Blaskan

Läsning är både en stark, och samtidigt en svag sida hos mej. Jag läser lätt om intresset finns. Jag kan läsa en spännande bok med fart, utan att missa något, men det skall som sagt vara inspirerande. Nyss var jag kluven.

Tidningstexten såg så omfattande ut att jag slogs av förvåning. Ah...det blev så mycket...tänk vad en del hinner med...och det var ju verkligen så, i alla år under det att jag ..mognade själv. Då jag tog med mej grunder och växte lite själv.

En sådan omfattande beskrivning det blev, och ändå så okomplett. Det är kanske tur att det måste begränsas, för skrivklådan slår verkligen till när jag har materialet till hands. Det var ju delvis mitt eget liv som kom på papper. Jag var ju med där och hörde, kände och fanns. Som liten parvel och sedan större. Det var en bra skola.

När det kommer upp någon idé....testa! Är det något som behöver sägas....så lyssna. Blir inget alls gjort...då kan man välja på att berömma någons arbete...eller sätta igång själv. Det funkar.

Jag påstår inte att det var så det var, men kanske de bästa bitarna var så? Så kan vi säga så länge. Och nu skall jag fundera på min läsning lite mer. Läsa av det hela.