Damm under trappan

Det började med skridskor, och slutade med Mina dokument.

Sökandet efter sonens skridskor i källaren slutade nyss. Det var inte så lätt att hitta dem. Rent omöjligt! Fyra par i någorlunda storlek fann vi, men icke! Han har således växt ur dem....

Men klubborna, de var......urväxta!

Nu kommer vi till bandybyxor....Jag vägrar att kolla! Och hjälmen? Men då djävl...den har han inte växt ur! ?

Bandyklubborna var korta redan förra året. Men det finns att ta av, så att säga. Jag har samlat på mej kaffeved och lagat till. Limmat och fixat. Det är bara att dunka på så flisorna yr. De räcker till barnbarnen med.

Men då är det redan nåt annat än komposit som gäller. Vad vet vi inte, men jag tycker ändå att det är bra med trä. Det går ju att laga småsprickor så lätt och när det är slutspelat med dem kan man alltid bygga in böjen i en kanot eller nåt.

Pepparkakshästar

De stod där och försökte omsätta sina bakverk till klassens Spanienresa. Jag tror att ruljansen inte nådde riktigt de höjder som ungdomarna önskade. Ett rejält stödköp gjordes för att slippa dåligt samvete, och för att få hem lite fikabröd som man ändå skall ha.

Och några bekanta profiler gräddade sina kolbullar samtidigt som ett hästekipage med pinglor doftade förbi. Då kände man lite av stämning, men det var mer som från en kolarskog än från jul på stan.

Det hade underlättat om det varit mer folk på julskyltningen idag men vanligt folk kan ha annat att göra än att ränna på stan för att shoppa.

Just julskyltning är ett begrepp som inte stämmer så bra, för jag såg knappt något julpynt, tomtar eller liknande under en dryg timme på gatorna. Det enda speciella var en ful pelikan som skrämde barn när han delade ut något. Inte så mysigt att få en pelikannäbb ner i sittvagnen när man tror mer på tomten.

Förr pyntades skyltfönster vackert och efter konstens alla regler, kanske med en tävlingsinstinkt bakom. Att förlora pyntningen mot grannbutiken eller konkurrenten såg inte bra ut. Nu ser det inte bra ut i någon affärsskyltning. Idag verkar det att räcka med att hafsa ut ett par meter glitter och en ful plasttomte. Jag tindrar inte med ögonen åt det.

Vi köpte en mössa på sportaffären och sedan var skyltsöndagen över. Det inköpta fikabrödet smakade trots allt bra efteråt, men mössan som passade så bra i affären rämnade rejält när den tappade tråden. Vi har som tur är ett kvitto från skyltsöndagens huvudsakliga inköp. Men när det gäller bullarna, där var det svart.

Zapperz

Det roligaste med Dansbandskampen var att ljudet hos Peter Settman försvann ett bra tag. Programmet blev inte sämre av det.

....och nu måste jag säga att jag bara råkade knäppa över, av misstag, och då var det så konstigt med ljudet. Settman hade stora mickar i var hand, och jag kollade vad som hände en stund. Sen kom ljudet tillbaka och då ungefär hade jag tittat klart på det.

Och Nanne Grönvall gav bort en klänningstrasa till en annan sångerska på uppgång, medan något annat band fick kakor med laxermedel av mottävlande.

Minst en i juryn hade verkligen dominerande pushup. De kom rejält upp över bordskanten och nästan till hakan. Men det missade jag eftersom jag inte tittade, sa jag.

Inventering

Jag gillar inte att se dessa obehagliga nyheter om ungdomar som burit iväg. Och i den här lilla staden känner man igen namn på ungdomar de flesta gånger man får höra om dem. Vare sig det är droger eller buskörning är det lika jobbigt att läsa om sådant när man har egna tonåringar att sörja för.

Jag kollade noga idag var våra bilnycklar inklusive dubletter finns. Och samma sak med nycklar till andra farliga prylskåp. Här skall inte ligga sånt framme eller i ett simpelt nyckelskåp!

Någonstans måste de förvaras, men jag får fortsätta att ta med mej det mesta av den arsenalen när jag åker hemmifrån. Det brukar funka bra, men väskan kan bli tung och skramlig, men so what? Då får man en väska som betyder nåt med sig. Lite viktig trots oviktiga ärenden.

Väghållning

Derbyt kommer ju att kommenteras och beskrivas på flera andra platser. Jag kan berätta vad jag höll på med under tiden.

Vid ankomsten: Fiffilurade jag på var jag skulle ta vägen på parkeringen. Sedan körde jag in och parkerade ovanpå den platta vägsladd som travet brukar lämna där i kanten. Ett grovt järnrör, kedjor och lite släpringar liggande platt på marken hindrar inte. Där stod ju inte nån bil, parkerad på det järnskrotet före mej så det var bara att studsa dit.

