Dagis

Och klockan halv två på natten, efter att jag kört in lillbilen i garaget, kunde jag inte hålla emot en stark vilja till snöskottning. Jag sparade snön i högar utefter sidorna på gårdsplanen nu på nattkröken. Det skall vara något att göra i morgon med. Jag leker rätt mycket i snön, nu när den finns.

Nu skall jag bara kolla av nyheter från övriga världen innan det är kväller. Magnituder har uppmätts, och medaljer vinns fortfarande, och då kan det kännas lite fjuttigt i dessa sammanhang att ta reda på tiden för avslaget i morgon, men det bör ändå vara med i chemat.

Lite hopp och lek skall det finnas plats för, mitt i allt allvar, eller hur? Bara det nu inte blir sandlåda av det igen...Det är inte kul att se ungar ligga och skrika och sparka när de inte får som de vill.

Barnsliga ungar är ett problem! Jag tror att de tar sig själva på så fruktansvärt stort allvar. De påminner nästan om vuxna i stundens allvar. Inskolade under prestationskrav och tyngande bilder, väljer de väl den metod de tror på. Men det ser verkligen konstigt ut i sandlådor ibland. Jättebarnsligt.

Jaja, det blir nog ordning på ungdomen så småningom, när de ser det från lite distans. Allt går inte ut på att sprätta mest sand, eller att riva det man just själv har byggt. Och det går absolut inte ut på att gå hem sur och grinig. Nej, man kan alltid säga hej och tack, även om något sandkorn sprätte tillbaka upp i nyllet. Det ingår väl i villkoren?

I morgon har vi kanske blivit aningen mer vuxna, utan att för den skull ha slutat att leka. Tack för bra samarbete idag. I morgon kan vi leka igen.

Stopp där

Nu har vi stängt dörren. Det är städat. Det är tomt.

Däremot är livet inte precis tomt. Där finns fruktansvärt många saker att ägna sig åt. Familj, hus, snöskottning, prylar, bandy, kamrater, musik, matlagning, skidåkning, korvgrillning, vedhuggning, gamla bilar och nygamla jobbet.

Måtte det gå lagom lätt framåt. Jag jämför ju med de senaste månaderna, och det har sannerligen varit en konstig tid. Så intensivt att det är svårt att komma ihåg allt som hänt, och att se den senaste tiden i backspegeln.

Det har varit lite som ett slalomåk. Man skall kanske släppa iväg, och låta skidorna gå? Så har det ju blivit. Det är onödigt och osmart att spjärna emot och bryta mot varje mothåll. Men just nu känns det som att det finns några vilplan här och där, och att det inte bara rusar iväg hela tiden.

Det måste finnas tid till det viktiga. Tid till nystarter. Och för att kunna göra en sådan ny start, måste det väl föregås av ett stopp? Man kan inte starta om man inte först har gjort ett stopp.

Jag tycker att det borde finnas ett vedertaget begrepp som heter nystopp. Innan det går överstyr med överlast och i sken, tar man till ett bestämt stopp. Rensar, klarnar, funderar till och planerar. Startar så om på låga varv och utan rivstart. Då klaras kurvorna så fantastiskt bra. För att inte tala om motbackarna.

Vilka motbackar? Knappt märkbara ju..

Packat ihop nu?

Vi har städat undan en del i pappas rum på äldreboendet. Nästa gång vi stänger dörren är det bara ett tomt rum, med en enda möbel kvar. -Möbel och möbel? En rätt opersonlig mekanisk konstruktion med diverse finesser ingick i boendet, och den står kvar till nästa gäst.

Det är lätt att tänka sig att det med hjälp av den justerbara sängen sker mycket omvårdnad, och mycket vilande. Och där tillbringas nog inte så många glada timmar bland alla de övriga timmarna. Men hur skall man veta det? Jag bara hoppas att den egna inre världen var bättre än den yttre, den som vi såg.

Hur är det att tillbringa en större del av de sista åren så oföretagsam? Oförmögen att göra något själv och utan att hänga med, förutom i några små glimtar. Jag bara hoppas att han tyckte att det var normalt. Kanske det inte fanns så mycket att jämföra med?

Jag vet inte hur mycket som satt kvar i minnet av det tidigare livet, och när det inte kan meddelas till omvärlden med egna ord blir det mycket frågetecken.

Jag skrev ovanligt mycket om mina funderingar om det osynliga och dolda i en förbrukad människa. Om livet som förbrukad....

Svaren behöver jag, som tur är, inte ha tag på. De svar man normalt först tänker på blev inlåsta, och sedan försvunna. De är puts väck!

Men om svaren redan har getts? Tänk om de kommer fram en annan väg? Det kan vara frågan som ändrats över tid? Ställts på ett annat sätt? Eller är det just så att det är frågan som är viktigare att ställa? Viktigare än att alltid få dessa så rätta svar.

Kanske själva frågan är det allra viktigaste?

Kanske? Eller? Och? Hur tänkte du nu?...Och vad tycker man om det här då? Det kan man kanske fundera på, som svar på några frågor.

Dryg matsäck

Jäklar i min lilla låda! Fläsket och löksåsen...igen. Jag rullar fram i morgon med. Jag gör för all del gärna det, om matlådan så kräver.

Kabeltestet

Andra dagen på kabelfabriken gav mej mina första känningar i ryggen. Precis som det brukar bli efter frånvaro. Ovana muskelgrupper? Troligen brist på nödvändiga muskelgrupper....

