädret och samtidigt inte kunde göra så mycket annat i hushållet, kunde jag ju öppna och kolla hur mycket damm som samlats där sedan förra städningen.

Det var snabbt gjort!

Att städa tog däremot längre tid....

Vid...framkallningen, hittade jag några fläktar och kylflänsar som måste ha ägnat sig åt andra uppgifter än vad de var avsedda för. Rejäla dammbyggen...och man funderar om det kunde bo möss där.

Mycket pillande, med pensel och små pinnar, har gjort susen. Vilka lugna fläktar, trots värmen! Det får bli tätare mellan åskvädren så att det blir någonting gjort...

I natt var det så varmt som 23 grader vid tre-fyratiden. Fantastiskt!....varmt.

Jag klarar inte riktigt av att det inomhus är värre än så, och det blev en vaknatt på grund av svett, kryp och kli. Ingen idé att ens försöka efter första testet. Upp och ut bara!

Ett tag i taget

Jag har varit ute och pysslat i trädgården en stund. Det var direkt efter frukost, och innan hettan slog till på allvar. Nu blir det inget mer sådant under under dagen, utan vi får se hur kvällen blir. Varm blir den säkert.

Det känns lockande att tänka sig en tur på sjön med kajak. Inte just nu....men sent i kväll blir det perfekt. Kanske det är precis lagom varmt? ...och fikat är ju med....och ett litet kastspö? Kameran...

En kajak tar inte mycket energi, utan den går otroligt lätt i den riktning man önskar. Man väljer själv sin fart. Och man kommer nära. Nära både natur och sig själv. Otroligt avkopplande och samtidigt uppladdande. En perfekt liten farkost.

Tänk om jag skulle få på en stor klumpig gös? En perfekt liten farkost som släpas av en klumpig gös.... JAA! Det blir .....kul?

Eller?

Framtiden

Jag har häcken full...för det är mailbombning på gång.

Pensionisten laddar på centralt, och jag gör upprepade utfall mot sämre skyddade delar. Slaget står och väger.

Han känner sig i sin anspråkslöshet helt missförstådd, och för sina idéer och gärningars skull otacksamt behandlad. Helt utan Nobelpris och i saknad av rejäla lokala gratifikationer hotar människan med att flytta söder om Dalälven!

Jag påstår att den stora ansamlingen av skro...projekt, skruttbi....fordon, samt loppi....övriga föremål, gör det enklare med en flyttning av Dalälven norrut.

Varför krångla till saker?

Tror jag det

En känd lokal teknikprofil, verksam innan köpingen blev stad led, trots stor pondus, av en oerhörd rädsla för åska.

Böner och intensiv bibelläsning stillade hans oro i någon mån, men när åskvädren dog bort kom det heta humöret fram och tog överhanden. Han sägs ha sagt ungefär så här när religiositeten snabbt svalnade och byttes mot den vardagliga hettan:

-Det är då åt helvete att man ska sitta och jävlas på det här viset! ....Jag skall ta mej fan bygga mej en åskledare jag!

Åskledaren blev visst konstruerad och fungerade säkert som den skulle, liksom även en omtalad bil. Vad det nu har med åska att göra...

Den lilla åskan idag har inte framtvingat några uppfinningar av värde ....men jag kan vara beredd, och ta fram nån skrift, bara utifall.....Napp o Nytt, Hobbex eller någon liknande gammal bibel.

Svärandet, det går väl sisådär....

Knappt mätbart

Jag gillade den skuren!

Kort och bra!

Om det blir rena värmeböljan framöver kan de få vara i mer än tio minuter åt gången. Jag lovar.

Bett på bett på bett, och en inuti örat

Förbaskade grabb...jag blev ju utlurad i mygghelvetet igen, men nu är det nog för ett tag...Jävla.... idéer? Men vilken fantastisk matlåda jag får med mej i morgon!

Matlådan innehåller nyfiskad öring, som jag stekte i rejält med smör alldeles nyss. Ja, alldeles nyss, mitt i natten, stekte jag en full panna med fin fet fisk.

Det räcker även till sommarlovssonens lunch i morgon, men potatisen, den får han koka själv. Jag tog de sista till min matlåda, och pulvermos....njaää. Inte!

Och blir det pulvermos när han är ensam hemma, så må det vara hänt, för jag tror inte att det blir förstört av det. Delikat fisk är det, oavsett tillbehör.

Förbaskade grabb! Han tålde mygg som vore han bepansrad. Jag klagade inte så att han hörde något, men det var jag som bestämde att vi skulle åka hem efter tre timmars fiske. Jobbet, sa jag....jobbet!

Nu sitter jag och väntar ut effekten av fullmånen. Snart överraskar jag den och lägger mej.

Jag skall tänka på det bästa jag vet. Så skiter jag nog bäst i fullmånen.

Ja men då så

Nu blev det måndag! Jag verkar att behöva det.

Det går inte att flumma runt och bara vara ledig så här. Tre dagar i sträck är påfrestande. Midsommarafton, en fiskedag och sen en släktträff, det tar på krafterna.

Gängor är luriga prylar. Ibland kommer man inte i dom alls, och det kan gå en på nerverna.

Jag känner att tre dagar ledigt är alldeles lagom. Det spårade inte ur helt.

Tackla lagom tungt

Hinkvis med strömming! Och trångt för armbågarna, som om det handlat om sardiner istället för strömmingsfiske...historier går...

Men när vi för en gångs skull kommer iväg på strömmingsfiske skall det vara gott om plats, lugnt och avstressande.

Det var alltså perfekt idag!

Fem timmar i lugn och ro, med fika och lite skitprat. Det var några få som provade ett lugnt fiske lika som vi gjorde. De kom dock senare och åkte tidigare. De kanske hade varit med förr?

Till slut fick vi äntligen några stycken att lägga i en hink förberedd med kylblock och allt. Den kylan var överdimensionerad! En smakbit var till familjen....

Färsk strömming är sagolikt god...så mycket kunde jag smaka av från den lilla portionen. Mest kände jag smaken av en jättefin dag på en kajkant. Det var jag och sonen, fred, frid och fröjd.

Strömmingsfiske kan vara givande.