Och på läktarn: Jag var där och smälte maten. Pölsa och fläsk. Jag var där och hade en trevlig stund. Jag hade ett helvete en lång stund. Jag rapade vitlök, för vi hade ju snajsat till fläsket med vitlöksyoghurt. Jag svettades i onödig ulltröja. Jag köpte en kopp kaffe, och en dricka väldigt ljummen. Det var salt fläsk.

Sedan hoppades det lite på läktarn och jag fick halsbränna, av både mat och hopp. Och hoppet kom och gick. Hoppade hit och dit. Sen blev det ett evigt klapprande mot isen i röken och då var vi så nöjda. Vi gick till bilen, som ju fått häftig fyrhjulssladd, och åkte hem.

Julgran i bakrutan

Jag har inte alls letat efter siffrorna som låser upp den strömlösa gamla bilstereon. När den gick i baklås vid batteribytet var det inte läge eller intresse för att leta alls. Tyst är den, och alldeles död, och den skall inte starta igen.

Den skulle ju i och för sig ha kunnat brukas ett tag till eftersom jag bara brukar lyssna på radion. Den grenen var den bra på, men inget mer heller.

Jag har en urgammal bil, en trotjänare med många mil i sig, och den skall faktiskt få en ny ljudkälla. Jag skall unna den det som ett försök att visa bättre omsorg. Jag hoppas att den förstår det försöket till kompensation. Risken är att den spottar ut sina gamla högtalare ur dörrarna. Den säger verkligen ifrån när jag beter mej!

Undrar om det kan skära sig när man blandar gammal Volvo, doftgran och usb? Men det kanske kan funka för den jag har nu tror jag heter "Nybilsdoft".

Doftgranen luktar förresten lite skumt men matchar det dåliga halvljuset väl.

Inget tillägg

Livet är inte bara bandy. Livet är väldigt lite bandy egentligen, men visst är det sporten!

Trots mindre skönspel och mer kamp och jävlaranamma var det en bra match ikväll. Ett ovisst möte som avgjordes i sista minuterna, precis som det skall vara.

Ovisst, javisst, men rättvist utfall sett till spelet. Bajen var farliga och effektiva framåt när Bollnäs drällde till det på egen halva några gånger, men annars var det en stabil insats i det hela. Plumpen är att det läcker så väldigt de första tre-fyra minuterna. Som vanligt kan sägas.

Utan denna "normalstart" hade det troligtvis varit en mer behaglig resa genom två halvlekar, men det gör ju inget att det är spänning, bara det sedan går vägen. Jag tror att de arbetar en del på att bli bättre på att täta i början för det är ett måste i täta målsnåla matcher. Det går inte jämt att komma igen från två snabba i baken. Eller efter tre, som mot Saik.

Själv brukar jag komma igen efter 23 och komma i andra andningen. Nu är vi där igen, men mönstret kan brytas. Nöjd och belåten stänger vi butiken. Det behövs inga fler mål ikväll.

Såsigt väder

Men nu blir det till att öka! Mat? Vad för slag? Okej, det finns lite rester. Och kläder är i ordning..nähä..

Och var är skorna, en ren keps och bandyglasögonen? De billiga som det inte gör något att få sönderslagna. Jo men tänk om det blir slagsmål? Det får man inte missa.

Att det är något mindre med regn just nu verkar positivt. Det kanske kan hålla sig på en anständig nivå. Men knotter? Jag gillar inte studsbollar efter isen.

Japp, då fräser vi på lite rester. Älgstek från förr med kokt potatis. Det steker vi upp i en panna, slår på sås och skiter i grönsakerna. Grönsakerna skall förhoppningsvis tuggas väl senare. I 90 minuter.

Dagen före

Efter gårdagens snabba möte med damen och sprutan, finns inget bevis kvar. Inget ömt, inget som kliar eller gör mej svag. Det blir som det alltid blir: Helt problemfritt efter att ha tagit en influensaspruta. Kanske jag är lyckligt lottad?

Det är skönt att veta att man slipper flunsan den här gången. Jag unnar ingen de symptom som jag hade tidigare, vid de flunsor jag minns. Det var en plåga! Alltså väger en årlig spruta väldigt lätt i jämförelse med själva plågan, även om den kommer med flera år mellan.

En riktig injektion

När jag befann mej där bakom, och i skydd med den kvinnan, var det som att allt föll på plats. Den långa väntan var över. Nu kände jag den trygghet som jag sedan länge saknat. Jag tog av mej tröjan utan att tveka och tog emot henne med öppna armar.

Det var över på ett ögonblick. -Nu får du gå, sa hon vänligt och vände sig om.

Var det redan gjort? Var det inget mer ? Nej det var allt. Inte ens ett litet stick av vemod hann jag känna innan vi skildes. Vårt möte var ju bara för en kort sekund. Nu kan jag hoppas och tro att det var ett möte med någon form av behållning. Eller egentligen ett antimöte, där resultatet helst blir inget.

