Trots allt, tack vare det.

Nu skall jag i all enkelhet bara önska er, kända och okända en god fortsättning på resan. Fortsätt att se det, eller dem ni passerar med glimten i ögat. Det är uppskattat och sunt.

Ibland kan det uppfattas som en liten blänkande tår i ögonvrån, men det är inget fel det heller. Det går att blanda som man vill.

Gott Nytt År!

Full igen

Inte jag. Månen!

Och då blir dragningskraften en annan. Jag dras till vakenhet av det förbaskade klotet.

Men månen är bra för mej. Den är jordens lilla balanseringsvikt, och en av förutsättningarna för mitt liv. Och för ditt med.

Men då förutsätter jag att du är med på samma jord. Jag hoppas det.

Kallt om näsan

Och till och med byggnationerna på torget har avstannat! Det blir inget hus för kameler där. Det beror säkert på kylan det med. Helkallt projekt. Begravd tjälad löjlig betongklick bidde det.

Jag tror att ingen av de som var på plats skrev sina initialer i den lösa betongen den tisdagen. Det drog nog lite för kallt om både öron, näsa och fingrar för att någon skulle vilja signera detta fantastiska projekt. Ett konstverk i specialbetong, blandad av sanslöshet och trehundra liter snålvatten.

Konstnären själv borde inte syssla med konstverk utomhus, och absolut inte den här årstiden. Det borde vara mer trevligt att verka inne under tex ett tälttak, och med mjukt varmt sågspån på marken.

Den röda näsan kan man ju bara sätta dit precis innan man gör entré.

Bygga en dag

Jag var tvungen att titta två gånger på digitaltermometern nyss. Jodå, det var 21 grader både inne och ute. Normalt på båda ställen med andra ord.

Nu skulle det sitta som en fläskläpp med ett vinterbad. Jag kollar i morgon om jag har bränsle hemma till sågen, för då kan jag såga upp is. Friskt och skönt skall det bli. Det kanske är 26 i morgon? Vem vet.

Att rulla sig naken i kall snö är mycket värre än att bada isvak. Det bränner som eld och är inte att rekommendera. Nej, nollgradigt vatten är det bästa. Det blir bra.

Eller så kan man skotta ihop av den myckna snön och gräva ut en bivack? Ishotell och sådan lyx kan få vara när det går att bygga eget hemma. Där borde det gå att tillbringa en natt, bara för att bevisa något. Eller bara just för att det går.

Eller skall man kanske gjuta lite betong?

Fler korkade idéer? Nej, det får vara bra för idag.

Möjligen skall jag i morgon ta upp några isblock ur sjön och förhoppningsvis göra några snygga islyktor. Resten var fria fantasier. Jag har inte ens en bastu och då badar en normal man inte vinterbad.

Det verkar som att jag har tröttnat på stugvärmen? Nej, inte så, men det är rejäl brist på anledningar till att vara ute i kylan. Egentligen borde jag ju inte klaga på detta faktum.

Vem fan har sagt att jag klagar!? Själv tyckte jag att jag verkade nöjd bara.

Fråga en fråga bara

Efter en kort överläggning har vi dock kommit på att jullovet fortsätter trots allt. Ungdomarna har ju ett vintrigt jullov, och jag med. Det måste vi göra något av.

Skall vi kliva upp tidigare? Skall vi åka bort en sväng? Skall vi terrorisera några vänner? Mellandagsrea...om det finns något mer att göra då? Skall vi göra något annat än att bara vara hemma? Finns det i vinterkylan kanske en eller två dagar med något omväxlande men som inte är jobbigt?

Den sista frågan lät bra. Den skall vi försöka att svara på.

Träning

Kontraster! Stora kontraster är det efter en fin jul som inte riktigt skulle vara slut ännu. Inte sluta så tvärt.

Hos oss abrubt avbruten av livet. Pang tjoff så händer det så oväntade väntade. Det omtumlande sorgliga som vi visste om, men inte visste om just nu. Man kan inte veta om sådant hela dagarna i förtid heller...så jobbigt vill man inte ha det.

Men vet, det gör man. Och ändå blir det så överraskande konstigt, i den där filmen som sveper med en. Konstigt sa sonen, barnbarnet. Han har rätt som vanligt.

Själv tycker jag det är konstigt naturligt. Men något så naturligt som att någon nära äldre person dör är alltid överraskande, hur beredd man än försöker vara.

Jag är alltid beredd på det naturliga konstiga. Det hjälper lite, men inte alls helt och hållet.

Det händer

Visst har jag många tankar? Det har väl alla förresten, men ibland känns det som att det är extra många som trängs. Eller så har de hittat bra kanaler att exponera sig. Både att visa sig för andra men kanske även att tankarna vill visa sig rätt mycket för mej själv.

Jag är van att skriva. Inte så bra rent tekniskt, men jag är bra att använda ord för min egen skull. För att hjälpa till med att vända, och vrida på saker och en hjälp till minnet, kan tänkas.