Bättre än väntat, sa jag det? Det känns bättre och vanare än förra uppstarten. Kanske är man bara säkrare i korken...men det är inte alltid fel. Det skall man väl få vara! Positivt styv i korken. Vanligt jäkla självförtroende. Men, knipa ihop och få upp farten...

Och till det försöker jag att lägga någonting obestämt, och svårdefinierat. Kanske en stabilare körning, och jämnare fart är det jag försöker att träna på? Det vore ju inte så fel. Långtradare tuffar ju på? Och blir det tunga backar, kan man kanske växla ner...innan det börjar att hacka.

Kan man bli snabbare med åren? Jag tror att träningen gör en snabbare . Träningen på att starta om kan göra skillnad, men det kan jag nu...

Nu behöver jag inte köra den grejen på ett tag, tycker jag. Jag vill inte bli övertränad heller.

Torka svett

Det borde ha varit kojdags för en stund sedan, men värmesystemet kräver ett litet inlägg till. Därför denna stund i väntan på att det går att öppna luckan. Just nu är det gengasproduktion i pannan, och då öppnar man inte på den. Absolut inte den övre...

Gengas är både kul och samtidigt läbbigt, men har man täta luckor och undertryck, alltså drag i pipan, är det inte någon fara. Och det blir hett! Blålåga och lugn underförbränning ger bränsleekonomi, via gengasförbränning efter en stund. Det är då glöden, underhettan, frigör maximalt med gaser, som dessutom bränns så hett som möjligt, så det frigörs mer gaser som.....

Och ibland blir det fel...när veden bara brinner upp vid för mycket syre på fel ställe, och det liksom skenar iväg med för mycket gulsvart eld i själva vedutrymmet. Det bara brinner för mycket, men blir inte hett som det skall i lågan och sotet följer med upp i skorstenen... Kråkeldning! Och det ser inte proffsigt ut heller, utvändigt....

Och trots noggrannhet och vilja från eldsjälen dräneras vedboden snabbt nu. Oj oj oj...hur skall det gå? En extremt lång brist på töväder gör det spännande värre. Nu blir det till att lägga upp plan B.

Den behöver inte sjösättas ännu, men fasen vet om det inte blir så till slut? Plan B..ja....Den måste vi komma på snart....Vad skulle den bestå av? ......återkommer sen. Skall fundera vid tillfälle. Nu en sniff gengas....

Boa in

Hur kan jag beskriva dagen bäst?

Fläsk och löksås!

Jag kunde inte komma på något bättre. Ursäkta så mycket....det är osigt i köket.

Klar!

Klockan är tio och allt är lugnt. Jag hann med att titta på några bomskott i skidskyttet. Tittar jag bort nu kanske damerna slår till? Då får det väl bli så...det finns repriser.

Jag är nog lika fokuserad som kombinationsåkarna nyss, men skillnaden är att jag inte behöver vinna medalj. Jag är glad om jag håller mej i banan och gör mitt bästa. Det behöver inte vara så jäkla snabba svängar, utan mer att stå på benen, att ha rätt riktning och att trivas.

Jag vet nog i det stora hela, vad som väntar på den arbetsplatsen. Jag har tänkt mycket på det under några månader på annat håll, när jag bitit ihop och kämpat för att hålla humöret uppe.

Det har jag ju med mej framöver. Lärdomarna. Det är bara att fortsätta med det. Alltså att bita ihop och verkligen fortsätta med ett bra humör. Just det är nog ingen större utmaning nu, utan en rätt bra och lagom uppgift. Fokus på rätt saker nu, bara...

Gul mugg

Hur har jag det nu med paltorna till i morgon? Jag måste fixa fram dem nu. Jo, jag tvättade lite...lägger nog fram i en liten hög, om jag skulle vara trögstartad i morgonmörkret.

Och en väska med lite prylar?

Där var vattenflaskan av godkänt slag..jävla skrammelburk...brillor...en egen mugg får det bli, inkörd och personlig...så där ja. Det går inte så automatiskt precis....

Matlådan! Nu börjar det lossna med minnet. Lossna? Ja, så kan man ju se det.

Med tanke på matsäcken i väskan, kan man ju fundera på om de gamla arbetstofflorna skall med. Det är en speciell krydda i sådana sulor, och jag tror inte det passar till fiskgratin. Å andra sidan kan det bli en låda med fläskfilé om det funkar bättre.

Rimfrost

Motorvärmaren för sjutton! Den är ett måste. I morgon! Någon tomte har sabbat en kontakt...jäkla otur...det var det...absolut!

Den sladden fixar jag i sömnen, men det är bäst att göra det direkt på stubben innan något annat dyker upp.

Pannrummet är en stökig verkstad på vintern, men där blir stela kalla saker som skall lagas, mjuka och medgörliga medan man eldar och donar. I morgon bitti susar det under huven igen.

Ovan från ovan

Nu är snöplaneringen i det stadiet att det visst kan komma en fruktansvärd stor mängd ytterligare. Det är bäst att vara beredd. I vinter kan allt hända..eller?

Mina snöramper är beredda att ta emot. De är lagom hårda och bär en smärt snöröjare, och vinkeln är optimal. Kom igen!

Jag gav upp brottningen mot snövallarna runt gårdsplanen för flera veckor sedan. Då påbörjades rampmetoden i fulls kala. Förut räckte improvisationer, men inte nu. All snö åker numer via dessa ramper, allt längre och längre ut i periferin. Vinkeln är konstant...alltså ökar avståndet..pust... medan naturen formas till i ovana nivåer.