Vi får bara avvakta och se hur pass mycket motstånd jag kan uppbåda efter detta. Det borde vara en engångsföreteelse, för det påstod hon. Men jag har inget problem med att upprepa mej. Nej då.

Vad tror dom?

Går det att trycka i sej vilken skit som helst bara för att kunna festa. Knark lika billigt som några öl, rengöringsmedel i dunkar och fan vet vad.

Dödsfall

Hellre än att dricka städmedel så dricker jag piss! När...om man vaknar efter moppningen, och är avtorkad och avskrubbad sin GHB så kanske det är riktigt rent i skallen. Väl urstädat!

Bedrövligt liv de får/väljer/tvingas till/köper...välj alternativ själva.

Jag väljer nåt annat själv. Jag försöker bidra med det lilla jag kan. Prata med dem, vandra på stan och titta till. Se dem, och gärna så att man kan se dem i ögonen. Ibland vill de nåt annat.

Full igen

Full som fanken på söndagmorgon. Här är det aldrig brist på dricka. Och klart som korvspad.

Vi har det rätt bra här, trots att det ibland klagas på att det kan vara öken. Men det är helt skilda begrepp. Friskt vatten ser jag som en förmån, men borde vara en rättighet.

Det kanske är lite annorlunda med den andra sortens öken vi pratar om, men den kan vi lättare påverka. Plantera och vattna lite själva bara.

Ett Ett Noll

Det står ofta bara en bil hemma på gården numer. Det innebär att skjutsning och hämtning har reducerats till nästan omätbara siffror. Vad lämpligt det är, nu när det är mycket tur och retur gånger två som har ersatts av en enkel tur och retur utförd av vederbörande själv.

Jag tycker verkligen att hon skall få nycklarna de gånger hon frågar. Jag tycker att det är så bra att fortsätta att träna... men det vågar jag inte säga högt. Träna vidare bara, och ta bilen tänker jag tyst, men vad sjutton, det är det andra som hägrar.

-Nu jäklar kan man...bära iväg bara!Nyttan med päron minskade hälsosamt mycket, utom nyttan av deras fordon...

Min bil står ofta hemma, och den gamla skorven har hon inte lånat. Och jag råkade dessutom bryta strömmen vid ett batteribyte och koden till stereon, som då hade låst sig, har jag inte hittat bland bilpapperen. Jag har letat..lite, men den är som bortblåst!

Nu har jag haft lite mycket att fixa med så det blir inte av att leta så noga, men jag tycker att det är tyst att åka i min bil, det erkänner jag, och det tycker hon med. Det blir väl så att jag hittar siffrorna någon gång, men fan vet var jag hade dem nerskrivna.

Kolsyra

Kvällens vattenprov: Diskvatten är bästa jämförelsen.

Det går fort framåt. I morgon ser det ut som citronvatten på matbordet, när det är dagen efter. Det kan man vilja dricka.

Kvällschoklad

Uppe igen, och locket på! Jag är väl inte tyst ändå, för det gäller bara brunnslocket. Nu på kvällssidan är vattnet på igen, efter slanglagning, kalkfilterservice och byte av bottenventilen.

Det är ett jäkla kladdgöra när man skall arbeta nere i en djup vattenbrunn. Var man än vänder rumpan, axlarna och skallen så är det kladdigt och blött. Brungrått kladd efter år av vatten som sakta trängen in via porer och skarvar och avsätter. Och de som har mer utstående kroppsdelar än jag skulle jag vilja skåda efter en sådan operation.

Och snacka om torrt i brunnen! Vi behöver höja pH:t en aning och kalk skyddar även rör lite extra så därav en tunna med sådant, och med bottenventil i mitten. När vi slangade ner krossad kalksten i filtertunnan på botten var det inte ett uns av fukt i luften därnere. Det var mer som att brottas i en mjölsäck. Jag vann, och sedan var det bara att skruva dit en koppling och titta sig i spegeln....

Choklad var vad som kom ur kranarna nyss när jag startat upp systemet, men nu kan vi i varje fall göra både det ena och det andra, för toan är i funktion igen. Snart har vi tillbaka det fina klara och goda vatten vi alltid har i den brunnen. Den som aldrig sinat ens i värsta torkan.

Det är bara att spola ur systemet vartefter nivån ökar i brunnen för att få rent i alla rör. Bara det inte blir något bortglömd blindtarm med skämt lortvatten? Om jag funderar på det en stund, så kanske det klarnar.

I grevens tid å andra sidan

En poäng i sammanhanget är det ändå.

Pumpa läns

Snart är botten nådd! Det var sjutton vad smal den vattenbrunnen är. Den var större för tjugo år sedan och då klättrade man obehindrat ner med grejor, lampor och skopor för att städa på bottnen, men nu är det sämre med plats. Det vete sjutton om inte den har blivit djupare med?