Ikväll kommer tankar på ett annat sätt. De trängs inte och bråkar. Det bubblar inte. Det är lugnt. De kanske visar hänsyn, mot sin värd.

Ikväll tänker jag lugnt på att vi har mist någon nära, just ikväll. Det är andra tankar än de som brukar komma, men ändå vanligt. Konstigt vanligt.

Det är naturligt att sådant händer med en äldre människa, men ändå, du kunde ha väntat en stund till. En liten stund till...

Men du väntade in en bra dag ändå, och vi fick ha en fin julafton tillsammans. Du med hade det, för det sa du ju i telefonen igår. Vad bra du kunde ordna allt, svärmor.

Och vem kunde ha mer tålamod. Jag vet ingen. Men lite konstigt var det att du inte väntade en liten stund till.

Snösvängda linjer

Ibland blir jag förvånad över mej själv. Nu efter frukost tillät jag mej att sitta inne och studera de andra som justerade av den lilla snön som i natt har lagt sej på gårdsplanen.

Det gick förvånande bra! Jag klarade av att se dem göra MITT jobb!

Men tyckte de att det var så väldigt roligt egentligen? Knappast. De skall inte behöva offra sig så många gånger för att få det slätt där.

Efter lite kaffe skall jag gå ut och finjustera.... Och det går att möblera om bland snödrivor för att få lite omväxling. Dra om linjerna en aning.

Plan B

Min plan fungerade, ungefär till hälften. Jag märkte att källardörren öppnades efter en stund och sonen tittade ut med vinterkläder på.

Det var då det, enligt min plan, helt plötsligt skulle bäras in ved. Glad i hågen styrde jag genast stegen mot vedboden och började slamra med vedträn. Jag hann med att bära in en rejäl börda med ved utan att ens en son dök upp.

Inte kom det någon och hjälpte till! Det fanns ingen son i sikte. Den veden bar jag in själv, och det gick fort!

Turligt nog höll han sig osynlig även under den mer privata snöskottningen som tur var. En sådan sak kan hålla mitt humör uppe, det lovar jag. Nu var det en härlig stund i den fina snön, och då kan man glömma det andra.

Han gjorde visst bara andra viktigare saker ute, det tror jag. Det bara lyste om honom och hans pannlampa när han senare kom hem, snöig och härlig.

Se där!

Ha! Vid en titt ut genom fönstret ser jag till min glädje att det har snöat riktigt bra under eftermiddagen. Jag känner nu ett sugande behov efter snöskottning, och det måste tillfredställas omgående.

Frågan är om jag skall vara egoist och skotta av hela biten själv? Dela med sig till junior?...näe.

Jag smyger ut så obemärkt som jag kan och om han kommer på mej så får han genast hjälpa mej med att bära in ved. Jag kan snabbt ändra taktik vid sådana tillfällen.

Kvarsittning i körskolan

Ekodriving heter det nya man får lära sej på körskolan. Det innebär att man kör mjukt, planerar och använder motorbromsen så mycket det går. Ett ryckigt och energikrävande körsätt är passé. Lägre motorvarv är inne.

Nu när det har varit en lugn helg i några dagar kom jag att tänka på att det passar den mänskliga kroppen utmärkt. Just att släppa på gasen i tid och motorbromsa ner farten mjukt när det behövs, och sen köra på lägre varv. Och det rullar på ändå.

Vi tar oss fram lugnt och vänligt dit vi vill. Jag ger mej tusan på att det går lika fort framåt ändå i praktiken, men skönare och säkrare. Och det blir absolut mer bränsle kvar i tanken.

Största problemet så här i jultider är ju att det fylls på onödigt mycket vanligt bränsle bara, men nu patar jag mer om annat sorts viktigare bränsle. Energin som vi verkligen behöver för att få till en bra vardag. Den som kommer från bra dagar med positiva vibbar och ett lagom tempo. Det skall vi fylla tankarna med, och använda på ett vettigt sätt. Inte bränna av det genom gas-stopp-gas-stopp hela tiden och sen glömma att fylla på dessutom.

Det är bra med en lugn stund till efteranke, för att till exempel påminna sig motorbromsens fenomenala kapacitet. Det var ingen bromspedal som pressades ner hårt i golvet först, utan det var rätt växel och minskat gaspådrag som styrde det till rätt fart.

Jag måste bara finna ett bättre ord för det. Det funkar inte med att använda engelska jämt.

Dukat

Det är bara pärorna som skall koka fem minuter till. Annars är det dukat och klart på bordet.

Vi håller det lite enkelt, med bara det nödvändigaste. Och när jag räknar över märker jag att det är rätt mycket som är väldigt nödvändigt. Från skinkan till sillsalladen är det ungefär som det brukar, men det varma har minimerats till kokt lax med dess tillbehör. Det är inte fy skam! Nyttigt mättande utan att vi bli däckade efteråt.

.....sen blir det ris á la malta, hurra! Det går inte att fira jul utan det.

