lördag 6 februari 2010

Knottror, är det bra det...

Knottror stör, Marie. Men tack för att du sjöng så...
Om det varit bandy hade bollen hoppat, irriterat. I fel läge som alltid. I bakåtpassning.
Knottror finns nästan överallt. Förr var det vanligast förekommande knottret ändå det mest osynliga, och privata. Bensinmacksknotter. I och för sig rätt exponerat. Det var ju lite tufft också, där på macken. Knottror var inte det bästa. Men en erfarenhet.

Jag kavlade nyss upp ärmarna och lutade mej lite grand mot ryggstödet. En...sträv röst. Och mjuk. Det behövs bara en strof när man har hittat rätt, och armarna är...genast fulla.
Musik som får en att rysa. Kanske det beror på stämningen som man redan har...eller vill ha. Men knottrigt var det.
Medan underarmar inspekterades blev tanken lätt och reste. Mot okända hav.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar