Men lägg på en rem!

En gammal stereo, hög som ett hus och med fronter i borstad aluminium hörde sej själv återfödas nyss. Det lät väl sisådär, och det obligatoriska svajet i vinylspelaren är inte något större problem. Det måste bara bero på den fnösktorra gamla krokiga drivremmen som stått där parkerad i ett och samma läge under många år.

Nu har jag koll på våra tre vinylspelare. Alla funkar som förut, men drivremmarna är från Hedenhös tid. Gjordes de av näver? Det kanske var så länge sedan... Har de nya sådana på första bästa elektronikaffär nu för tiden? Jag vet inte, men det var för ungefär femton år sedan som jag köpte ett grammofonstift senast, och då fick de beställa hem det. Kanske det går att få hem några nya remmar från lokale handlaren?

Vinylspelandet går i små perioder. Det kommer nåt litet ryck ibland då man spelar igenom några Lp från förr, men sen ligger det i träda igen. Och remmar torkar till och får tvärveck runt axeln.

Det var nog en riktig materialsport, detta analoga ljudspelande. Vad mycket rengöringstillbehör jag hittade. Plyschborstar i otaliga varianter, till och med armställningar och grejs till sådana, och skivunderlägg med antistat och gamla mystiska vätskor.

Och skivor....som jag inte tänker nämna här. De som jag inte köpte själv, utan fick i present av snälla släktingar....Man kan ju skratta nu, men då var det inte kul! Men det som är kul är att vinylspelandet är inne bland yngre. De köper loppisskivor och då kan jag hänga med lite i trenden för en gångs skull. Jag hittar några skapliga i mina loppisgömmor, det vet jag.