Plan B

Min plan fungerade, ungefär till hälften. Jag märkte att källardörren öppnades efter en stund och sonen tittade ut med vinterkläder på.

Det var då det, enligt min plan, helt plötsligt skulle bäras in ved. Glad i hågen styrde jag genast stegen mot vedboden och började slamra med vedträn. Jag hann med att bära in en rejäl börda med ved utan att ens en son dök upp.

Inte kom det någon och hjälpte till! Det fanns ingen son i sikte. Den veden bar jag in själv, och det gick fort!

Turligt nog höll han sig osynlig även under den mer privata snöskottningen som tur var. En sådan sak kan hålla mitt humör uppe, det lovar jag. Nu var det en härlig stund i den fina snön, och då kan man glömma det andra.

Han gjorde visst bara andra viktigare saker ute, det tror jag. Det bara lyste om honom och hans pannlampa när han senare kom hem, snöig och härlig.