En riktig injektion

När jag befann mej där bakom, och i skydd med den kvinnan, var det som att allt föll på plats. Den långa väntan var över. Nu kände jag den trygghet som jag sedan länge saknat. Jag tog av mej tröjan utan att tveka och tog emot henne med öppna armar.

Det var över på ett ögonblick. -Nu får du gå, sa hon vänligt och vände sig om.

Var det redan gjort? Var det inget mer ? Nej det var allt. Inte ens ett litet stick av vemod hann jag känna innan vi skildes. Vårt möte var ju bara för en kort sekund. Nu kan jag hoppas och tro att det var ett möte med någon form av behållning. Eller egentligen ett antimöte, där resultatet helst blir inget.

Vi får bara avvakta och se hur pass mycket motstånd jag kan uppbåda efter detta. Det borde vara en engångsföreteelse, för det påstod hon. Men jag har inget problem med att upprepa mej. Nej då.