Björnbilden

De börjar att röra på sig, enligt färska rapporter. Björnspåren syns rätt lätt i aprilsnön.

Även en järv har, enligt lokaltidningen, gjort avtryck i snön norr om stan, och det är en mer ovanlig iakttagelse än att man sett björnspår i snön i början av april. Var den järven tänker bege sig vet den kanske inte själv, men det kan vara samma djur som skuttat vidare förbi staden, och lämnat ett spår någon mil söderut, observerat ett par dagar senare.

Den resan behöver inte alls ta några dagar, utan det kan röra sig om enstaka timmar, när det gäller järv. De är, trots sin klumpiga gång, ena rackare på att transportera sig. Och de är uthålliga om de är något på spåret. Så vart är vi på väg?

Det jag funderar på nu, är om fjolårets björnhona återkommer till oss, och har hon sina tre ungar i behåll? Jag vill ju såklart tro att de gått i ide i närheten, och det vore en verklig maffig upplevelse att få se dem igen!

Honan var verkligen stor och tung, och att få skåda en trio halvstora ungar tillsammans med mor på en åker, skulle vara en extra krydda. Jag hoppas att besökarna vid åkerkanten inte bekymrade, och störde henne, så att hon drog iväg till andra marker för gott.

Hon får gärna gå där och beta under försommaren i år igen, men jag känner lite för de närmast boende. Den klunsan vill jag inte möta direkt vid uthusknuten i skymningen. Hon var snabb för sin vikt.