Dagis

Och klockan halv två på natten, efter att jag kört in lillbilen i garaget, kunde jag inte hålla emot en stark vilja till snöskottning. Jag sparade snön i högar utefter sidorna på gårdsplanen nu på nattkröken. Det skall vara något att göra i morgon med. Jag leker rätt mycket i snön, nu när den finns.

Nu skall jag bara kolla av nyheter från övriga världen innan det är kväller. Magnituder har uppmätts, och medaljer vinns fortfarande, och då kan det kännas lite fjuttigt i dessa sammanhang att ta reda på tiden för avslaget i morgon, men det bör ändå vara med i chemat.

Lite hopp och lek skall det finnas plats för, mitt i allt allvar, eller hur? Bara det nu inte blir sandlåda av det igen...Det är inte kul att se ungar ligga och skrika och sparka när de inte får som de vill.

Barnsliga ungar är ett problem! Jag tror att de tar sig själva på så fruktansvärt stort allvar. De påminner nästan om vuxna i stundens allvar. Inskolade under prestationskrav och tyngande bilder, väljer de väl den metod de tror på. Men det ser verkligen konstigt ut i sandlådor ibland. Jättebarnsligt.

Jaja, det blir nog ordning på ungdomen så småningom, när de ser det från lite distans. Allt går inte ut på att sprätta mest sand, eller att riva det man just själv har byggt. Och det går absolut inte ut på att gå hem sur och grinig. Nej, man kan alltid säga hej och tack, även om något sandkorn sprätte tillbaka upp i nyllet. Det ingår väl i villkoren?

I morgon har vi kanske blivit aningen mer vuxna, utan att för den skull ha slutat att leka. Tack för bra samarbete idag. I morgon kan vi leka igen.