Nu ropar någon, med en aning irritation, att det är mat. Jag ansluter mej smidigt till sällskapet.

En Julsmörgås

En stunds väntan....kallna....lite till. Nygriljerad julskinka!!! Macka! Och kanske lite glögg?

Före eller efter golvskurandet?...Före! Golven skall komma efter skinkan, så var det.

Jag har tänt tre fotogenlyktor ute på gården, och nu brinner de till i morgon eftermiddag. Skinkan har jag gjort klar och den skall strax provsmakas. Och jag kan ta och provsmaka en julmuZt när jag ändå är i farten, men jag vet redan att den är bäst. Det behövdes väl inget test för att konstatera det heller!

Jag var inblandad i julgransarbetet från början men backade ur efter en vass inledning. Jag klippte till den och gav den foten, och trasslade med lite kablar. Det får räcka för mej.

Ungdomarna var rätt sams om glaskulorna i år, men de tindrade inte lika mycket med ögonen som när de var små. Det kan bero på att de bara fick sova till kvart i två idag...

God redan Jul?

Och nu är det dags att börja att tänka på julklapparna. Tänka på, sa jag!

Granen ligger i badkaret, och jag får bara ta en snabbdusch nu när karet är upptaget. Det är bäst att masa sej neråt stan för att försöka att pilla ihop några små paket. Ni andra, som ju självklart är klara med allt sådant, kan väl fortsätta med glöggen, provsmaka en skinksmörgås och lägga på de sista juldukarna. Men jag hinner ikapp, det lovar jag.

Ha det så bra, både före, under och efter jul!

Själv tänker jag ta det som det kommer för inget särskilt är planerat i helgen, förutom Julaftonen på hemmaplan. Det är skönt för en sådan egoist som jag. Jag vill gärna ta det som det kommer. Kravlöst.

Men då säger vi väl så? Ha nu en riktig slapphelg så långt det är möjligt. Ni står säkert ut med det och det är bara lite träning som behövs för att lyckas.

Återremiss eller åter en miss

Fem i tolv, och då börjar de tänka till en aning. Bättre sent än aldrig såklart, men varför skall det vara så svårt? Det verkar vara så otroligt svårt för folk med skygglappar att förstå vilka ingående komponenter som gör en stad.

-Hus, det funderar vi på...ja visst ja, sen mer hus, och fler hus och några hus och kanske ett par hus där med, och en radda med lådor...menar hus, och ett snajsigt hus till kanske? -Plocka ut ett par hus lite snett där borta för säkerhets skull, och två på rak linje. Tre är kanske överkurs, men okej då. Räcker det? Och så några gator och gångar med plattor mellan bara.

-Så, nu är staden klar!

-Och titta!... där har vi en plätt där folk har råkat stanna till! Dit med ett rejält hus bara så att det inte kan upprepas!

-Och i de husen skall det vara massvis med affärer kompletterat med några affärer och det vill folket ha, och det behöver vi väl inte ens diskutera? Alltså vad som är bäst för alla, menar vi väl...nog... -Affärer skapade staden från början så vi kör på det, precis som köpmannaföreningen. -Dom vill såklart ha fler butiker, men att dom ibland är allergisk mot kommers beror ju mest på torghandel eller att någon som har mörkare polisonger kursar nåt lagom billigt. Förjävligt hur de kan, de andra.

Och precis mitt i centrum skall alla få vara....på nåt vis borde det väl gå...ja..

-Jaja, nu är klockan kvart i tolv och det krävs lite rast och vila, men vi byggde på rätt bra ett tag, det må jag säja. Nu skulle det sitta fint med en långkorv. Tur att den Glade Korven blir kvar ett tag till, för vad skulle man annars göra här i hörnan. Jag ställer mej under ett trä....på snoddasperongen och äter en korv jag.

Igensnöade spår

Nu kan jag väl avslöja att vi gjorde en räd till grannens granhäck försedda med såg och avskärmad ficklampa förra kvällen. Det där med att fråga om lov som jag skrev om förut....no comment!

Sex granar mindre i den häcken mot byvägen nu.... Ett jäkla hål blev det i häcken, men vi i byn har länge retat oss på den skymda sikten i kurvan före backen.

Nu i jultider slog jag och sonen två-tre flugor i en smäll. Siktröjning, julgransstöld och några julgransgåvor till ovetande andra grannar. De finaste fyra granarna tog vi hem själva, för någon gräns i gransamverkan får det lov att vara. Det var ju ändå jag och grabben som gjorde jobbet, även om det var ett nöje samtidigt.

Nu får tanten fundera på hur hon skall få ordning på resterna av häcken. Jag kan förresten erbjuda min hjälp, mot en rimlig ersättning. Och utföra jobbet strax före nästa jul.

Skotaskotta

Det blir säkert en tredje skottning idag, men det får bli lite senare. Först rejält med hemlagad pizza och en stund i soffan. Sen på den igen.

Snön kommer att ge sig före mej, det vet jag, men just nu har bara utnötningskriget börjat. Det kan bli långvarigt om vi har lite tur.

Grannens gran står grön och grann i stugan, trallallalla

Lite närmare inpå, kanske rentav så sent som dagen före julafton måste det bestämmas om julgranen skall köpas, eller om det duger med en stu... som man hämtat själv.

Jag brukar fråga om lov såklart, eller så har någon annan en gran över. Men då frågar man inte så ingående om ursprungsland och liknande.

Jag är inte alls noga med utseendet på granen. Den ser alltid rätt trevlig ut i sitt hörn när det är julaftonsmorgon. I fjol var den dock så gles på de flesta ställen så jag borrade i ett antal grenar till. De grenarna barrade i mellandagarna, men det var lätt att ta ut den vid Knut. Det var bara att dra ut grenarna ur hålen och stoppa i en kartong och sen dammsuga barren på golvet. Stammen torkade jag till ved i pannrummet.

Men jag vill minnas att några grenar lossnade i rumsvärmen och en satt helt upp och ner. Men fin var den, med glitter och ljus. En helt normal julgran, med mycket barr.

Host

Sonen skrev på kartonger och bar sedan grejorna, och jag pekade ut riktningen.

Uppskattningsvis tio nya kartonger med saker bar vi ner i förråden. Med uppmärkta kartonger kan det gå att hitta grejor sedan. Det tror vi starkt på.

Jag uppfann dessutom en tom byrålåda för skrammelgrejorna som annars ligger ovanpå. Jaha...nu skall jag rota efter dem nere i en låda istället för att ha dem tillgängliga ovanpå. Det blir ovant.

Jag kom sedan på att dammsugaren säkert befann sig i det vanliga stadiet inför julen. Dammbehållaren på centralsugen, en större plåthink, var säkert smockfull.

Det var den! Över kanten med damm och tov. Och frågan var om det inte är ett nytt rekord slaget i år. Två filter som jag inte kände igen...och knappt fick ut genom stora hålet visade på en otroligt eftersatt service.

Jag erkänner mej delvis skyldig, men vid dammsugning borde de känna att den är full och säga till mej så att jag kan tömma den...Okej, jag skall väl bemöda mej att provköra funktionen oftare.

En bild från saneringen av filter och cyklonen i den sugmaskinen skulle inte göra sig så bra här. Jag avstod.

Efter melodikrysset

Måste röja...måste få undan en massa prylar....gamla videoband i bokhyllan... packa undan...hög med ...kartor.....diverse oanvänt porslin....testinstrument och skruvar.....backupcd i några spridda skurar...jaså, där låg några strumpor. Tofflor finns det bakom fåtöljen om inte det räcker med strumporna under soffan....och papper som bara blev där...instrument och do fodral....kablar....och BYRÅN!

Och byrån i hallen där det ligger en hög med allt mellan himmel och jord igen.... Men där går det rätt snabbt att röja. Har vi tomkartonger kvar? Rafsa ner det bara och ställ i travar i källaren!

I år skall jag försöka att bära ner kartonger direkt, och inte lämna dem kvar i vardagsrummet hela julen. Det ser inte julmässigt ut med wellpapp och packtejp mot glittret.

Sedan kan den verkliga julstädningen börja. Det borde innebära dammning och sådant? Jag gissar på det. Men tänk om inte tomkartongen hade uppfunnits? Då vete det fan hur det hade gått.

Isolera mot kyla

Det är friskt och fräscht. Mätaren verkar att just nu ha fastnat på 25 grader, men jag har eldat och det är varmt inne ända till i morgon eftermiddag. Det känns lugnt.

Det är tur att man inte behöver befinna sig på uteaktiviteter, som tex. bandy ikväll. Jag gruvade mej för det men det blir ju istället ett annat datum och då med mildare väder. Istället har vi en lugn hemmakväll. Den lider nu mot sitt slut.

Lider och lider? Snarare hasar på det kärva föret en sådan kall vinterkväll. Snart hasar jag i säng och vaknar förhoppningsvis aningen pigg i morgon.

Och det känns i ögonen nu att det är kall luft om dagarna. Grusigt och torrt efter omväxlande ute och innejobb. Men allt kan ju inte få plats inne. Vad trångt det skulle bli då.

Rena rama snickarbyxor

Jodå, lite julmat blir jag bjuden på enligt sms:et som kom idag.

Den större byggmaterialleverantören bjuder på julfrukost i affärslokalen i morgon klockan nio. Det blir jättefestligt och jag slipper ju att ordna med egen matlåda. Det är bäst att borsta av jobbarkläderna noggrant när det ordnas en sådan trevlig sammankomst.

En dag, många steg

De senaste dagarna har jag ägnat mej mest åt avbrott. Hackiga avbrott i verksamheten. Ända ner i skorna.

Mina kängsnören ser ut att ha klippts ur en basketkorg. Knut på knut. Men jag hittade inte påsen med skoband förra dagen. Nya och många begagnade skosnören i en röd påse. Någonstans.