Det är bitvis en annan utsikt över den så vanliga tomten. Det har faktiskt blivit nya utsiktspunkter. Inga jättehöga, men en snötyngd buske där nedanför ser annorlunda ut. Man ser sådant om man pustar en stund på en ny liten kulle.

Kungens kurva

Vilken tävling! Har aldrig sett någon dra iväg som Olsson i ett jaktstartslopp, och ändå hålla så fantastiskt. Och Hellner, som riskerade att jobba bort sina möjligheter under den så kallade jakten där bakom Olsson... Vilken värdig vinnare! Södergren brände möjligen några placeringar, men får vara nöjd.

Normännen, och flera....fisåker, och smyger med för att spurta ner på slutet...De tog slut helt enkelt. Lite ovanligt, men hälsosamt för sporten. De två svenska medaljörerna fisåkte inte, men lyckades ändå. Kul.

Kommer det kritik efter det svenska lagjobbet? Säkert...men de som ett tag såg ut att offra sig själva kom in på första respektive tionde plats. De tål nog den kritiken efter sitt slit.

Slit skall löna sig. Laganda är fint, och lite typiskt svenskt. Och det säger vi alltid när det går bra.

Det kanske är den mest vinnande medicinen, och när det går åt helvete beror det bara på att det är felvallat. Så ser jag på det.

Stackars jävlar där i vallaboden. Får de någonsin en medalj?

Han är för go..

Det hörs ett skrapande och fnasande hemtrevligt ljud utifrån bron. Snösvängen är igång.

Varje dag, varje dag, varje dag, kommer det en dämp..... Det är kul, och det är tur att junior trivs med snöröjningen.

De gånger hans tonårstentakler fungerar är han ofta frivilligt ute och röjer. De andra dagarna väljer jag att sno åt mej jobbet helt själv, men ibland får han enbart gå ut under hot och tvång....eller som minst med stenhårda villkor.

Ni förstår, han har hårda restriktioner. Tänk om han sätter i gång och skottar och inte jag får vara med? Det kan sluta illa. Därför kräver jag information om hans eventuella skottarplaner. Beslut och verkställighet skall ju ligga hos mej, helt klart.....men nu är det något knas här...

Mitt ömma hjärta känner, såklart, även en stor empati och generositet, inför sonens syssla och intresse. Jag kan absolut ägna mej åt annat istället. På så sätt har jag en inneboende storhet och generositet. Vad skönt det är att ge, för en gångs skull.

Jag tror att jag ger honom denna härliga dag, att utnyttja på bästa sätt ute på gården i härlig snö. Om han skottar rent så det duger....

Själv tar jag mej en stund i tvättstugan. Där, i den övervämmade tvättstugan skall några arbetskläder framkallas. Bara jag hittar något användbart i röran kommer tvätt och tork att sköta sig själv. Det går som en dans och kläderna hänger där torra och rena på måndag.

Dubbel skörd

Fredagspizzan ligger och väntar på plåtarna. Ja, plåtarna finns ju hemma, men osten och skinkan är på ingående från affären.

Det finns några buketter med torkad oregano kvar, upphängda på elementröret i källaren. Torrt som fnöske. Makalöst gott på hemgjord pizza, och i de flesta maträtter som en hempulare tar sig an.

Förra sommaren skördades det rejält och sattes undan på tork, men det är oroväckande lite kvar...

Vi äter väl inte så kollossalt mycket pizza här? Det är ju nästan bara varje fredag, och det är mej veterligt en hel vecka mellan tillfällena.

Typiskt henne...

Så kliver hon ut, grimaserande, och hämtar hem en bronsmedalj....Anja gjorde en snabb comeback. Men vad fjuttigt hon hoppade idag? I går var det rejälare.

En ny kompis

Det var en jäkligt ranglig stol jag satte mej på. Om den hade brakat omkull som kaffeved hade jag säkert svurit, trots att det var inne på pastorsexpeditionen. Jag stöttade med fötterna i golvet och undvek ryggstödet för säkerhets skull.

Prästen var ute med firmabilen och han borde vara på ingående till utsatt klockslag, sa kanslisten till någon kollega inne på kontoret.

-Han måste ju i varje fall lämna tillbaka firmans fordon i tid. Den var ju bokad till klockan två...och nu var den lite drygt det...Oro i lägret.

Jag har inte bråttom tänkte jag lugnt, men det var jobbigt med stolen.

Sent om sider kom så prästen med raska och rödblommiga steg in genom ytterdörren, och jag reste mej, väldigt försiktigt. Jag var för övrigt restriktiv med omdömen om stolar och sådant. Det kan slinta sta med orden.

Men tänk om jag skvallrat på dem? Under min rangliga väntan hörde jag nämligen tre svärord från kontoret. En gång sa mannen "fan". Klart och tydligt! De andra två kom i samband med kommentarer om roliga historier. Dock berättades ingen sådan historia under den tiden jag satt och tjuvlyssnade. En höjdare vore ju att få ta del av en rejäl fräckis...och sen återge den för prällen...

Vi samtalade och planerade rätt länge. Trevligt! Även han spårade ut lite i periferin....Och jag sträckte mej så långt att jag i en mening under samtalet utbrast -Herregud! Men det tror jag inte ens han reflekterade över. Han är van.