Det går ju knappt att vända sig där, och jag som skulle ha med junior som hjälp nere på bottnen. Han får göra det ensam tror jag. Jag kan stå där uppe och dirigera med fast hand, och planera nästa steg.

På det igen! Nu är det locket av för ett tag.

Får vatten i backen?

Visst får vi vatten i backen, och i stora mängder, men jag menar att just vattnet fått i backen.. Inte marken, utan växeln bakåt. Det är in och vänder i hydroforen, sen backar det ut igen i smyg.

Men jag har nog märkt det för jag hör att pumpen startar omotiverat i smyg. Och nålen på mätaren darrar, och tvekar. Sen bär det av neråt. Inte så fort för all del, men alldeles tillräckligt fort för att jag skall inse att det är problem på gång. Någonting därute och därnere håller inte tätt, så är det bara. Sugslang, skarvkoppling eller bottenventil? Där är punkan, men vilket, det återstår att upptäcka.

Och upptäckten kommer att ske efter det att en sex meters brunn pumpats nästan torr, alltså ända ner till botten. Om det nu är möjligt i denna plaskvinterhöst. Det är frågan det? I en brunn som ger sådana mängder med vatten hela tiden under en torrsommar. En sänkpump klarar det kanske lätt, men det kan vara tidsödande och kallt där nere på slutet, och man kanske tappar sugen....

Det blir intressant att se hur det är nere i djupet på brunnen vi grävde under vissa besvär. Jag skall även städa bottnen och fylla på ett kalkmaterial i stora filtertunnan som står där nere. Det skulle jag ha gjort redan tidigare, men då var det inget som var trasigt och skulle åtgärdas. Nu är det bara att göra´t.

Mobil ostsås

Jag borde ha förstått det. Det var jag som fick köra hem familjen från krogen. Öl och bilkörning, ni vet, och jag dricker oftast bara vatten till bluecheesechicken och annan kryddad mat.

Vilken glad vanlig kväll man råkade på. Jag blev inte ens irriterad på kvinnan som skrek i sin mobiltelefon mitt i maten. Jag försöker ofta att göra lite roliga inlägg i debatten men hon var antagligen mycket fokuserad på sin uppgift, eller så ignorerade hon mina tafatta skämt. 50/50 tror jag.

Pepes Bodega!

Rattarattara! ...Var fan ligger Pepes Bodega? Det blir krogbesök ikväll, det är ju Lillördag. Perfekt timat! Det skall bli fint med lite fest mitt i veckan, trots det eländigt nyktra levernet man envisas med. Vi skall nog skoja till det ändå, för det känns som att det är dragläge ikväll.

Och så har vi ju en till fyllechaffis att anlita, när den vanliga somnar vid bordet. Det är bara att säga: Skål för chauffören! Du var verkligen bra i vårt eget Körslag! Minst lika bra som dirigenten, som ibland kunde vara riktigt borta i noterna.

Må du hålla dej kvar, både på den breda som smala vägen, med din nyvunna frihet...Ja, under ansvar såklart, vuxna människa...Hurra!

Nu blev det motorstopp för mej, men puh vad roligt det kan vara en Onsdag i gråveckan.

På de sju haven och seglar

Flottarkärlek? Axel Öman? Don Giovanni?

En flicka i varje by, en kvinna i varje hamn eller en....osv.

Nu har man en på Taiwan med. Disa heter hon och är så försynt och mystisk. Tre mail fick jag innehållande små konstiga tecken. Ett rutmönster av obegripligheter som kanske bedyrade mej den största kärlek.

Det var problem med musen, det märkte jag direkt, och det var kanske anledningen till denna korrespondens. Att visa på hur en mus kan bete sig.

Hon ville nog mej något, men vad? Men jag bryr mej inte så mycket om att det blir så där egentligen, men det hindrade mej lite i kvällens aktiviteter. Som vanligt engagerar man sej ändå i dessa inviter från Asien och funderar vad syftet var. Var det bara en skojig flirt, eller var det som en rejäl influensa?

Eller så var musproblemen något helt annat egentligen. Glapp och sladdrig bara?

Kväll men..

Jo! Det är kväll. Det är bara att inse det. Det är en ny Måndag som väntar, och lika fort som förra helgen tog slut, lika fort gick det nu.

Tänk om man skulle hålla ett sådant högt tempo jämt under veckorna som när helgerna förbrukas? Då skulle man kanske missa helgerna helt. Swisch! Oj, Måndag igen. Och Fredag nästan direkt. Och vad skönt med helg...äntligen. Lika bra att önska GOD JUL på en gång.

Det var en rolig buss

Jag måste ändra mej! Självklart så kan jag ändra mej, och det utan prestige. Tidigare har jag påstått att vi troligen har Sveriges bästa spelmanslag, inte bandylaget ännu...utan spelmanslag. Folkmusik och sånt, ni vet?...fan, Hälsingar borde veta....