Någonstans i ett rörigt städskåp var den påsen gömd. Jag ser alltså i röran från påsen att jag har återvunnit även skosnören....Gamla fina skosnören skall man dras med så långt det går. De kanske håller en säsong till, kompletterade med lite knutar? Nu skall det trasslas upp och paras ihop. Kanske jag får till några användbara längder till tre par vinterskor som saknar snörning.

Läderskor är det som gäller för mej och skorna håller minst femton par snören om man smörjer dem rätt. Ofta och rikligt skall det vara och bäst är att värma in fettet med hårtorken. En bra sydd sko av läder är i det närmaste vattentät om den är smord med bra fett.

Det är inte säkert att det från skoaffären är bästa medlet. Det finns lokalkokerier med stora billiga burkar, och de kan säljas på tex sportaffären. "Till skor, fotbollar och seldon m.m." står det på min burk.

Det luktar lite ovant för vissa, men jag tycker att det luktar sko. Och det är bättre doft på utsidan än från insidan. Där döljer inte någonting i denna värld stanken efter en arbetssam fot i vinterstrumpor.

Fick lite senap i ögat

När det gått så här långt in i December kan jag lika gärna vänta med julbordet till vår egen julafton. Det är väl mysigast ändå?

Förr..? var det oftast så att man blev bjuden på det av arbetsgivaren eller kanske av någon leverantör. Det förväntades väl...något sådant trevligt, och något planerat.

Jävla julbordsvacuum!

Jag har väl smällt i mej skapligt mycket julmat genom åren, så liten jag är, men trots det har jag inte direkt tröttnat på det. Men stora lass har till viss del ersatts av bättre kvalitet. Samvaro tex. Slut på en "termin" och klappa varandra lite på ryggar. Det är bra.

Jag vet inte riktigt hur jag skall klappa någon på ryggen i år. Jag avvaktar.

Och sen blir det riktig jul, vare sej man vill eller ej, och det är en annan historia. Och på riktigt.

Packaaspackadsspäckkappsäcksakasssackosäckspappa

Nu efter det första rejäla snöfallet skall gårdsplanen slätas av. Det sker självklart med en metod som heter tillkörning. Fram och tillbaka några gånger med bilen och sedan en snabb avskalning med snöåkan på det då något hårdare snöunderlaget. Jag har slutat att skotta grus och singel med snöåka. Det skall absolut vara packad snö under annars vägrar jag

Eller..det gör jag inte heller, för jag gillar att skotta snö. Faktiskt. Men som sagt, underlag skall det vara, och inget gnisslande mot grus, för det sliter på både grejor och mej. Jag vill ju vara fräsch och osliten nu när det äntligen är snöskottningstider.

Länkarna

Låt det snöa! Jag har snökedjor liggande i skuffen. Ja, inte just nu, men jag lägger väl in dem nu när snön kommer och sedan tar jag ut dem någon gång framåt midsommar som vanligt. Vid vårstädningen...

Jag har två par snökedjor. Jag vet att det är svårt att spänna dit dubbla, men det ena paret kom med på köpet en gång och ligger som reserv i ett skåp. Det är bra att veta att det rätt säkert går att ta sig från skogen, eller från byn även om det är oplogat och snöstorm.

Visserligen går det för det mesta att ta sig uppför våra rätt branta backar men ibland har det varit omöjligt med aldrig så bra däck. Men då spänner jag fast länkarna och skramlar iväg genom snön eller på glansisen. Durrr! Man somnar inte vid ratten.

När det var blankt som en spegel överallt en vintermorgon efter regn, och grannen låg i diket och brummade, gick jag ut och kände på det. Jag fick krypa över gårdsplanen i motlutet till garaget för det gick inte att gå! Man gled tillbaka ner mot gräsmattan på fötterna bara.

Jag drog upp grannen på vägen hur lätt som helst med hjälp av kedjorna, men med vissa problem med att få det att ta styrning såklart, och körde sen in hemma. Jag hann bara ta en kopp och sätta mej vid köksbordet då jag såg grannens bil, med granne i, fara de knappa 40 metrarna rätt ut på närmaste åker.

Den gången lämnade han bilen, och gick rätt över åkern och hem. På vägen ville han väl inte krypa kan tänka.

Och det har varit Lucia!

Jag, en notorisk ateist, blev nästan religiös i kyrkan i dag, när det var så vackert. Men när jag insåg min belägenhet så sansade jag mej och återföll i det sedvanliga okristliga njutandet. Det religiösa får andra syssla med och för mej räcker det med att konstatera att det är jordiska varelser som bär fram sådant himmelskt gott.

Ett flöde av vacker musik från alla ungdomar gör kyrkan till en byggnad som är rätt bra. Då trivs jag där, men om det är mest prat som skall framföras så kan det få vara för min del. Ungdomarna som gjorde det ikväll var fantastiska, i både dans och sång. Tre årskullar från estetprogrammet, och med den akustiken, är en upplevelse att få ta del av.