Mycket sympatisk och skärpt man är det. Han skriver aldrig på lappar eller antecknar...det sa han, och jag tror honom. Jag märkte efter en stund att han verifierade det han hörde genom att bara peka på sin skalle. Där satt allt! Omedelbums. Tryggare kan ingen vara, än jag efter ett sådant möte. Det blir en bra tillställning till veckan.

Crepes orsakade snökaos. -Allt blev pannkaka!

Det var kanske på tiden att det blev någon ändring? Jag glömde ju helt av att skotta färdigt på gårdsplanen efter kvällsmaten. Sådant brukar jag komma ihåg annars, men en långpanna med sådana mastiga rullar tillför visst inga snabba kalorier....

Det är nästan som ett handikapp, den här snöskottningsmanin, snöröjningsstörningen...kroniska skyffelkrampen...Men jag kanske är på bättringsvägen?

Klockan är två minuter över midnatt och då går jag inte ut och skottar snö. Inte efter en sådan dag.

Lite sugen är jag....hur sjutton skall jag göra?

Och så en påse A+, tack.

Mitt på dagen igår kom det en vibration, ungefär som ett litet mjukt förskalv. Sedan infann sej en ovan och lugn skön känsla, som förvånade mej just då. Ologiskt! Den satt kvar och förstärktes under sportaktiviteterna jag bevittnade på plats, och i tv-soffan. Det kändes ovant.

Vid besöket i blodbussen idag samtalade jag med vampyrkvinnan om fenomenet att jag känner av när det inte har tappats på länge, och att det är som att något släpper och verkligen lättar av efter att ha lämnat blod. Sen sa jag att humöret verkligen kan få en skjuts upp av detta, och om det sedan kommer till en eller annan positiv händelse, så kan det skena iväg i rena euforin. Jag har erfarenhet av sådant....

Vad händer? Snabb resumé...Går sen in på gamla trevliga arbetsplatsen från förr i tiden och hejar lite snabbt på första bästa, varvid en trevlig begravningspräst ringer upp på mobilen för att stämma träff. Han ber att få återkomma vid senare tillfälle och önskar mej en trevlig och bra stund på gamla jobbet.

Vid hemfärden kunde jag inte göra annat än att fundera på hur lätt det skulle vara att bli religiös, när en kyrkans man råkade hamna mitt i händelsernas centrum.

Så kan det hampa sig den dagen då jag lämnar blod och får en lättare lekamen och ande. Jag är absolut inte religiös på en fläck...har aldrig fattat det där med amen och sånt.......men...jag går tillbaka till den arbetsplatsen på måndag! Och jag talar om lätta steg.

Det slår mej att det är onsdag. Bestämt har jag hyllat veckans alla onsdagar förut en gång. Förutsättningarna var inte helt lika, men till stora delar var det samma sak. Jag vet att det svävade dagar förbi efter en onsdag med blodbussen. Vi får se hur det är i morgon. Just nu är jag bara trött, lätt och svävande. Precis som vanligt....

Kvällens runda

Inget att snacka om.....Utan ketchup blev det rätt smakfullt och lyckat. Snällt och snöigt.

Sällan har en bandytävling varit lugnare, och tidigare i hamn än snöskottningmatchen ikväll. Anslagstavlan var en mer spännande historia än spelet mot ett mål i en dryg timme. Jag klagar inte alls. Det var ju sådant spel och avklädning som önskades, och förväntades.

Det är inte bara Björn Ferry som har en bra formkurva, men ikväll stod han för prestationen. Kvällens bonuskul. Efter förra gången fräste det om karlen i ilskan över väderhelvetet och orättvisor.

Han tog rätt dos av ilskan med i spåret ikväll. Visst såg han lite småarg ut vid start? när han gnällde på någon fjuttsekunds tjuvstart.

Bandytävling

Och det brukar bli en korv med bröd och rejält med Jonnys. Kanske en kopp kaffe till korven i paus?

Ingen ketchup! Absolut ingen ketchup på en bandykorv. Det kan förstöra en hel kväll.

Sammandrag av dagens lopp

"Tok gjorde som tok sa".

Det är klart att jag visste att det vankades skidåkning i kväll. Sändningen hördes dämpat från det andra rummet. Jag uppfattade några sporadiska skidtermer, som till exempel skating, går ut som, favoritdistans och form. Jag kunde visst avvakta en stund till.....

Jag fokuserade helt och fullt på....något annat. Jag skulle ju det! Koppla bort OS, när som helst, oavsett gren. Kalla-guldchans-som klistrad-drama-extas! Koppla bort....

Därför konstaterar jag glatt och förvånat i slutet på herrarnas lopp att vi nyss vunnit guld. Det var väl för lämpligt att jag fick höra det då, när det precis barkade åt skogen för herrarna.

Det var, trots problem med barkningen ute i skogen, ett spännande lopp. Det var helt enkelt frågan om resan skulle gå ända in till mål för Hellner, eller om han skulle lägga sig och dö. Vilken kämpe!

Vet inte riktigt vad man skall säga om Olsson. Kämpe?...säkert. Han försökte nog rätt hårt han med och var kanske lika tagen som den andre. Det kan inte vara lätt att se banan när det svartnar för ögonen. Även han hittade ju hem till slut, och det var huvudsaken, med tanke på stafettlag, familj och liknande.

Kontroll av styrleder

OS får inte ta över tillvaron, och kommer inte heller att göra det. Tillvaron består mestadels av andra saker...

Sporten med krumma klubbor, den fantastiskt snabba och härliga...ja, vissa dagar, men egentligen inte så ofta.