Jag måste erkänna att jag låg för lågt i bedömningen. De är Nordens bästa spelmanslag. Titeln bärgades ikväll i Nordiska mästerskapen för spelmanslag. Enligt rapporten nyss från en glad dotter var det en knapp kämpaseger mot gediget motstånd.

Själv tror jag att man vinner tävlingen på grund av ungdomligt oförstånd, gråskallarnas mode och yttre förutsättningar, samt ledarnas brist på gränsdragningar och omdöme. Jag gissar att taktiken var det vi vanligtvis kallar kaos. Det kan bli en bra kombination om man dessutom är en samling begåvade musiker.

Just detta att ha roligt, spänna bågen och andra strängar hårt, och sedan att släppa alla hämningar är vinnande. Och de är minst tre generationer tillsammans som trissar varandra till att verkligen ösa! Det är kanske då det blir fullt ös, drag, rock och inte knätofsar av det.

Bollnäsbygdens Spelmanslag saknar helt knätofsar. Men de har elgitarr, trollkarl och rökmaskin. Och reser smidigt runt i Sveriges land på bejublade turnéer och dansspelningar. Får jag lov?

Tid i tid och otid

Hembrännaren står på för fullt och producerar. Den här satsen räcker ett par dagar. Till Söndag säkert. Om den inte flyger i luften före vill säga. Ibland funderar man på hur det kan bli när man kokar för häftigt i en sådan mackapär.

Det är torrt och fint i luften och värmen i acctanken räcker mer än ett dygn vid sådana här temperaturer. Det är rätt bekvämt att inte behöva passa eldningen titt som tätt. En gång om dygnet, som mest, behöver jag brasa på. Och så bör jag sota själv i pannan en gång i veckan om jag är seriös och energisnål. Ibland är jag det, och jag tror att det infaller en sådan impuls i morgon. Typisk lördagsimpuls förresten.

-Jaha, idag är det Lördag, mina barn. Då sotar pappa pannan! Det brukar man göra varje Lördag, om man värmer sitt hus med fastbränsle. Kvart över tio bör det ske, för då blir resultatet som bäst!...?

Sånt folk finns säkert som har speciella tider för liknande sysslor. Jag kan tänka mej helgstädning på Söndagar efter lunch. Då tar man ju upp det mesta av helgens skräp och får det fint sen hela veckan.

-Fredagshandlingen, den gör vi klockan halv fem..på Torsdag!

Very international

Jag vill ta min spruta nu! Hellre har jag ont i armen och blir lite lagom knöven i några dagar än att jag får en jäkla grisig flunsa. Det ligger inte rätt i tiden att ta sig an en sådan pers nu. Och biverkningar, i lagom grad, det är väl bara ett bevis på att antikroppar bildas tror jag.

Jag är inte spruträdd, och har aldrig varit det som barn heller. Det var nästan roligt att få dem, i skolan tex. Kanske ett sätt att få visa sig tålig och stark. Det var inte så många områden som man kunde hävda sig på, så då valde jag vaccinering som min specialgren. Och sonen är inne på samma spår. Han gillade sprutor som liten och gillar det kanske ännu. Kanske...

Han blev hemskjutsad från skolan efter att ha fått symptom dagen efter. Jodå, visst var det sprutan, även om han inte erkände det själv. Men det var ju halva klassen som blev dålig så varför inte han? Själv så tror jag att det blev lite läge...det tisslas nog om att det borde gå att få gå hem om man blir klen efter sprutor...

Smarta jäklar. Skulle inte kunnat göra det själv bara, tåliga jag. Jag simulerade vanlig halsont rätt bra istället. Och huvudvärk. Det funkade lika bra, och då kunde man ju bestämma det vilken dag som helst. Vi var inte så influerad av världens åkommor på den tiden.

Tresexkant

Jag har fler än en gång beskrivit min syn på hur bra det kan vara att använda en symbol som hjälp i sitt vardagliga tänkande. En positiv symbol som håller ens fokus på rätt sak, och hjälper en att tänka positivt.

Jag gjorde mej en bild av en trekant, ritad på en gul postitlapp, och som bestod av tre ord skrivna på var sin sida. Numer tänker jag mej den alltid på en gul lapp, lustigt nog. Orden är tanke, handling och känsla. Egentligen heter den triangeln den kognitiva triangeln, men det låter konstigt och högtravande. Skit samma vad den heter, men bra är den, om man bara kommer ihåg den och samtidigt använder den positivt.

Den beskriver bara vad som händer i en när man just praktiserat något av de tre begreppen i figuren. Man tänker en tanke och handlar därefter, och man känner en känsla strax efter. Förhoppningsvis en positiv sådan, som genererar en positiv tanke......Bra va? Jag måste påminna mej om den ibland, och nu när jag skrev detta så blev det lite gult på en fläck i minnet. Post it!