Jag kände det som efter en rejäl massage. Mjuk i hela kroppen. Det är nyttigt med musik, och inte bara ett vanligt nöje. Nyttigt och hälsosamt.

Ljummet

Söndagsöppet på koperativa räddade det hela. Där på E-center fanns det några kökskranar att välja på och en passade alldeles förträffligt bra.

Efter ett kort övervägande och luciafika på serveringen köptes det några påsar med kubb, och sedan for vi glatt hemåt för att leta fram rörtång, diverse nycklar och bågfil.

Sådant rörmokeri måste jag bara göra själv. Även om det kan krångla med något så är det en utmaning och rätt tillfredställande efteråt. Och så måste man "köra" med junior under tiden, men det är han van vid. Han brukar få vara springpojke då det skall göras...avancerade operationer här hemma. Jag undrar vad han tänker ibland...("Men hämta den själv, gubbjävel!)

Det kanske kom ett par droppar ur en av kopplingarna men efterdragningen verkar att ha fixat detta. Och tänk att man kan känna lite tillfredställelse bara efter att ha bytt en sketen vattenkran! Det är väl inte fel.

Mixatblandat

Vattenkranar och efterdropp är väl ett lika vanligt fenomen som gamla gubbar och do, men på diskbänken här är det säkert mer likt vårflod än småförtretliga droppar.

Överraskande strålar i överraskande vinklar kommer när man minst anar det, och det porlar muntert när det inte stängs av på rätt sätt. För det måste stängas av på exakt rätt vis, annars står det och skvalar som det vill. Och ibland blir det ett häftigt ljud i någon sliten ventil så att det brummar i hela huset. Det är ju tur att den varnar oss. Det är en sportslig personlighet, som sitter där på bänken.

Han har snart spelat sin sista match på högre nivå. En kraftig fraktur har han dolt tills nu, men det blev för uppenbart till slut. Från och med i går är det ytterst korta inhopp som gäller. Kan inte bli på annat vis eftersom han är bandagerad med eltejp och buntband för att stoppa blödningarna. Det hjälpte förresten föga, men styrde dem lite åt rätt håll ändå. Neråt för det mesta.

Jag måste få tag i en ersättare omgående, och den skall vara mer kvalificerad. Men det vågar jag inte säga högt, för då riktas väl missnöjet åt alla möjliga håll när man är som minst beredd.

Halv meter per dag

Korvmojen vid hörnet av den beryktade medborgarplatsen Brotorget är väl värd ett besök. Trevligare korvgubbe finns inte, och ni som känner till honom behöver inte läsa mer. Ni vet vad jag skall skriva.

Jag har inte märkt av en enda gång att det funnits det minsta tecken på en dålig dag, eller en gnutta av lite sämre humör eller trötthet. Hur fasen kan man dag ut och dag in vara så trevlig och glad?

Hans bekanta röst och tonfall känns igen direkt om man råkar möta honom i något annat sammanhang. Om han öppnar truten i något sammanhang på något annat ställe beställer jag av misstag genast en långkorv med Jonnys.

Det är en fruktansvärd längd på den korven om dagsformen är rätt. Och vad ynkliga bröden ser ut. Jag måste komma ihåg att mäta när det ser ut som att det är rekord på gång. Ja, det skall jag.

De kostade länge 15 kronor, med bröd, och jag min korkskalle sa nöjd och belåten med en sådan långkorv i näven: -Härligt! Du är för billig. Höj priset!

Och nästa gång som jag slank förbi...och bara råkade köpa en sådan, kostade den följdaktligen 17 spänn. Än sen då? Det är fortfarande för billigt, men nu håller jag truten och bara tuggar. Och man kan ju prata om annat än prishöjningar och elände

Morgondagens dubbel

I morgon får man tvinga fram det värsta skitzot i sej. Personlighetsklyvning som sträcker sig mellan Heden och Sävstaås.

Jag måste...jag vill och skall med ärlig glädje och förväntan gå på musikcafé och njuta. Mest av fikat, men lite musik och annat tok kan inte heller skada. Underhållningen är jätteviktig, men fikat är knorren på det fantastiskt roliga uppträdandet jag kräver av dem...

Nämen det är väl klart! Jag kan ju inte tänka på ett annat sätt. Den kvällen återkommer inte, och en termin kvar och snart är det fan sommarlov. Eller vad är det för något då? Slutproducerat på gymnasiet...och vadå? Ojsan.

Silverstone

Formel-1stallet hade kvällsöppet. Jag slank in där och kollade lite på det tekniska nyss.

Det har varit svajigt en tid, och problem med att få ner gummit i backen. Ingen kraft i drivhjulen alls. Och när det blir för klen kraft neråt är det bara att vända tillbaka för säkerhets skull. Det gäller även att hitta rätt inställning på motorn som började att krångla nu i slutet av säsongen.

