Vem är den skyldige?

Små lappar med nedskrivna tankar kommer bort tänkte jag, när jag satt med i det programmet utan penna. Jag spelade inte in programmet om Cohen, men det kan ha varit bäst denna enda gång, utan någon reprisering.

Även ett skolarbete, skrivet som ett tal, väckte tankar. Originalet disponerar bara hon själv, min dotter. Jag kluddar dit lite eget mellan raderna nedan. Ord, som innan de rann ur mina händer skrevs ner. Innan de var borta.

Rena gåvan från Bono, Leonard Cohen och min dotter. Stöld av ord....vilken gåva.

Tänkvärda ord vill jag spara, eller skriva ner, när jag blir träffad av dem. Sådana som jag önskat att jag kommit på själv, men ändå gläds över att få tillgång till. Jag har stulit och blandat. Jag anser att varje rad här nedan är en positiv rad, och att någon har tänkt en positiv tanke, men ni får testa själva. Jag bryr ju mej inte om vem ni är som person....men ni kan komma att ha en annan åsikt. Bra!

En liten knuff, och en stund i en vanlig tråkig kö. Det är ändå en relation som uppstått.

Jag bryr mej inte om vem du är. Jag har inte skrivit detta, och du är inte läsaren. Jag har glömt bort, vad det nu var som jag inte minns.

Att ta ur det absolut svarta, och göra det till färger. Allvarliga tillstånd strimlas med en liten klar tanke.

Att inte bry sig om vilken person man möter, borde vara en bra väg. Huvudsaken är att man går ända fram, och möter.

Jag bryr mej inte om vem du är. Det är då du syns, människa.