Sexkant är även det en bra form. Jag får titt som tätt skruva lös termostaterna på några av värmeelementen och smörja upp den lilla kärvande pinne som skall reglera ventilen på elementen. Det funkar inte riktigt bra hela tiden men bara jag hittar den passande sexkantnyckeln så går det på ett par minuter. Värre än så är det inte. Och den här gången provade jag lite fett anpassad till båtmotorer. De är ju ofta i det "våta elementetet" så det kan säkert funka en längre tid på ett vattenelement....

Finns det förresten några bra ordvitsar att låna eller hyra? Finns det kanske någon bra ordvits över huvud taget? Jag kör på med de som finns tillgängliga så länge, men det har diskuterats om inte det finns nån terapi eller särskilt program för att bota det här med ordvitsar. Åke, den gamle räven borde veta...Mästaren! Vi plågades ju båda av detta. Sa vi i alla fall....Var anmäler man sej?

Forskning o Framsteg

Skall man åka på en liten höstkryssning? Det är rätt kallt på Östersjön nu på senhösten, men det är väl säkrare nu? Inte fel på livgrejor och så. De borde ju ha förbättrat och kollat och fixat med grejorna på båtarna...

Jag blev ändå lite fundersam på hur det funkar nuförtiden. Jag trodde att det var ett skämtprogram på radion idag. Funderar lite på det ännu. Kan de skoja om sådant på nyheterna?

De Italienska frälsarkransarna på våra färjor kan sjunka! Det lät inte som rätt princip. Sådana borde väl flyta en liten stund ändå? Så att man får ett litet hopp när man ligger där i spat.

Blufs! Där sjönk den...Var det båten eller ringen som vann?

Gamla fynd

Gamla och gamla? Ja, det beror på hur man ser på det. 47 miljoner år är rätt gammalt, men det är inte så gammalt som fynd. Den lilla damen döpt till Ida, fossilet av någon slags primat funnen i en gammal vulkankrater där nuvarande Tyskland ligger. Hon är ju rätt gammal. Fast ung..

På den tiden när hon skuttade runt, så gott det nu gick med en bruten handled, kanske inte Tyskland var riktigt påtänkt. Men kanske mänskligheten på ett sätt var det. Utvecklingen mot människan var i varje fall påbörjad och inväxlad på det spår vi nu rusar fram på. Nu mot okända växlar och stoppbockar. Solkurvor, rälsbrott och en ändstation...och det började 47 miljoner år tidigare. Cirka...

Svindlande vad vi människor vet mycket om allt möjligt nuförtiden. Genom datortomografer, kol-14metoder och andra fantastiska Guds uppfinningar. Nu har inte Herregud tillfört mej speciellt mycket avseende evolutionen, men jag tycker att vi borde använda en större del av vårt samlade vetande till att hålla oss på det gamla skraltiga spåret, sakta in lite och kolla av hur växlarna ligger framöver. Inte bara knäppa händerna och be att det håller. Det är precis på gränsen nu, med banans kapacitet och vår förmåga att bedriva denna persontågstrafik som mänsklighetens SJ.

47 miljoner år var det....Men om 47 år? Var står tåget då? Eller tuffar det på bara som vanligt ?

Halvgammal var den musik som hittades i musiksamlarens gömmor nyligen. Brilliant skapad av en halvung pianist. Vår främste pianist som tyvärr bara blev halvung, men som självklart, och välförtjänt, blev känd i svartvit tv. Toner som egentligen inte finns bland svarta och vita tangenter lektes fram. Säkert på fullt allvar.

Jag minns så väl en folkvisa som blev till jazz i direktsänd svartvit tv hos Hyland. Den hörnan gick rätt i mål.

Inget särskilt

Jag vet bara inte var "tiden tar vägen". Två helgdagar kom ju till en så fint. Så kändes det på den trötta fredag kväll: Två hela dagar och bara ledig! De skall jag verkligen utnyttja till max, och fylla med...ledigt inget.

Jag minns inte att jag gjort särskilt mycket under dessa två långa dagar. Men jag minns att jag inte gjort särskilt mycket. Det är skillnad på olika...

Då har jag nog varit riktigt ledig ändå. Tur att jag gjorde så, och inte förstörde det med något annat.

Men lägg på en rem!

En gammal stereo, hög som ett hus och med fronter i borstad aluminium hörde sej själv återfödas nyss. Det lät väl sisådär, och det obligatoriska svajet i vinylspelaren är inte något större problem. Det måste bara bero på den fnösktorra gamla krokiga drivremmen som stått där parkerad i ett och samma läge under många år.

