Han är för go..

Det hörs ett skrapande och fnasande hemtrevligt ljud utifrån bron. Snösvängen är igång.

Varje dag, varje dag, varje dag, kommer det en dämp..... Det är kul, och det är tur att junior trivs med snöröjningen.

De gånger hans tonårstentakler fungerar är han ofta frivilligt ute och röjer. De andra dagarna väljer jag att sno åt mej jobbet helt själv, men ibland får han enbart gå ut under hot och tvång....eller som minst med stenhårda villkor.

Ni förstår, han har hårda restriktioner. Tänk om han sätter i gång och skottar och inte jag får vara med? Det kan sluta illa. Därför kräver jag information om hans eventuella skottarplaner. Beslut och verkställighet skall ju ligga hos mej, helt klart.....men nu är det något knas här...

Mitt ömma hjärta känner, såklart, även en stor empati och generositet, inför sonens syssla och intresse. Jag kan absolut ägna mej åt annat istället. På så sätt har jag en inneboende storhet och generositet. Vad skönt det är att ge, för en gångs skull.

Jag tror att jag ger honom denna härliga dag, att utnyttja på bästa sätt ute på gården i härlig snö. Om han skottar rent så det duger....

Själv tar jag mej en stund i tvättstugan. Där, i den övervämmade tvättstugan skall några arbetskläder framkallas. Bara jag hittar något användbart i röran kommer tvätt och tork att sköta sig själv. Det går som en dans och kläderna hänger där torra och rena på måndag.