Eller behovet av egenutövad sport? Ja, lite utförsåkning vid lämpligt tillfälle som idag, men tyvärr väldigt lite ännu i år, av kända skäl.

Ungdomarna, familj och det vardagliga? Ja, det förstås, men där blir det ju några gluggar att fylla med annat.

Tråkiga frånfällen och jordfästningar? Det tar självklart mycket kraft från annat, och kräver rätt mycket fokus bitvis. Men...

Umgänge och kamratskap? Det kunde väl utvecklas och återtas mer i dessa tider med behov...

Halv och heltråkiga vardagar? Då kan OS göra en påstötning skulle jag tro. Riskdagar...

Nej, hör ni! Det här lät inget bra...jag är utmattad....efter en dag i skidbacken.....förvirrad....efter skidskyttet.....klegg i roten....efter för mycket paj och vaniljsås....stopp nu! ....En snabb kopp kaffe som timeout kan få det på rätt spår nu.....fan...listor skall vara bra listor, inte såhär!

Det blev en liten lista helt apropå....och det var inte så jag tänkte göra när ja fiffilurade på om OS höll på att smyga sej på mej väl mycket.

Jag skall nog bara hålla dessa spel lite kort och låtsas som att jag är blasé. Vid första bästa svenskgren med guldvittring så bryter jag och engagerar mej i helt andra saker? Det blir inte svårt. Det finns en hel drös med sändningar att strunta i, och samtidigt en drös med nya möjligheter.

Kramer mot Kramer

Konstig sport det där. Sitta ner och flaxa med armarna i drygt sex minuter. Mål på långsidan... Och är det inte så jobbigt under vissa stunder kan de till och med lägga händerna på ryggen.

Klappklapp låter det från isen och den oranga klacken är i extas.

Bandyslipning gäller, och det är väl självklart. Det är då det går fort, och farten har ju de oranga. Jodå, visst finns det några bra grejor i den sporten, det märker jag. Fina långa bågar, med någorlunda fart.

Hastigheten är lite lika. 48 km i timmen. Men då kör bandyn i 45 minuters heat, medan de i OS bara håller på i dryga sex minuter.

Lite konstigt att de bara sitter ner och degar, med armarna på ryggen. De kunde få ut mycket mer av sådana förutsättningar. Jag tror att en boll och randiga funktionärer skulle få det att tända till.

Ellips

Solen tinar frosten på en bil trots att det är tolv grader kallt.

Jag är säker på att jorden fortfarande rör sig i sin vanliga bana. Avtinade bilar, trots tolv minusgrader, kan vara ett bevis för denna teori.

Det kan ju vara så enkelt som en inkopplad kupévärmare, men jag tror hellre på att jordaxelns lutning är gynnsammare, genom jordens färd runt sin sol. Det känns aningen större än 1200 W.

Förutsägbart...gäsp.

OS har spårat ur innan det ens har startat.

Vinter-OS i ljummet vårregn. Fantasipriser på biljetter. Babben gör krystade soff-intervjuer. I rodelbanan spårade det verkligen ur innan tävling.

1100 dollar för att bevista en invigning inomhus. Inte ens en raketman tänkte dom på. Istället blev det en fjantig publik vire, att åka på över biljettkiosken.

Och Foppa skall bära Svenska fanan. Som någon jäkla high-sticking?

Sedan ryktas det att Gretzky skall tända brasan, men det kan ju inte funka. Han skall ju alltid gå in bakom och krångla.

Jag tror det blir riktigt sevärt som ni märker. Och då har vi inte ens nämnt shorttrack.

Nytt världsrekord

Dagarna går sakta, men segt. Eller så går de fort, men segt. Eller så står det still..segt. På något sätt känns det ändå skönt när det blivit helg....skönt att ha slagit ihjäl en vecka.

Helgen försöker jag att sega på så länge som möjligt, men vad tror ni? Går den fort eller...

Plopp! På ett ungefär. Så fort kan det gå.

Premiär 17 April

Och nu lite reklam...

I vår sätter Estetprogrammets avgångsklass Es07 upp sin slutproduktion, i Bergvallhallen på Heden.

Operan Carmen! Missa inte den!

19 mars...eller natten före....kan ni börja köa för biljetter. De kommer att vara eftertraktade. Och ni kommer att förvånas och underhållas av en ovanlig och fantasifylld fenomenal föreställning.

Själv skall jag se den några gånger och njuta. Och så finns det kaffe och smörgås i pausen....Perfekt!

Boggiboogie

Vadå halt? Det var en knappt märkbar halka, enligt min mening.

Vid vägkanten på anslutningsvägen till den stora parkeringsplatsen norr om staden stod det ändå stilla. Visserligen var det en tungt lastad tradare med släp, men det var plan mark. Noll motlut! Och den stod där den stod.

....Men drivhjulen var det inget fel på, utan de snurrade framåt...och bakåt...framåt ...och bakåt. Eftersom ekipaget inte förflyttade sig alls, gav nämnda hjul till slut upp en liten röksignal till chauffören: -Prova nåt annat! sa de nog. Trots lite framnött vägbana ville de inte något mer.

Jag hade under tiden funderat på hur jag kunde bidra, men jag hade inget grus med mej. Och spaden var med som vanligt men vad hjälpte det?

En annan grånad vägens riddare sågs irra bort till husväggen vid entrén, och mycket riktigt: Där var sandlådan! Men han hade bara en ynka spade i näven, och plastkassarna jag såg där i bilen, skämdes han lite för, det såg jag.