Nu har jag koll på våra tre vinylspelare. Alla funkar som förut, men drivremmarna är från Hedenhös tid. Gjordes de av näver? Det kanske var så länge sedan... Har de nya sådana på första bästa elektronikaffär nu för tiden? Jag vet inte, men det var för ungefär femton år sedan som jag köpte ett grammofonstift senast, och då fick de beställa hem det. Kanske det går att få hem några nya remmar från lokale handlaren?

Vinylspelandet går i små perioder. Det kommer nåt litet ryck ibland då man spelar igenom några Lp från förr, men sen ligger det i träda igen. Och remmar torkar till och får tvärveck runt axeln.

Det var nog en riktig materialsport, detta analoga ljudspelande. Vad mycket rengöringstillbehör jag hittade. Plyschborstar i otaliga varianter, till och med armställningar och grejs till sådana, och skivunderlägg med antistat och gamla mystiska vätskor.

Och skivor....som jag inte tänker nämna här. De som jag inte köpte själv, utan fick i present av snälla släktingar....Man kan ju skratta nu, men då var det inte kul! Men det som är kul är att vinylspelandet är inne bland yngre. De köper loppisskivor och då kan jag hänga med lite i trenden för en gångs skull. Jag hittar några skapliga i mina loppisgömmor, det vet jag.

Kokosnötter!

Undrar om det var väder idag med. Jag har inte kollat riktigt. Innedag, återhämtning, The holy grail och föda är viktigare än aktiviteter med kroppen just nu. Det har rörts på denna kropp så att det räcker under de sista veckornas jobb. Men jag orkar skratta åt kokosnötterna på film. Ride on!

Påpiggade kocken gjorde senare idag rejäl föda i storkastrull, med allt i ett. Rotfrukter, kryddor, korvbitar och hackat rökt kött. Kokt i samma stora kastrull till en lagom grötig gryta. Basmat för kroppsarbetare och löst folk, ungefär som stuv. Se tidigare kapitel. Sådan mat som gärna tas i flera portioner...extra...

Jag hittade en sats med bortglömda nya stämjärn i en påse hängande på en krok i pannrummet. Sådant gläder mej. Alltså borde jag ha tänkt att slöjda något eftersom jag köpte dem...men vad?

Jag skall, medan jag funderar på det, ta och tillverka en bra och väl balanserad träklubba passande till stämjärnen, eftersom den nuvarande inte är riktigt anpassad. Jag använder förresten aldrig en vanlig hammare till stämjärnsslöjd. Det är ungefär som att jag skulle ta ketchup på varmkorv. Otänkbart!

Det går så mycket bättre med en rund träklubba. Alltså verkligen rund, men inte som en boll...eller kokosnöt..men svarvad i ett stycke av ett hårt träslag. Rund som en....vanlig gammal flaska ungefär, och handtaget, det är flaskhalsen. Det kanske var svårt att förklara den saken, men på den ledden är det.

Alltså så kan man sammanfatta detta på något sätt? Tex detta med att använda en stekpanna istället för en hammare om man nu bommar, eller fel verktyg i allmänhet i tron att det underlättar något.

En rund lagom avvägd klubba träffar snällt och fint, utan att skada, ett annat verktyg. På samma sätt, och gång på gång lika, för bästa resultat. Den rundade ytan möter det andra på samma sätt oavsett hur man vrider den, i motsats till en plan yta som lättare blir fel vinklad. Det var visst här som det parallella resonemanget skulle komma in...och övriga exempel och jämförelser med världens kontaktytor, men det får räcka så...

Kokosnötter är bra när man rider. Stekpannor skall stå på en het spisplatta. Inte dunkas med.

Fullservice

Sent hem från arbetsdagen, för att vända direkt mot mataffären. Order om tacos, BASTA! Det var bara att lyda. Trött, skitig och...var det inte bandy sen?

Världens finaste sport och hemmamatch, och jag är så trött, skitig och hungig, och det skall lagas tacos...det går inte ihop det! Och handlas till det..Jo handla, det orkade jag ju...

Jag blir hemma, för det sa ifrån. JAG sa ifrån, trots att någon del av mej sa ja. Ikväll skall det inte göras av med många kalorier. Det skall laddas in, vilas och samlas ihop.

Vad som skall samlas ihop vet jag inte på rak arm, men det känns som att det behövs. Samla ihop mej, skura av rejält och kolla vad som skall göras på servicen i helgen. Det behövs lite servning nu. Jag behöver kolla slitaget, tanka och frächa upp karossen. Det är skönt med helg nu.

Slå stålmannen i järn!

Jag hörde att gubben är åter på brottsplatsen. Han smög väl bara in där och smygjobbade utan att fråga....Själv fattar jag inte att det dröjt så länge. Hur har han kunnat hålla sig från att göra det tills nu? Eller har han kanske varit in där tidigare och snurrat ihop lite kabel i lönndom, utan att någon märkt av det? Han säger att han har fikat där ibland, men jag tror att han har rekat och planerat kuppen bara.