Men jag spände några länkar och fixade till downforcen och sedan var problemen lösta. Den spann som en symaskin, och nu var det inget problem att ta kurvan. Det gick som på räls.

Nu stänger vi garageporten för en stund.

Jag är positiv!

Polisen stod parkerad där vid husväggen när vi kom, för ikväll var det allvar.

I kväll var det inte tomt i aulan när det skulle informeras om droger och situationen i staden.

Var det någon som vaknade till och rös? Som blev uppgiven? Höll för öronen? Blev desperat kamplysten? Ville slå någon langare blodig? Var det någon som tänkte: Vad var det jag sa! Eller som tänkte: Fan vad vi måste jobba!

Jag hoppas att man tänker, för det är det viktiga. Jag hoppas däremot att ingen kastar skit på någon annan aktör, som tex. polis, skola eller föräldrar, utan det måste bara gå åt samma håll helt enkelt. Det är allvar!

"-Är det fest så är det troligare att det finns ghb där än att det inte finns". Ett konstaterande av flera parter ikväll. "-Och pillren går som en raket bara, rätt upp"

Man kan inte gömma sej bakom sina egna "skötsamma" ungar och tro, eller hävda att det är andra som skall dra sitt strå till stacken. Begära att andra som har ungar mer ute i svängen skall delta i samma eller större omfattning. Det kanske bara är just deras oförmåga, okunskap, eller...bara ren otur som ger dem problemen, eller förhindrar den förälderns medverkan.

Okunskap eller lathet. Eller otur. Skit samma, men nu måste alla med! Det är inte klokt vad mycket skit, grupptryck och drogtolerans det finns nu.

Kom ner på stan vid åttatiden på fredag kväll då nattvandrarna har öppet hus. Det vore ett bra tillfälle att hänga med och se hur det är när det är grundskoledisco. Vandra med en stund på kvällen bara. Kolla och se lite ur andra vinklar, tex hur ens barns kompisar har det på festen kanske? Det kan ge en fingervisning...

Då har man fått sett det lilla sjöslaget, och glest med spyor och några småglin som dragit i sej nån kork ghb bara...

Men gymnasiediskot veckan efter....Vågar man göra samma sak då? Hänga runt Tranan som förälder. Menar vuxen! Vågar man visa att man är vuxen, och bryr sej och bråkar. Och lägger sej i så att de skäms för en, vågar man det?

Jag tror att man inte vågar se hur jävla eländigt stökigt, livsfarligt och jag säger, äckligt det är sådana kvällar. Fina ungdomar, ute på en äcklig fest. Skall de behöva ha det så? Jag tycker bara att de skall ha bra fester, det önskar jag dem.

Nu var jag positiv igen! Fan också vad det är svårt, men ungdomarna är det faktiskt inget större fel på från början.

Lucas med Mulen

Det är ett evigt vänsterprassel med den typen. Strax före jul varje år ser den stackars ungen samma syn. Morsan är ute och pussar på skägg.

Och nu tändas tusen juleljus! Det är inte helt lätt att spela sådant, men den yngre blåsorkestern klarar det jättebra. Precis som det skall låta. Det skall låta lite svårt.

Och Buo blandar och ger. Julpotpurri och Michael Jackson varvas med marscher och filmmusik. Man kan blanda Stjärnornas krig och Hårgalåten. Fett broschan.

Premi eh

-Och du kanske vill ha en försäkring med också?

-Nej tack. Jag tar den som den är. Och utan påse.

Det var länge sedan jag köpte till någon försäkring för prylar som införskaffas. Jag förstår inte ens att det skulle kunna behövas en försäkring på en normal klocka tex. På jättedyra enstaka saker kan en försäkring motiveras, men på vardagssaker som tex en mobiltelefon, klocka eller videokamera till normalpris? Nej, ett bra sätt att köpa sakerna en gång till är det. Och detta innan de tar skada och dyrare dessutom. Ett bra sätt för handlarna alltså.

En normalfamilj kan försäkra en helsikes massa småsaker, tex: Fyra klockor, fyra mobiler, fyra cyklar, tre kameror, ni ser att antalet sjunker så jag skiter i siffrorna, frysbox, den halvslitna bilen, musikinstrument, tv, hemmabio, datorer, moppe, plastbåt med motor, om den inte redan är stulen, musikanläggning, resväskan på väg åt annat håll, älgskador, motorhaverier, stenskott, dumhet och avbrott. Min ringa fantasi tog överraskande slut men det kan vara nåt missat...

Det värsta som kan hända är att det går åt pipan nästan direkt med en nyare pryl, men sammantaget händer det inte ofta och då har man ju sedan tidigare tjänat in den kostnaden? Troligen är det så, och självklart är det så på lite sikt.

Ja men en bil för säj 35 tusen? Halvdan. Halvsliten. Skramlig. Fin pärla...men det som kan hända är att man, då den skrotas, får köpa sej en skruttigare som nödlösning. Den världen gick inte under den gången. Eller gjorde den?

