Fick lite senap i ögat

När det gått så här långt in i December kan jag lika gärna vänta med julbordet till vår egen julafton. Det är väl mysigast ändå?

Förr..? var det oftast så att man blev bjuden på det av arbetsgivaren eller kanske av någon leverantör. Det förväntades väl...något sådant trevligt, och något planerat.

Jävla julbordsvacuum!

Jag har väl smällt i mej skapligt mycket julmat genom åren, så liten jag är, men trots det har jag inte direkt tröttnat på det. Men stora lass har till viss del ersatts av bättre kvalitet. Samvaro tex. Slut på en "termin" och klappa varandra lite på ryggar. Det är bra.

Jag vet inte riktigt hur jag skall klappa någon på ryggen i år. Jag avvaktar.

Och sen blir det riktig jul, vare sej man vill eller ej, och det är en annan historia. Och på riktigt.