Stopp där

Nu har vi stängt dörren. Det är städat. Det är tomt.

Däremot är livet inte precis tomt. Där finns fruktansvärt många saker att ägna sig åt. Familj, hus, snöskottning, prylar, bandy, kamrater, musik, matlagning, skidåkning, korvgrillning, vedhuggning, gamla bilar och nygamla jobbet.

Måtte det gå lagom lätt framåt. Jag jämför ju med de senaste månaderna, och det har sannerligen varit en konstig tid. Så intensivt att det är svårt att komma ihåg allt som hänt, och att se den senaste tiden i backspegeln.

Det har varit lite som ett slalomåk. Man skall kanske släppa iväg, och låta skidorna gå? Så har det ju blivit. Det är onödigt och osmart att spjärna emot och bryta mot varje mothåll. Men just nu känns det som att det finns några vilplan här och där, och att det inte bara rusar iväg hela tiden.

Det måste finnas tid till det viktiga. Tid till nystarter. Och för att kunna göra en sådan ny start, måste det väl föregås av ett stopp? Man kan inte starta om man inte först har gjort ett stopp.

Jag tycker att det borde finnas ett vedertaget begrepp som heter nystopp. Innan det går överstyr med överlast och i sken, tar man till ett bestämt stopp. Rensar, klarnar, funderar till och planerar. Startar så om på låga varv och utan rivstart. Då klaras kurvorna så fantastiskt bra. För att inte tala om motbackarna.

Vilka motbackar? Knappt märkbara ju..