Och så en påse A+, tack.

Mitt på dagen igår kom det en vibration, ungefär som ett litet mjukt förskalv. Sedan infann sej en ovan och lugn skön känsla, som förvånade mej just då. Ologiskt! Den satt kvar och förstärktes under sportaktiviteterna jag bevittnade på plats, och i tv-soffan. Det kändes ovant.

Vid besöket i blodbussen idag samtalade jag med vampyrkvinnan om fenomenet att jag känner av när det inte har tappats på länge, och att det är som att något släpper och verkligen lättar av efter att ha lämnat blod. Sen sa jag att humöret verkligen kan få en skjuts upp av detta, och om det sedan kommer till en eller annan positiv händelse, så kan det skena iväg i rena euforin. Jag har erfarenhet av sådant....

Vad händer? Snabb resumé...Går sen in på gamla trevliga arbetsplatsen från förr i tiden och hejar lite snabbt på första bästa, varvid en trevlig begravningspräst ringer upp på mobilen för att stämma träff. Han ber att få återkomma vid senare tillfälle och önskar mej en trevlig och bra stund på gamla jobbet.

Vid hemfärden kunde jag inte göra annat än att fundera på hur lätt det skulle vara att bli religiös, när en kyrkans man råkade hamna mitt i händelsernas centrum.

Så kan det hampa sig den dagen då jag lämnar blod och får en lättare lekamen och ande. Jag är absolut inte religiös på en fläck...har aldrig fattat det där med amen och sånt.......men...jag går tillbaka till den arbetsplatsen på måndag! Och jag talar om lätta steg.

Det slår mej att det är onsdag. Bestämt har jag hyllat veckans alla onsdagar förut en gång. Förutsättningarna var inte helt lika, men till stora delar var det samma sak. Jag vet att det svävade dagar förbi efter en onsdag med blodbussen. Vi får se hur det är i morgon. Just nu är jag bara trött, lätt och svävande. Precis som vanligt....