Det var länge sedan jag köpte till någon försäkring för prylar som införskaffas. Jag förstår inte ens att det skulle kunna behövas en försäkring på en normal klocka tex. På jättedyra enstaka saker kan en försäkring motiveras, men på vardagssaker som tex en mobiltelefon, klocka eller videokamera till normalpris? Nej, ett bra sätt att köpa sakerna en gång till är det. Och detta innan de tar skada och dyrare dessutom. Ett bra sätt för handlarna alltså.
En normalfamilj kan försäkra en helsikes massa småsaker, tex: Fyra klockor, fyra mobiler, fyra cyklar, tre kameror, ni ser att antalet sjunker så jag skiter i siffrorna, frysbox, den halvslitna bilen, musikinstrument, tv, hemmabio, datorer, moppe, plastbåt med motor, om den inte redan är stulen, musikanläggning, resväskan på väg åt annat håll, älgskador, motorhaverier, stenskott, dumhet och avbrott. Min ringa fantasi tog överraskande slut men det kan vara nåt missat... Det värsta som kan hända är att det går åt pipan nästan direkt med en nyare pryl, men sammantaget händer det inte ofta och då har man ju sedan tidigare tjänat in den kostnaden? Troligen är det så, och självklart är det så på lite sikt. Ja men en bil för säj 35 tusen? Halvdan. Halvsliten. Skramlig. Fin pärla...men det som kan hända är att man, då den skrotas, får köpa sej en skruttigare som nödlösning. Den världen gick inte under den gången. Eller gjorde den? Problemet är snarast att man inte lagt undan till det normalt oförutsedda, med en del av de inbesparade premierna på alla grejorna. Men det är en helt annan historia. Det är nog människans historia i ett nötskal. Att försäkra, istället för att försäkra sig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Materiellt är materiellt ...
SvaraRaderaDet blev kanske någon pekpinne igen. Ursäkta.
SvaraRaderaMen jag retar mej på onödigt krångel och små onödiga utgifter i mängd.
Och vissa pekpinnar är materiella, vissa inte..