Problemet är snarast att man inte lagt undan till det normalt oförutsedda, med en del av de inbesparade premierna på alla grejorna. Men det är en helt annan historia. Det är nog människans historia i ett nötskal. Att försäkra, istället för att försäkra sig.

Ljudligt avlyssnande

Hemlige agenten är på uppdrag! Jättehemligt! Det är så hemligt så han vet inte själv vad det går ut på.

Det är smart, för då kan ju ingen pressa honom på uppgifter genom tortyr eller sanningsdroger. Agenten försöker att tyda den hemliga skrift som följde med den elektroniska utrustning som installerats halvhemligt i mystiskt fordon. Hemliga uppgifter skrivna med i princip osynlig svårtydd skrift.

Agenten har slitit sitt hår, mixtrat med belysning av hemliga dokumenten och provat med siktförstärkare. Det begreppet, siktförstärkare, omfattar de vanliga och ovanliga sortens optiska hjälpmedel som behövs för att läsa en vanlig modern manual gällande vardagsprodukter från elektronikbranchen! Snacka om osynlig skrift.

Det låter i Trådradion och det är ju bra, men agenten tar inte på sig uppdraget att memorera hela instruktionen. Vi får spela vårt eget spel bara, och utan instruktioner från högre ort.

Kåpor av

Nu skall jag göra det där testet på bildörrarna. Jag vill se om högtalarna hipphoppar ut ur sina håligheter. Eller blir till något återvinningsbart material? Jag vet inte hur potentiellt många svängningar det är kvar att ta ut från trattarna. Först skall jag bara tanka ner några olika filer och sörpla färdigt på en stor kopp kaffe. Med pepparkakor.

I mål

Nu, äntligen, kom jag hem från veckans slit. Uträttade lite ärenden bara efter mörkrets inbrott....

Sen var det veckans tidrapport som jag skulle maila in....Så var det klart.

Jag hann med att få en glimt av finalspelet i innebandyn med. Det är slitigt att ligga på topp.

Fem cm från förr

För några år sedan var det milt som sjutton ända långt framme i December. Sjön var öppen en vecka före julaften. Grannfrun och jag bestämde då, efter att ha diskuterat fenomenet när vi träffades efter vägen, att om isen inte har lagt sig så skall vi ta en roddtur på julafton. Nu blev det ju aningen kallare de sista dagarna och två eller tre dagar före jul var sjön stilla. Isen låg tunn och glasklar och att ro en tur var inte möjligt.

Visserligen har det varit milt även i år men nu lägger sig de sista öppna vattnen häromkring. Kallt, visst, men det är lite "mysigt" när det fryser över hela sjön. Det ser ju inte varmare ut med öppna vågor mitt i vintern ändå. Då har man mer nytta och glädje av isen. Och erfarenheter.

Förut...ja men för en jäkla massa år sen... var det en höjdpunkt när det började bli isläggningsdags. Vi cyklade iväg en bit till en tjärn där det frös tidigt. Balanserade ut på tuvor med blöt mossa och knackade med någon trädgren, och lobbade ut någon knytnävsstor sten för att sen lyssna på ljudet.

Ett sjungande och säreget spännande ljud som uppstod vid ett nedslag i godkänd tunn kärnis var himmelskt att höra. Det bekräftade att det skulle bli skridskoåkning!

Nu utspelades detta vid den tiden då det inte var självskrivet att varje by hade en skridskobana på land. Nä! Men vi hade två sjöar och en tjärn. Ett mindre blöthål och någon vattensjuk sänka på någon åker. Vi hade alla möjligheter att åka grillor, spela bandy och faktiskt hocky.

Men hocky var inte så smart egentligen. Mesta tiden gick åt till att gräla om det var tillåtet med tacklingar eller inte, kändes det som. Olika individer hade ju olika kroppsstorlekar, olika skydd, eller inga skydd alls. Hjälm? Ja, de flesta...

Flytväst och isdubbar saknades, men skulle ha behövts ibland. Likaså dagens typ av skridskor. Man åkte på lädret långt upp i åren. Man kände väl inte av vilken vinkel de domnade fötterna hade.

Dubbelmöten

Självklart fick vi extranummer. När vi trodde att det var klart kom det in två samtidigt. Ett häftigt möte som tyvärr tog slut. Vi ville mer, vi som hejade på. Två Michael på scenen med styrka och glöd. Det skiljde en meter på dem.

Men den kortaste killen! Håll öronen på honom! Var rädd om honom!

Hänvisar till ovanstående vad gäller bandyn ikväll. Sak samma ungefär.

Not Bad!

Michael Jackson är pånyttfödd!

Jag skall höra honom och några till nu ikväll i Bergvallhallen. En show med Jacksontema med den unge Michael i stjärnglans och med esteter och så vidare.

De säger att han var bra. Originalet var bra han med, och någonting extremt vid unga år. Den här nye Hälsingske Jackson, tolv år, har jag blivit varnad för. Grym sa alla efter repet. Det blir säkert bättre än befarat.