-Vill vi ha riktiga grejor? frågade jag myndigt. Jag såg direkt på den andres min utan att nåt sades, att det var rätt spår.

Sagt och gjort! Den större bra-att-ha-plastfolien, bak i min bil, blev en utmärkt grussläpare, och gled så lätt över hela parkeringen till den vilande tradaren. Och det blev till och med grus över....

Det var inte helt lätt att komma loss ändå, och han var ju ung det lyllot...men han kom till slut loss. Självklart stannade han inte till för att tacka oss, men det var ju helt rätt. Det hade varit pinsamt att sitta fast där igen på platten, tänkte säkert den unge sörlänningen.

En symfoni av muntra lastbilstoner hördes över parkeringen när kollossen makligt ökade farten mot söder. Det lät riktigt fint och välment.

Borde det inte finnas plats för grus på en sådan kolloss? Det kan inte ta mer resurser än signalhorn och liknande, även om de med är viktiga.

På fråga B...

Hur skall detta sluta? Eller egentligen, vad blir resultatet, och hur ser vägen ut?

Slutspel, finalspel, eller tvärstopp och halv/helfiasko? Styrka och toppform, eller söndring och förfall? Sevärt och trevligt, eller avslaget och tråkigt? Trötta och håglösa, eller pigga och nytra som illrar? Eget spel eller pådyvlat? Stabilt eller Hawaii? Frågor eller svar?

Pratar jag bandy nu? Jo det ser möjligen så ut vid en första anblick.... men jag börjar själv att bli osäker, och tvingas fundera på om det kanske gäller något annat.

Kanske det handlar om ungdomar i skolan? Eller om en förening ? Brotorget? Eller till och med om en kommun? Begravning? Bygglov på TV? Eller ett arbetslag? Rundpingis i ett garage? Familjen? Jag själv? Svenska OS-truppen? Melodifestivalen? Påskanglingen? Släktträffen? Ålandsresa? Stresshandla på ICA? ....eller på Coop om det passar bättre...

Ungefär samma sak som bandy alltså. Ovisst, in i det sista. Vem och vad avgör till det bästa...eller till det sämsta?

Eftersom bandy låg nära till hands konstaterar jag att det inte går att bena i det här något mer. När pipan ljuder, då först vet vi hur det blev.

Fasen, tänk att det var bandy ändå! Jag hade på känn att det var kvällens omgång som inspirerade, men det var osäkert ett tag.

Invecklat hopvecklat

Det finns så många roliga hantverk upptäcker jag. Konstiga och nästan magiska.

Någon klipper till en bit mässingplåt med en enkel handsax, böjer sedan, och dunkar halvslarvigt med en klubba. Kniper till en liten speciell kant och värmer sedan lodet tills det flyter. Trär det hela på ett trattformat längre järn och arbetar det knöliga ämnet vidare i två moment. Fyller hålrummet helt med bly och böjer sedan hela historien i en enkel mall....osv.

Jag hoppar vidare en bit...eftersom det såg så lekande lätt ut.

Återstår några lödningar, några omgångar puts och några detaljer, som till exempel några fina små träknappar till fingrarna.

Vad det var lätt att göra en trumpet! Bara fyra minuter på youtube.

En bit till

Sitter här och myser med en nyss påbörjad kopp kaffe...och precis då kommer det en befallning via sms. Hämtning på jazzklubben! Basta!

Slurkar väl i mej halva koppen lite snabbt och sticker iväg då... Den fina tårtan som jag fick med internposten idag står på bordet. Den smakar jag på när jag återkommer.

Blaskan

Läsning är både en stark, och samtidigt en svag sida hos mej. Jag läser lätt om intresset finns. Jag kan läsa en spännande bok med fart, utan att missa något, men det skall som sagt vara inspirerande. Nyss var jag kluven.

Tidningstexten såg så omfattande ut att jag slogs av förvåning. Ah...det blev så mycket...tänk vad en del hinner med...och det var ju verkligen så, i alla år under det att jag ..mognade själv. Då jag tog med mej grunder och växte lite själv.

En sådan omfattande beskrivning det blev, och ändå så okomplett. Det är kanske tur att det måste begränsas, för skrivklådan slår verkligen till när jag har materialet till hands. Det var ju delvis mitt eget liv som kom på papper. Jag var ju med där och hörde, kände och fanns. Som liten parvel och sedan större. Det var en bra skola.

När det kommer upp någon idé....testa! Är det något som behöver sägas....så lyssna. Blir inget alls gjort...då kan man välja på att berömma någons arbete...eller sätta igång själv. Det funkar.

Jag påstår inte att det var så det var, men kanske de bästa bitarna var så? Så kan vi säga så länge. Och nu skall jag fundera på min läsning lite mer. Läsa av det hela.

Stekiga mackor

Det är läge för en eller annan kvällsmacka.

Byter nog genast ut ett eller annat ord i den meningen....

En och annan macka blir det. Minst.

Och sen, om det blir ytterligare sådana? Då vet jag inte vad benämningen skall vara. Å andra sidan är det mest en fråga om att tugga och må bra. Smaken är densamma, oavsett namnet.

Avkapad längs med

Virrpannan...kunde bara inte hålla sig från att vimsa in sej i ett bakplåtkåseri. Men själv hade jag roligt...För övrigt är största problemet att diska sådana, och inget annat. Begreppsförvirring var ämnet. Till exempel bredd, djup, tyngd, vikt, effekt och många andra felvändbara begrepp. Svetsa av....hissa ner.... den klövs på mitten...