Om jag skulle försöka något sådant skulle det upptäckas direkt. Jag skulle babbla på med alla, och avslöja mej genom min entusiastiska berättarförmåga. Jag trivs ju så bra med att prata med alla gamla vänner.

Frukostflinga

Meteorologerna gav igår förhandsbesked om nederbörd, och troligen lite snöblask, under morgondagen. Idag kom det några glesa flingor som förvarning, men det kommer inte stora mängder i morgon tror jag.

Oavsett väderprognoserna så vet man rätt väl att snön är på väg. Jag tänkte inte bara på årstiden som sådan, utan det faktum att temperatur och luftfuktighet kan kännas av rätt precist. Man känner att den här dagen, kvällen, eller i morgon kommer snön. Det känns så väl i luften att det är nära. Det är en speciell sval och frisk, lagom lätt fuktad luft som kommer, efter en torrare varmare luft.

Och man känner lukten. Lukten av snö. Det är många som har sagt samma sak. Det luktar snö.

Nu tror inte jag att snö luktar, förutom möjligtvis den gula, men kanske luftens egenskaper skapar en speciell luktförnimmelse inför kommande snöfall. Jag tycker om doften av snö på väg.

Knåda sport

Kvällen gick fort förbi. Eller...

Egentligen var det en lång händelserik kväll, med Skavlan och sådant. Kaffe och kaviarsmörgås. Hårt bröd med rätt mycket smör på. Då blir kaviaren som bäst.

Upptäcker att min ettrigt ömmande armbåge är en mindre öm underarm. Massage igår, tuff och gränsande till tortyr, har gjort susen. Tror jag, skall tilläggas.

Löjigt trådproblem

Skrotoskräpsamlaren har poblem. Jag skall sy ihop min knivslida av läder och har inte lyckats uppbåda något lämpligt trådmaterial till detta arbete. Förr använde jag svart björntråd till liknande läderslöjd, men den är slut, och den jag hade var för klen. Jag skulle kunna tänka mej en kraftigare variant av nästan vilken sort som helst, bara det går att trä/sy den genom små hål i läder. Kanske tunna lädersnören kan bli snyggt? Men det har jag väl inte hemma...

Det ligger även en riktig lädersyl här någonstans, men var? Jag har ju ändå ingen passande tråd till den, så skit i den. Hittar jag sylen så kan jag fundera på det då.

Alltså så skall jag göra mina små hål i en fin linje, och sedan sy det med en stark tråd av....det jag hittar...men vad hittar jag här hemma nu? Det är ju en sport att hitta användbara grejor och fixa till nåt av. Gittarrsträ...näää....Men jag kan ha några gamla utbytta sådana liggande....tandtråd...för vitt. Koppartråd är nog skört, och lite vasst i ändarna. Men går att tvinna än starkare..

Gräva, spana, lysa med ficklampa....bara man hittar en trådände så kan den leda någon vart.

Huvudurled

Det är rätt så mycket att hålla reda på inför körkortsproven. Lastförankring, registreringsbesiktning, kultryck, och dubbdäcksdatum osv. Hon är inne på den tekniska biten nu och det har inte direkt med vanlig rattning att göra, men det är saker som likväl måste kunnas inför teoriprovet. Jag tycker att det är rätt intressant, och det märks att det är bra att repetera, och att lära sig alla nyheter som kommit de senaste...34 åren. Ajsan, det var så länge sedan..

Just nu är det bara att bita ihop och nöta på i boken och vid datorn. Åtta övningsprov skall hon få godkända inför riktiga provet, och det tar sin tid, och kräver en del energi.

Själv tycker jag inte om alla frågor eftersom det finns en del öppningar för feltolkningar. Det är inte så knivskarpa gränser i frågorna vad gäller de faktorer som ställs upp, och då blir jag irriterad på många formuleringar som kan tolkas på alternativa sätt. ...Jag och mitt kritiska tänkande! Överdrivet...för det går inte att vara så definitiv jämt, och allra minst i trafiken.

Skulle man köra efter glasklara regler enbart så smällde det snabbt. Alla kan inte det och ingen kan det alltid. Jag tror på att köra efter de luddiga försiktighetsreglerna, som en slags teoretisk krockkudde, och inse att jag kan göra misstag själv. Alltså kan andra göra misstag med....och det visste jag sedan länge, men detta med mej själv kom in lite senare.

Numer anser jag att man inte kan vara en bättre bilförare än genomsnittet om man inte då kör försiktigare än genomsnittet. Låter det fel? Ja, visst kan det finnas många definitioner på sådant, men det är lite av min filosofi. Jag har inte bråttom på vägen, med andra ord, men därmed är jag ingen självutnämnd mästare i säkerhet...

Leka rallyförare, det gör jag ofta på de platser som passar, och jag brukar inte alltid berätta efteråt hur tuff, eller hur barnslig den träningen var...