Visst försökte man att klyva någon brädbit på mitten i skolslöjden, men jag tänkte mer på den bil som, enligt flera reportage, "klövs" i två delar i en krock med en annan bil. Två separata delar blev resultatet vid en "klyvning" bakom ryggstöden....

Vilken konstig bil de åkte i...gammal 740?

Konstigt att jag bara bekymrar mej för tekniska sådana virrigheter? Men fysiska begrepp kanske är rätt beroende av att användas rätt? Som tur är finns andra sammanhang och andra betydelser.

Hissa och fira är inte samma sak vid en flaggstångslina, utan de är rena motsatser. Men på festen, mellan de två förstnämnda, då jävlar är de båda positiva begrepp, under det man hissar födelsedagsbarn, till höger och vänster.

Firar dem gör man väl samtidigt, men ner får de komma själva, med eller utan blåmärken.

Geometri i 225 grader

-Varde långpanna! Och långpannan sågs födas på den relativt korta dagen, och det såg rätt gott ut. Uppfinnaren själv var nästan lika nöjd med den som med lampan, landbacken och äpplen o grejs. -Kanske den rentav passar till ugnsbakade, sådana där äpplen?

-Jaha, snart helg, och fredag. Rena Långfredan, haha.......njaä. Det var nåt annat bokat då...Fettisdagen, det kan bli pannans dag med ett rejält bak? Ja ja. Fixar det och ärtorna sen, framåt nästa torsdag.

-O Långpanna, uppfyll arbetsbänk och fals i ugnen, och ditt namn skall vara Långpanna, varken mer eller mindre. O du heliga Långpanna, som skall bära fram familjens spis. Och med det menas ju krubbet, käket, inte spisen för helv.....Är liksom inne i en fruktansvärd kyrklig period just nu och då blir det så här.

Själv tycker jag att det borde heta bredpanna. Snubben själv borde ha fattat, för lång är den inte alls...Men inte heller särskilt bred, så något är det som brister bland måttbegreppen. Det som lagas till i en sådan tar slut kvickt. Beror det då på för lite längd eller är det bredden? Och vilken som är långsidan på den begriper jag inte. Ja, jag ser ju att sidor är olika, men vem är bredd och vem är längd....långpanna i en ugn....

Vid matlagning eller bakning är det inte stora problem, för jag har väl ögon att se med! Då ställer jag bara in den Heliga Långpanna på tvären längs med bredden, med långsidan inåt och kortsidorna utåt, på två falsar eller mellan två...eller på en av dessa....... den mitt i. Och då vet man enkelt vad man gör.

Vad som är bredd eller längd kan man fundera på. Men så kan man byta ut något av de två begreppen mot djup...och sen kan det gå riktigt galet. Långpannor har ju en förmåga att skvalpa över. Det måste ha med djup att göra, och det mäter man utifrån och in på en ugn. Det vet jag, trots att det blev en riktig smet av detta.

Basic

En mystisk stek skall obduceras å det snaraste. Tjälknöl, men utan tjäle...kan det va nåt?

Det verkar som överkurs att frysa ner en tinad stek igen bara för att det skall gå rätt till. Tjälknölen sägs ju ändå ha uppkommit på grund av ren försummelse och glömska så då så...

Jag gjorde som vanligt med temperaturen och det gick ju rätt fort med en redan tinad sak. Dryga fem timmar i ostörd miljö, får väl tyckas vara acceptabelt?

75 grader runt den och 62 inuti. Okej..olika bud....

Tjälad variant skulle kräva förslagsvis 10 timmar...för grejen är låg värme i ugn och l å n g s a m uppvärmning av klumpen straxt före färdigtemperatur, för då stannar vätskan kvar. Dränkes, om man vill, med en salt variant på lag över ett dygn, eller några timmar.

Kollakolla!

Jodå, den såg skaplig ut när jag för säkerhets skull delade den. Tillkommer gör en full långpanna med rotfrukter i ugn, saltade och olivinoljade. Och sås gjord på lagen...

3 eller 3,5

Jag anser att riktiga konstruktioner skall hålla för mycket mer snö än vad det är nu. Om man har byggt efter normer och beräkningar gällande sin egen snözon borde det gå att lugna sina nerver med en liten enkel kontrollberäkning. Alltså, hur mycket väger min snö nu? Innebär mest att mäta lite kanske....

Så därför skottade vi av några tak, en bit bortåt sjön....ja visst! Inte räknade jag något heller. Jag såg ju att det var tungt!

Sedan skottade jag ner allt på framsidan av garagetaket, alltså ner här på gårdsplanen, så att det låg fantastiskt bra i vägen...Men bättre att ta det nu än vid ett töigt takras som helt fryser ihop någon natt. Förebyggande arbete!

Jag förvånas över mej själv.

Knottror, är det bra det...

Knottror stör, Marie. Men tack för att du sjöng så...

Om det varit bandy hade bollen hoppat, irriterat. I fel läge som alltid. I bakåtpassning.

Knottror finns nästan överallt. Förr var det vanligast förekommande knottret ändå det mest osynliga, och privata. Bensinmacksknotter. I och för sig rätt exponerat. Det var ju lite tufft också, där på macken. Knottror var inte det bästa. Men en erfarenhet.

Jag kavlade nyss upp ärmarna och lutade mej lite grand mot ryggstödet. En...sträv röst. Och mjuk. Det behövs bara en strof när man har hittat rätt, och armarna är...genast fulla.

Musik som får en att rysa. Kanske det beror på stämningen som man redan har...eller vill ha. Men knottrigt var det.

Medan underarmar inspekterades blev tanken lätt och reste. Mot okända hav.

Men så skimrande var väl aldrig havet?

Några solistlåtar ramlade i min väg. Det finns mycket bra musik, men det är problem med en del textrader. Jag är så överdrivet kräsen! Nu skall det minsann väljas ut det bästa! Nu?

Det finns ju säkert en till, eller en till...hela tiden en annan låt...till. Och så tar det lite mer tid. Till. Och allt är inte tillåtet i det korsvirkeshuset, eller så sticker orden mej i mitt öra. Jag letar vidare med hopp, men utan Tro.

Jag är inte helt utlämnad i letandet, utan ser Ljuset. Jag har fler som letar, lyssnar, men som samtidigt spårar iväg på annat intressant under sökande. Så är vi väl alla, Som flyttfåglarna Blott en dag....så Smile bara!

En stund på jorden helt vilsna i Öppna landskap. Eller som på Fields of gold där jag går i skogar berg och dalar För kärlekens skull. Bara går och går, tills jag får Håll, mitt hjärta lilla.

Urspårade på internet. Sedan gnäller vi för att det inte är så lätt att hitta några bra låtar? Spåra in på låtarna nu, jag! Bums! Bäst att visa vem som bestämmer över jag. Kom igen, tiden går...snart Nocturne...

Tänk att få vakna....som en bro...på min arm...omkring tiggarn från....Koppången. Inte konstigt att jag är öm i armbågen, men Du är alltid en del utav mej. 21 stycken fick jag med, Hallelujah!

Stäng av!

Nedslitna låtar...välanvända klassiker...bra men invanda...det är inte riktigt på topp det.

Några fräschare melodier vore mer...fräscht!

Men jag spårar in på annat under tiden. Det är för många låtar! Just nu skulle det finnas bara de tio bästa...

Sortera lagra greppa

Vad många låtar det finns!

Tur det!

Valår

Musik? Vilken musik blir det? Blir?...Det väljer väl vi! Några sånger i kyrkan, till pianokomp.

Men att först komma på? Fundera ut. Få ner antalet till några. Men det skall vara några stycken som gör en nöjd med valet. Det vill jag vara nöjd med då.

Det här med att välja går något lättare än att komma på en liten lista med råmaterial. Men det måste finnas alternativ som kan passa och verkligen kännas rätt. Det löser sej bara vi kommer till det stadiet. En mindre lista.

Ett bra balanserat program, som förra gången....nyss var det...gör skillnad. Det är ju inte en dryg timme som bara skall sittas av, och göra skit samma. Jag vill ju ha en fin underhållning och en bra stämning som lyfter över det till plussidan. Som mjukar upp kyrkluften och dyrkar upp eventuella rostiga lås i skröpliga deltagare. Det behövs hjälp när det gått i baklås, och man behöver komma ut ur sig själv. Fin och rätt musik är en fantastisk låsolja, nyckel och uppåttjack. Allt i ett.

Jag skall kanske starta en tävling? De som skickar in de bästa förslagen på begravningssånger....belönas med, ja vad skulle det vara?

Del två.

Fasen vad det var jolligt! Nu får jag utlysa en tävling om förslag på priser till första tävlingen! Och där ingår inga priser, för då tar det aldrig slut här. Snart är vi inne på knyppling, inte virkning...

Men allvarligt talat. Hjälp! Vad mycket musik det finns! Bra förslag på sånger, ovanliga eller vanliga, moderna eller klassiker mottages. Skall kunna passa en kvinnlig fyllig röst och flygelkomp. Alltså inga problems.

Men inget sliskigt, och inget uttjatat! Det har varit för mycket slisk genom åren. Fint, det är nåt annat än sliskigt. Och så tror jag att, gud inte behöver vara så påtagligt inblandad, om ni fattar vad jag menar, det går med vilken sorts musik som helst, nästan, bara man tycker att stämningen blir rätt, invändigt.

Till tävlingen! Då kan ni skicka......

Snurren

Förresten så står Saaben kvar i rondellen! Sa jag det?

Gamla Volvobilar går som klockor. Runt runt i rondeller, som evighetsmaskiner. Kanske lite sakta bara.

Nu snodde jag tillbaka en idé såhär direkt...

En bit till

WOW! Jag vann första pris! I en tävling! Hur gick det till?

Jag blir genast misstänksam när jag inbjuds till tävlingar på nätet. Reklamtricks och tjuveri, jämt och ständigt. Och nu är det ytterligare någon solovårare som har övertagit alla idéer som tävlingen inbringade och profiterar på detta.

Bara tagit mina bästa virkningstips! Säkert blir det mönsterskyddat och patent och sattyg av allt....MITT! Hur kunde jag gå på detta simpla trix? Duperad och omkullpratad av min överma..-kvinna. Skojade bort mej totalt och man nappade som en rödögd mört bara.

Och att avslöja sina erfarenhet från virkbranschen så här öppet? Vad håller jag på med, bara för att vinna ett pris? Ett fint pris och huvet under armen...Kul grej och man dras med...Vilken rolig tävling det var...och verkligen ansträngande! Fan vad jag kämpade mej till den vinsten! Jaaaa!

Ni är för roliga, alla. Tack tack, för att ni skojar till det. För det blir annars så mycket allvar och tävling av alltihop. Inte bra....